Honningbarna, Atlas Losing Grip, Twopointeight

Honningbarna, Atlas Losing Grip, Twopointeight

Debaser, Malmö

Betyg: 6/10.

Innan jag begav mig till Debaser så letade jag runt på youtube efter låtar med banden. Det band som imponerade mig mest var dock Honningbarna, med låten Klart Blikk som återfinns på deras debutalbum La Alarmerne Gå. Blev även imponerad av Twopointeights låt Redeye, från det självbetitlade debutalbumet. Atlas Losing Grip imponerade inte särskilt, men jag var redo att ge det en chans.

Tar mig in mot Debaser och äntrar de magiska portarna för första gången i mitt liv. En förhållandevis luftig lokal med väldigt mycket yta. Med andra ord en lokal där det ska gå att röja loss. Sätter mig ned och observerar vilka som tagit sig dit, och inom kort inser jag att de subkulturella inslagen färgar av sig. Mer folk anländer och Honningbarna är de som är först upp på scen. Förhållandevis glest dansgolv, då de kör igång.

En otrolig energi sprider sig genom lokalen, och det är nog första gången i hela mitt liv som jag bevittnar kombinationen cellist och vokalist. Med ungdomlig målbrottsröst och en inlevelse som inte är av denna värld, kör de över hela stället likt en ångvält. De punkigare inslagen låter sig inte väntas på. Några runtomkring mig smådansar, men publiken är fortfarande i sömnstadiet. Som det brukar vara när det första bandet går på, i alla fall de senaste gångerna man varit på konsert.

Epitomen av Honningbarnas uppträdande borde varit när jag, i all min förvirring, pekar finger mot vokalisten Edvard Valberg och våra blickar möts – under refrängen, med texten: ”satt av de som peker fingre”. Ur låten Klart Blikk. Efter just det ögonblicket drar de på ännu mer och energin blir allt tydligare, de rockigare inslagen återkommer, och attityden tar över helt och hållet. Helt klart en av de bästa ögonblicken under kvällen.

När Atlas Losing Grip kommer upp på scenen så är dansgolvet nästan fyllt till bredden. Efter att de hade kört några låtar proklamerade de: ”vi har aldrig sett så mycket folk på debaser”. Det var uppenbart att folk hade kommit för Atlas, men det var inte direkt några låtar som satte sig som en smäck. Däremot så var de tighta och de fick i alla fall igång en stor del av publiken, som totalvände från halvdans till heldans.

Efter en välbehövlig paus så gick jag återigen in på dansgolvet. Denna gång var hela stället fyllt till bredden, väldigt mycket folk för en luftig lokal. Började att bli otroligt varmt, och de som höjde värmen ytterligare ett steg var Twopointeight. Lite mer traditionell rock, lite mer sväng, punkigt och lika tight som föregångaren. De tackade även Debaser för att de, till skillnad från Slussen – faktiskt har en toalett i logen. Med detta sagt så rev de loss otroligt mycket med låten Red Eye, uppriktig men känslosamt. Folk dansade som aldrig förr, stämningen var på topp. Slutet knöt ihop det ytterligare, då först sångaren och trummisen återkom, för att köra lite låtar. Sedan återkom hela bandet och publiken tyckte om det, väldigt mycket. Helt klart en värdig kväll med ett fenomenalt avslut.