Här är våra bästa album 2025

Festivalrykten-redaktionen har satt sig ner och listat sina personliga favoriter från året. Resultatet har ni här.

Fem skribenter. Fem personliga topplistor. Otaliga diskussioner, favoriter och hjärteprojekt.
Med hjälp av ett poängsystem har Festivalryktens redaktion sammanfattat musikåret 2025 i en gemensam lista – från årets stora konsensusmästerverk till de där albumen som kanske bara en av oss älskade, men gjorde det desto starkare.

Så togs listan fram
Varje redaktionsmedlem rangordnade sina tio favoritalbum från 2025. Förstaplatsen gav 10 poäng, tiondeplatsen 1 poäng. Albumens totalpoäng avgjorde slutplaceringen.

1. Rosalía – Lux

(Filip)

Jag var tidigt ute att ge den en 10a, årets enda, och självklart blir det årets bästa platta när man lyckas nämna Berghain tillsammans med Björk, Sigur Rós och en hel jävla symfoniorkester. Det är albumet som lyckas få både techno och flamenco att kännas som helig ritual. Ett mästerverk, punkt.

2. Bon Iver – Sable, Fable

(Kiia)

Justin Vernon är tillbaka med sin drömska magi och sin sammetslena röst. Det finns nog ingen annan artist som har så stark identitet i sitt musikaliska skapande, och som fortsätter att leverera låtar i absolut världsklass. SABLE, fABLE är helt enkelt årets platta enligt mig.

3. Boko Yout – Gusto

(Isabella)

Det är inte ofta jag blir så imponerad och nyfiken på en artist att jag bara vill ha mer och mer. Men precis så har det varit med Boko Yout. Deras debutalbum lever upp till alla förväntningar: en explosiv blandning av dancehall, rap och klubb. Ett av de mest originella svenska albumen på länge.

4. Florence + The Machine – Everybody Scream

(Kiia)

Titelspåret sätter ribban för Florence + The Machines sjätte studioalbum, och den ligger skyhögt från början till slut. En dramatisk, mörk och mystisk platta med spännande storytelling och tunga riff.

5. Viagra Boys – Viagr Aboys

(Kiia)

En postpunkig käftsmäll med lika delar humor, samhällskritik och saxofonkaos. Viagra Boys visar än en gång att de är Sveriges bästa band, både live och på skiva. Tio av tio.

6. Wet Leg – Moisturizer

(Isabella)

Lekfullt, energiskt och oväntat catchy. Man kan nästan höra bandet fnissa bakom mikrofonerna när de experimenterar med riff, melodier och texter som ibland är lite absurda. Låtarna fastnar direkt vilket gör att albumet går på repeat i lurarna.

7. Cameron Winter – Heavy Metal

(Isabella)

Heavy Metal är albumet man inte visste man behövde, men som man inte kan sluta lyssna på. Mörkt, dramatisk och ibland nästan teatraliskt, det här albumet bjuder på något nytt och annorlunda. Varje spår är som en liten berättelse, inbakad i en mix av rock, elektroniskt och melodramatik, som man bara vill sjunka in i.

8. Lily Allen – West End Girl

(Isabella)

Min personliga förstaplats går till Lily Allen som gjorde en fullskalig comeback i år. Albumet kombinerar allt som gjort henne älskad – den sylvassa humorn, vardagsrealismen, den brittiska attityden – men med en ny emotionell tyngd och mognad. Personligt och välskrivet, relaterbart många gånger. Otroligt bra.

9. McKinley Dixon – Magic, Alive!

(Oscar)

Diskussionen om albumets vara eller icke-vara har varit i ropet de senaste åren. Därför är det extra uppfriskande när det dimper ner ett urstarkt konceptalbum som Magic, Alive!. Ett hiphopalbum där jazz och gospel bygger upp en värld av ungdom, vänskap och död. Helt enkelt en fullträff.

10. David Byrne – Who Is The Sky?

(Filip)

2025 har varit det värsta året i mitt liv personligen men tack vare David Byrne har jag ändå haft några glädjeskutt längs gatorna i Berlin. Årets gladaste platta, och när musikskribenter gnäller över kattljud lyfter jag bara på hatten. Han får gärna fortsätta precis så här.

11. De La Soul – Cabin In The Sky

(Oscar)

De La Soul dundrade in i slutet av året med ett bitterljuvt album som reflekterar över sorg, döden och gruppens plats i hiphop-historien. Det här är inte ditt vanliga trötta uncle rap-album, utan ett själfullt och värdigt verk som visar att gammal fortfarande är äldst.

12. Hayley Williams – Ego Death at a Bachelorette Party

(Niklas)

En briljant, introspektiv indiepop- och postpunkblandning där Hayley Williams är både sårbar och sylvass. Albumet lyckas vara konceptuellt samtidigt som det är extremt relaterbart.

13. FKA twigs – EUSEXUA

(Filip)

Twigs sätter ribban för vad hyper-sensuell avant-pop kan vara år 2025. EUSEXUA är lika delar performancekonst och elektroniskt hjärtblod, med vokaler som pendlar mellan viskning och krigsrop. Ingen annan låter som hon.

14. Little Simz – Lotus

(Isabella)

Lotus känns som att Little Simz bjuder in dig på en promenad genom sitt huvud – ibland mörkt, ibland lätt, alltid full av personlighet. Hon leker med orden på ett sätt som gör att man inte kan sluta lyssna.

15. Barker – Stochastic Drift

(Filip)

Som Berlinare sedan många år tillbaka går det inte att undgå Barker. Under de två sista spåren känns det som att stampa foten till jazz i ett rymdskepp. Ett av årets mest hypnotiska album.

16. Earl Sweatshirt – Live Laugh Love

(Filip)

Att Earl skulle återuppfinna internets mest ironiska mantra till något genuint och existentiellt var kanske inte väntat. Rap fast mellan ett ångestmoln och ett fniss, med lågt hängande beats och högt flygande rader.

17. Miley Cyrus – Something Beautiful

(Niklas)

Miley fortsätter sin konstnärliga storhetstid med ett vokalt och emotionellt starkt album. En blandning av rockballader, soul och singer-songwriter som känns helt äkta.

18. Sharon Van Etten & The Attachment Theory – Sharon Van Etten & The Attachment Theory

(Kiia)

Bandets första album tillsammans rör sig mellan 90-talets indie, krautrock och new wave. Ett tätt sammansvetsat verk med drivande basgångar, distade riff och sårbar sång som skapar en kraftfull helhet.

19. Momma – Welcome To My Blue Sky

(Oscar)

Ett album som speglar ett liv på turné där fest, otrohet, nya vänskaper och cigaretter är centrala teman. Nostalgiskt, romantiskt och precis lagom självironiskt.

20. Amaarae – Black Star

(Niklas)

Genreblandning på mästarnivå där afrofuturism, hyperpop och R&B möts i ett globalt, innovativt och orädd album.

21. Sudan Archives – The BPM

(Filip)

Sudan Archives har bestämt sig för att bevisa att fiolen är världens sexigaste instrument. The BPM är lika delar klubbmusik och avant-pop, och allt svänger som en svettig midnatt som aldrig tar slut.

22. Clipse – Let God Sort Em Out

(Oscar)

16 år efter senaste albumet återvänder Clipse med ett rått och introspektivt verk om sorg, förlust och klassisk drogromantik. Beatsen är märkliga, texterna täta och resultatet kräver – men belönar – din uppmärksamhet.

23. Pinkpantheress – Fancy That

(Oscar)

Underbart är kort. Endast 20 minuter långt men sprängfyllt med house, electropop, drum and bass och brittisk pophistoria. Ett intensivt projekt som blev sommarens soundtrack.

24. HAIM – I Quit

(Niklas)

Systrarna levererar sitt mest rockiga och råa album hittills. I Quit känns både befriande och förbannat, och återupprättar gitarrpopens själ med modern energi.

25. Nektar – Om du behöver mig

(Kiia)

Precis lagom till höstrusket kom denna svenska indieplatta med distade gitarrer och texter om tårar i halsen. Det låter ruskigt likt kent 1995 – och som jag har längtat.

26. Lola Young – I’m Only F**king Myself

(Filip)

Lola Young fortsätter vara den mest kompromisslösa rösten i brittisk pop. Smutsigt, ärligt och fullständigt omöjligt att inte sjunga med till, även när det gör lite ont.

27. Anna von Hausswolff – ICONOCLASTS

(Oscar)

Årets bästa svenska album. Experimentella stökigheter, massiva ljudväggar och ett uttryck som är både krävande och förvånansvärt tillgängligt. Gäster som Iggy Pop och Ethel Cain höjer helheten ytterligare.

28. Addison Rae – Addison

(Niklas)

Ett av årets mest oväntat starka popalbum, där Addison Rae cementerar sig som artist snarare än influencer. Slick produktion och helt rätt träffsäker popkänsla.

29. Japanese Breakfast – For Melancholy Brunettes (and sad women)

(Kiia)

Atmosfäriskt, mjukt och melankoliskt. Akustiska gitarrer, piano och stråkar samspelar perfekt med Michelle Zauners röst på bandets mest genomarbetade album hittills.

30. Bad Bunny – Debí Tirar Más Fotos

(Isabella)

Reggaeton, trap och experimentella inslag när det är som bäst. Musik att både dansa till och stanna upp i.

31. Perfume Genius – Glory

(Kiia)

Årets deppigaste album. Mike Hadreas sköra röst framför varje spår som den vackraste av dikter – brutal smärta rakt genom hjärtat.

32. Wednesday – Bleeds

(Oscar)

Ett vemodigt och krävande alt-rockalbum där tvivel, förlust och frustration slingrar sig genom både texter och musik. Det sliter i en – men på ett väldigt fint sätt.

33. The Weeknd – Hurry Up Tomorrow

(Niklas)

En filmisk och synthdriven fortsättning på The Weeknds futuristiska R&B-universum. Berättande, nostalgi och katastrofromantik i perfekt balans.

34. Pulp – Moore

(Filip)

Comebacken ingen riktigt vågade hoppas på. Jarvis Cocker återvänder som en bitterljuv profet för vår tid och låter bättre än på två decennier. Brittpop med kulturkris-bränsle.

35. Rebecca Black – SALVATION

(Niklas)

Ett konceptuellt och experimentellt popalbum som visar Rebecca Blacks mest mogna och kompromisslösa vision hittills. Klubbig eufori möter känslomässig skärpa.

36. Sabrina Carpenter – Man’s Best Friend

(Isabella)

Pop, lekfullhet och ett tydligt kvitto på Sabrinas utveckling som artist. Succén med Manchild satte tonen för ett extremt starkt år.

37. Snocaps – Snocaps

(Oscar)

En av årets stora överraskningar. Gåshudsframkallande stämmor och snyggt manövrerade gitarrer skapar ett folkrock-album som känns magiskt och fyllt av livserfarenhet.