Dynamit-Harry hade skämts: SL sprängde en visa före första tonen

Det är över. William Sundman Sääf har själv sagt att han inte kommer att spela mer i tunnelbanan, och jag föreslår att vi alla tar en tyst minut. Tystnad är trots allt det SL kämpat för, och nu har de äntligen fått sin trofé.

Det här känns som en scen ur en Jönssonligan-film, men med fel slut. I filmerna brukar de små vinna: Sickan, Ragnar och Vanheden med sina knepiga planer mot en överlägsen apparat. Och apparaten har alltid ett ansikte. Wall-Enberg, mannen i kostym bakom skrivbordet, som ser världen som en affärsrapport och människor som en kostnadspost. Det som gör honom komisk är att han tror att allt går att lösa med ett formulär, en order och en vakt vid dörren.

Nu har Wall-Enberg fått en ny adress. Han heter ordningsregler och sitter på ett kontor där ingen längre minns varför regeln skrevs, bara att den finns. Det är en regel som kan hålla ordning på miljoner resenärer, men som blir nervös av en gitarr.

Låt oss minnas striden. På ena sidan en man med gitarr och en förkärlek för en död svensk skald. På den andra sidan ett av Nordens största kollektivtrafiksystem med ordningsvakter och en beredskap som skulle få Pentagon att rodna. Och SL gick segrande ur striden. Man fick honom att kliva av tåget innan han ens hunnit ta upp gitarren ur fodralet. Det kallas förebyggande arbete. Wall-Enberg själv hade nickat gillande och bett om ett utlåtande i tre exemplar.

Tänk på vad som uppnåtts. Aldrig mer ska en pendlare riskera att få dagen förgylld mellan Slussen och Gamla stan. Aldrig mer ska någon behöva höra en visa när de egentligen försöker koncentrera sig på att titta på sin telefon med viktiga nyheter och influencers rabattkoder. Pendlaren har återfått sin grundläggande mänskliga rättighet: att åka tyst, trött och anonym, tillsammans med tvåhundra andra som gör exakt detsamma.

Och att det gick så snabbt! Man undrar varför samma handlingskraft aldrig syns mot signalfelen, förseningarna eller hissarna som varit trasiga sedan Palme levde. Men dessa saker kräver åtgärder. Att stoppa en man som inte hunnit göra något kräver bara en uniform. Det är kostnadseffektivt, vilket Wall-Enberg alltid uppskattar.

Och om det är sant att tågen inte stannade i Alvik för att trubaduren förväntades spela har SL löst problemet med musik i tunnelbanan genom att avskaffa tunnelbanan. Försenad men ostörd. Det borde stå på skyltarna.

Polisen och ordningsmakten kan lugnt andas ut. En 30-årig man med Bellman-repertoar utgör inte längre ett hot mot samhällsordningen, och det är bra, eftersom allsång som bekant sprider sig. Först en refräng, sedan en kör, sedan ett samhälle som tror att det får uttrycka sig. Det är så anarkin börjar.

Och Region Stockholm, som kallar sig kulturregion, kan blicka tillbaka på en lyckad säsong: de behöll sina regler och tappade en artist. Det kallas att prioritera rätt.

Det mest fantastiska är ändå ironin, som skulle få Kafka att lägga ner pennan. Samma man som SL inte tålde i tunnelbanan fyller nu Södra Teatern, Stora Teatern och Cirkus, och har fått Taubesällskapets pris. Tunnelbanan har med andra ord lyckats med konststycket att köra bort sin enda gratis kulturinstitution, och Stockholm får betala för att höra honom någon annanstans. Det är inte ens ett Jönssonligan-kupp, för Wall-Enberg brukar åtminstone få veta att han blivit lurad i slutet. Här är det SL som levererat bytet till tjuven, med bandrosett.

För att vara rättvis finns de som aldrig gillade honom där, och det ska de få tycka. Det är inte kul att sitta fast i en vagn med något man inte valt, och det är ett argument som förtjänar att tas på allvar. Men det var också han som mötte applåder, önskelåtar och ibland allsång, enligt honom själv. En stad som saknar plats för det lilla, det spontana och det oplanerade har tappat något som ingen kan sätta på en tidtabell.

Så jag frågar, och jag menar det på riktigt:

Är det rimligt att ordningsvakter stoppar en konsert innan den har börjat?

Och vad säger det om en stad när det som tystar en trubadur varken är publikens ogillande eller en tom vagn, utan en paragraf?

Skriv vad du tycker. Gärna på en perrong. Gärna högt. Förutsatt att du har tillstånd.