Jamie xx
Stockholm, 3/11 – 2015

Tidigare i år framförde Jamie med band den för sommaren 2015 definierande låten Loud Places på fransk tv. Framträdandet visade hur organisk dansmusik kan vara, hur samplingar kan göras om för att bättre tjäna ett livesammanhang. På Münchenbryggeriet kliver den omåttligt hypeade Jamie xx upp på scenen som en helt vanlig dj på en helt vanlig nattklubb. Han går på, och förbandet går av, utan att det någonsin blir tyst. Att spelningen är felsåld råder det inga tvivel om. Det var ju ett liveset av Jamie som många trodde skulle stå på agendan, inte ännu ett dj-set. Ett dj-set hade aldrig fått spelningen flyttad till en större lokal på grund av ett hårt biljettryck. Aldrig.

Det har gått fort för Jamie xx, kanske till och med lite för fort. Med det omåttligt hyllade debutalbumet In Colours har karriären börjat löpa som ett ostoppbart expresståg, och nu vill alla ha en bit av den unge producenten från London. Bara tidigare i år gästade han Sónar Stockholm och en halvfull lokal, nu hade samma lokal säkerligen varit smockfull. Den spelningen – utannonserad som ett dj-set – är snarlik kvällens, trots att det inte någonstans står att det ska vara ett dj-set. Jamie spelade obskyra vinylfynd i kombination med lite eget och skapade ett dansgolv. Precis samma inställning har han ikväll, bara att det inte går att röra på en enda höft i den till bredden fyllda lokalen.

Den som följer listan Played by Jamie xx på Spotify känner med största sannolikhet igen det mesta av det Jamie spelar. Det bjuds på galna sambarytmer, dansk electro, obskyr disco och mer där till. Ibland mixar han in fragment av de egna låtarna i de andra, men inte så ofta som man skulle vilja. Hans egna låtar, som ändå får klassas som hits i sammanhanget, rörs knappt och framförs som allra oftast i sina helheter. En producent som Jamie hade kunnat variera sig mer, lekt, mixat ihop gammalt och nytt. Men det sker allt för sällan. När det nu är utskrivet att han ska spela live så borde han ju kunna göra det som en dj av hög klass bör, detta dj-set vittnar om hur Jamie är mer producent är vad han är dj, tyvärr.

Övrig scenshow får också anses vara undermålig. De som hade förväntat sig mäktiga projektioner av det så snygga albumomslaget blev säkert besvikna även de. Det finns givetvis en ljusshow, men den är alldeles för banal och intetsägande för att ge musiken någon ytterligare dimension överhuvudtaget.

Trots att större delen av publiken antagligen hade hoppats på mer ska Jamie ändå ha en eloge för att han inte ger publiken vad de vill ha precis hela tiden. Det är uppfriskande att se någon som verkligen spelar precis det han vill när han vill det, och samtidigt gör det med en svåråtkomlig integritet. Att just det här setet borde ha framförts på en nattklubb någonstans där publikens ansikten inte var vända mot scen är en annan sak. Den här spelningen är helt enkelt så in i Norden felsåld – men det kan ju inte Jamie göra något åt.