FKA twigs
Vega, 19/10 – 2014

Ingen är direkt förvånad över FKA twigs framfart. Hon har alla attribut som krävs för att lyckas i vårt musik- och mediaklimat; en balsamlen R&B-röst, futuristiska produktioner och sex appael. 2014 är det så många mäter framgång. Ibland är det svårt att göra annat än att rida med på den våg som just nu sköljer över oss. Tahliah Barnett som hon egentligen heter har förutom den bedårande rösten och det faktum att hon blivit epicentrum av coolhet även blivit en förebild utanför Tumblr och bland mediajunkies. Som en samtidsinjektion har hon tagit tillfälle i akt att lyfta frågor om den dolda rasismen som ständigt gör sig påmind.

Det är en sak att klä alla omslag – det är en helt annan att infria förväntningarna. Hon gör inte det – hon fullkomligen krossar dem. Hipsterborgen Köpenhamn ber på bara sina knän för FKA twigs. Trots att det sålts makalösa 2000 biljetter på nolltid känns det löjligt intimt när Tahliah förför publiken med sina introverta stämband, mystiska produktioner och en ljusshow som hämtad från rymden. Och det är just framtiden som är i sikte när de flesta tänker på FKA twigs, det är inte bara en tanke, hela Vega är som en spåkula om musikens evolution.

På debuten LP1 finns där spår med tydliga referenser till pionjärer som Tricky och Massive Attack, det är när dessa får vibrera fritt  i luften som vi knappt kan andas. Apatiska, helst klädda i svart, med mössan på snedd, vrider publiken sakta sina höfter. Inte fullt lika sensuellt som de rörelser som kommer från scenen. För det är just där och då som bilden av den blyga och mystiska talangen spolas bort till förmån för en självklar stjärna. Likt en fjäril som kryper ur den trygga kukongen.

Med hjälp av en noggrant utvald produktion skapar FKA twigs en spelning som känns lika snygg, genomtänkt och hipp som ett Dazed-omslag. Det är dock så mycket mer än en glansig yta – tacksamheten efter Water Me finner jag knappt ord för. Låt mig fatta mig kort – när hon blottar sitt ödmjuka hjärta fälls både en och annan tår, på båda sidor av kravellstaketet. Det här är helt enkelt en känslosam urladdning som berör allt och alla. Inklusive Robert Pattinson som befinner sig backstage.