Glöm stora stadsfestivalerna – det här är festen i skogen alla ska prata om 2026

Mellan granarna och neonskyltarna i Smålands skogar reser sig varje sommar en egen liten värld för ett par dagar. Emmabodakalaset har aldrig bara handlat om vilka som står på sce, det handlar om tältgrannar som blir livslånga vänner, om en camping som känns som ett eget litet samhälle, och om känslan av att vakna sliten och lycklig i ett solvarmt tält.

En ort med musik i väggarna

Få mindre orter har satt ett så tydligt avtryck i svensk festivalhistoria som Emmaboda. I 30 år, mellan 1988 och 2018, drog Emmabodafestivalen popfans från hela landet till det kultstämplade Rasslebygd-området, och på de scenerna gjorde band som The Cardigans och Popsicle några av sina tidiga spelningar innan de slog igenom på allvar. När festivalen till slut lades ner lämnade den ett tomrum, men också en plats fylld av festivalminnen som fortfarande lever kvar hos dem som växte upp med den.

Det är i den myllan som Emmabodakalaset har slagit rot. Sedan festivaldebuten på just Neonparken i Rasslebygd fortsätter man att skriva vidare på samma festivalhistoria, med samma ambition om att göra en liten sydsvensk ort till en av sommarens självklara mötesplatser för musik och konst. Bakom det arbetet står ett gäng eldsjälar som driver festivalen ideellt vid sidan av sina vanliga jobb och Victoria Arnesson är en av de mest drivande. Hon har varit med och byggt festivalen från grunden och lägger ner otaliga kvällar och helger på allt från bokningar till logistik. För henne, som själv växte upp med gamla Emmabodafestivalen, är kopplingen till platsen inte bara sentimental, den är en del av vad festivalen är. Vi tog ett snack med Victoria inför årets upplaga av Emmabodakalaset.

”En rolig blandning av nostalgisk indie, pop, rock och hiphop”

– Ett år har gått sedan förra Emmabodakalaset. Vad är den största skillnaden med 2026 års upplaga och vad är ni mest stolta över?

– Oj, svårt att svara på såhär innan! Men vi är superpeppade på lineupen, vi tycker vi har fått till en rolig blandning mellan nostalgisk indie, pop, rock och hiphop. Samtidigt känns Konsthörnan mer levande än någonsin, med fler workshops, otrolig livegraffiti och tatuerare på plats.

”Det ska kännas som en egen liten värld”

– Ni pratar ofta om att Emmabodakalaset handlar om mer än bara musiken. Hur skulle du beskriva den där speciella festivalviben ni vill skapa?

– Vi vill att festivalupplevelsen ska vara så mycket mer än en ”vanlig” konsertupplevelse. Festival är inget utan sin festivalcamping, där man hittar nya vänner och skapar minnen för livet, verkligen! Vi vill att Emmabodakalaset ska kännas som en egen liten värld för ett par dagar, och som kännetecknas av den där varma känslan där personer man precis träffat blir ens bästa festivalkompisar på ett par minuter.

”Då känner vi att vi är helt galna, men att det är värt det”

– Finns det något ögonblick från tidigare år som fått dig att känna: ”Det här är precis varför vi gör det här”?

– Ja, när de första besökarna kommer och slår upp sina tält, eller när en favoritlåt drar igång på Ängenscenen och vi som jobbat med det här projektet ett helt år får dansa ihop. Då känner vi absolut att vi är helt galna som gör det här, men att det där och då är så värt det!

”Vi bokar bara akter vi själva verkligen tror på”

– Festivalbranschen har haft det tufft de senaste åren. Vad tror du gör att Emmabodakalaset fortsätter att växa och hitta sin publik?

– Jag tror vi har lyckats bra med att hitta en nisch som tilltalar många utan att bli varken för bred eller för smal. Vi bokar bara akter som vi själva verkligen tror på och gillar, vilket ger en stolthet som jag hoppas lyser igenom allt vi gör. Sedan bidrar platsen enormt till stämningen, där mötet mellan skogen och neonskyltarna skapar något alldeles extra.

”Helt opartisk tycker jag såklart att det är den finaste festivalplatsen”

– Vad betyder det att få arrangera festivalen just i Emmaboda? Hur mycket påverkar platsen festivalens identitet?

– Både för att jag är uppvuxen här och för att Emmaboda har en gedigen festivalhistoria betyder det såklart massor. Jag är själv uppvuxen med gamla Emmabodafestivalen, så att få fortsätta skriva den historien på samma plats känns stort. Och helt opartisk tycker jag såklart att det är den finaste festivalplatsen!

”Bakom kulisserna pågår ett gigantiskt pussel 365 dagar om året”

– Bakom varje festival finns ett enormt arbete. Vad är den största utmaningen som besökarna aldrig riktigt ser?

– Det korta svaret är tid, pengar och den enorma mängd osynlig logistik som krävs. Besökarna ser den ”färdiga festivalen” under festivalhelgen, men bakom kulisserna pågår ett gigantiskt pussel 365 dagar om året. Eftersom vi alla arrangerar det här vid sidan av våra vanliga jobb krävs det otroligt mycket driv och sena kvällar för att få varje liten detalj på plats.

”Ett nytt favoritband och nya vänner”

– Om någon besöker Emmabodakalaset för allra första gången i år, vad hoppas du att den personen tar med sig hem, förutom minnen från spelningarna?

– Jag hoppas att man tar med sig ett nytt favoritband och nya vänner. Och framförallt känslan av att vakna i ett ljummet tält tidigt på morgonen, helt slut i kroppen, men med tanken: det här vill jag göra hundra gånger om.

”Vi hoppas kunna göra campingfestivaler stora igen”

– Hur ser drömmen om Emmabodakalaset ut om fem år? Finns det något ni fortfarande drömmer om att förverkliga?

– Vi har några drömbokningar vi hoppas få till. Sen hoppas vi såklart att vi fortsätter växa, men i lagom takt, och sätter Emmabodakalaset som en självklar plats på festivalkartan. Det hade också varit otroligt kul att få vara en av anledningarna till att campingfestivaler blir stort igen!

”Kanske en ölkubb i solen och såklart en langos”

– Om du själv fick lämna arrangörsrollen för en dag och bara vara festivalbesökare, hur skulle din perfekta dag på Emmabodakalaset se ut?

– Jag hade vaknat och ätit frukost i form av kaffe och en mjukostmacka, för att sedan bege mig till morgonyogan på campingen. Sedan hade jag samlat ihop mina tältgrannar för att tagga igång festivaldagen. Kanske med en ölkubb i solen? När vi väl kommit i riktig festivalstämning hade vi begett oss till festivalområdet för att kika in allt som händer där, njuta av grym musik och dansa hela natten. Och såklart minst en langos när hungern faller på!

Kanske är det just där, i mötet mellan skogsdoft och neonljus, mellan festivalkompisar man just träffat och favoritlåtar man väntat ett helt år på, som Emmabodakalaset blir mer än en festival. Det är den där känslan av att höra hemma i något större, om än bara för en helg. Och om arrangörerna får som de vill kommer den känslan att locka besökare tillbaka, gång på gång på gång.