Iceage laddar för Way Out West: ”Vi lärde oss tidigt att inte fastna i skitsnack”

Jag har lyssnat en hel del på Iceages nya album sedan det släpptes för ett par månader sen, och det är svårt att inte imponeras. Nu tar bandet med sig skivan till Way Out West, och inför spelningen har vi pratat med dem om albumet, om att bli äldre och om vad som fortfarande driver dem efter över ett decennium som band.

När debutalbumet New Brigade släpptes 2011 var medlemmarna fortfarande tonåringar, och skivan möttes av en hyllningsstorm så intensiv att den i sig utlöste en debatt om huruvida ett enda band verkligen kunde vara ”räddarna” av en hel genre. Sedan dess har Iceage aldrig låtit sig nöjas, från pianoballader och countryrock på Plowing Into the Field of Love (2014), via blås och jazzinfluenser på Beyondless (2018), till gospelkör och fransk chanson på Seek Shelter (2021).

Vi tog ett snack med bandets sångare, Elias Bender Rønnenfelt, inför bandets spelning på Stay Out West nu på lördag.

Ni kommer till Way Out West med ”For Love of Grace & the Hereafter”. Vad var ni mest intresserade av att utforska med den här skivan som ni inte utforskat tidigare?

Jag tycker det här är en fortsatt utforskning av vad vi kan göra inom ramen för att vi fem spelar tillsammans, att ytterligare stärka vårt kollektiva band och de uttrycksmedel vi har hittat fram till hittills. Vi var intresserade av att fånga energin och brådskan i vårt band som spelar musik som berör oss.

Albumet rör sig mellan punkrotad brådska, rock’n’roll, country och mycket mer melodiska, nästan pastorala stunder. Hade ni ett särskilt sound eller en stämning i åtanke när ni började göra den?

Vi var fast beslutna om att göra detta till en skiva där denna levande organism (vi som band) får vara vilda och levande, och att spela låtarna med så mycket klarhet och vitalitet som möjligt. Vi är intresserade av att skapa ljud som väcker entusiasm!

Många av de nya låtarna handlar om kärlek, hängivenhet och besatthet. Har det förändrat sättet ni skriver om dessa saker att bli äldre?

Jag har inte skrivit texterna så jag kan inte tala specifikt om det, men jag vet att livets erfarenheter och ackumulerade händelser, idéer, tankar och, som du säger, kärlekar, hängivenheter och besattheter sipprar in i det man skapar. Det man är gjord av påverkar det man gör, ibland med tydlig avsikt, genom att destillera en enskild idé, och ibland påverkar det sättet man skriver eller spelar på, på mindre direkta sätt.

Ni har spelat på så många olika typer av spelställen och festivaler genom åren. Vad förändras för er när ni kliver upp på en stor festivalscen som Way Out West?

Stora festivalscener har en särskild atmosfär. Det finns mycket luft för ljudet och energin att transporteras genom, och ett vidare synfält att betrakta. Jag försöker sträcka ut mina antenner på ett annat sätt än om jag är hopklämd i en liten burk. Det är ganska olika upplevelser, men jag älskar att kunna göra båda!

Finns det en låt från det nya albumet som ni är särskilt sugna på att spela live – kanske en som får en annan energi inför publik?

De är alla gjorda för att spelas live och är inspelade mer eller mindre live och skivan är fortfarande så pass färsk i våra sinnen och kroppar att den känns ny och spännande. Jag känner att helheten, när den spelas inför en publik, absorberar den energin och för in den i musiken.

När ni som tonåringar gjorde New Brigade fanns det redan enorma förväntningar kring Iceage. Hur tror ni att den erfarenheten format sättet ni närmar er bandet idag?

Jag tror att det har format oss som band på så sätt att vi inte förlitar oss på eller söker efter yttre motivation. Vi lärde oss tidigt att inte fastna i skitsnack utan koncentrera oss på vad vi själva vill göra.

Efter alla dessa år – vad gör er fortfarande nyfikna på Iceage? Vad är det som gör att ni vill göra ännu en skiva och ge er ut på turné igen?

Jag tror att det finns mycket mer kvar att utforska i vad Iceage kan göra som band, och det förvandlas och muterar hela tiden till något nytt. Jag känner att vi har mycket mer att säga och många fler saker vi kan göra med det här projektet, och jag har ingen aning om hur framtiden kommer att låta avslutar Elias.

När Iceage kliver upp på scenen på Way Out West är det alltså inte bara ett band som spelar upp sin senaste skiva, det är ett band som, femton år efter New Brigade, fortfarande vägrar stå still. Att vara mycket bra på det man gör är en sak. Att vara mycket bra på det man gör samtidigt som det man gör hela tiden förändras, det är något helt annat. Jag ser fram emot att höra hur det låter live.

Foton: Alva de Febvre