Teddybears – Storsjöyran, 1/8 – 2015 ”Allvarligt talat, vi är gamla och måste gå och lägga oss” säger Teddybears innan de går på en sista gång för att spela Punkrocker. Det har verkligen inte märkts, och inte bara för att bandet döljer sina ansikten bakom absurda björnmasker, utan för att energinivån de uppvisar på scenen är högst ungdomlig. Sådan är även… av Erik Blohmé
Hurula – Emmabodafestivalen, 25/7 – 2015 Efter den halvmetamorfos Emmaboda genomgått de senare åren, från popboda till ett mer elektroniskt dito, bjöd lördagen på förvånansvärt mycket vemod. Makthaverskan spelade på så gott de kunde i regnet innan de avlöstes av Thomas Stenström som ett par timmar senare lämnade plats åt Hurula. Ursinnet, frenesin, och energin fanns för det mesta hos den sistnämnde… av Martin Kørra
The Hanged Man – Emmabodafestivalen, 24/7 – 2015 Det är nu ett par år sedan Those Dancing Days svepte över Popsverige som en tornado, för att sedan på tok för tidigt tacka för sig. Via Vulkano har nu Rebecka Rolfart, en av TDDs originalmedlemmar, börjat ge ut musik som The Hanged Man. I slutet av förra året kom minialbumet First Quarter Moon som visar att Rolfart absolut är kapabel att stå på… av Hugo Gerlach
Tropkillaz – Emmabodafestivalen, 23/7 – 2015 Det fanns en tid då ett par ackord räckte för att utröna var musiken kom ifrån. Genrer och ljudbilder uppstod gärna inom gångavstånds-radie. Manchester, Bristol, Göteborg, Detroit och Berlin – ja, det har funnits kännetecken för många metropoler när det kommer till musik och subkulturer. Samtiden har emellertid förändrats, globaliseringens effekter är påtagliga och french house… av Redaktionen @ Festivalrykten
Rymdkraft – Emmabodafestivalen, 23/7 – 2015 I och med att Emmabodafestivalen genomgick förvandlingen från Indieboda till Electroboda fanns det en genre som inte riktigt går att placera i något av de två facken: bitpopen (eller blipblop/chiptune – kärt barn har som bekant många namn). Tidigare var den ett givet inslag i form av framför allt (tidiga) Slagsmålsklubben och dess olika avarter, och i övergången… av Hugo Gerlach
E-type – Emmabodafestivalen 23/7 – 2015 E-type som bokning passar tryggt in i Emmabodas plojsegment och har egentligen hela slaget vunnet redan när han utannonserats och cashat in likesen på sociala medier. Förväntningarna överstiger aldrig det där första, inledande garvet och E-type skulle utan några höjda ögonbryn som reaktion kunna kliva upp på scenen ensam, riva av de största hitsen medelst… av Martin Kørra
Far & Son – Emmabodafestivalen, 22/7 – 2015 Inför den här spelningen var planen att försöka fokusera på de musikaliska aspekterna av Far & Sons spelning. Det skulle visa sig vara helt omöjligt. Publiken framför Skogen är många gånger större och peppad än den skara som dök upp för Solen som nyss avslutade sin spelning: visst finns det en del brassestolar bland oss,… av Hugo Gerlach
Solen – Emmabodafestivalen, 22/7 – 2015 ”FUCK YOU”, till och med i versaler, står det när man vandrar mot Ängen, festivalens största scen. Där spelar Gävlebandet Solen som med albumet Till dom som bryr sig blev en vacker förlängning av 90-talet. Och det är befogat att fråga sig hur många det egentligen är som bryr sig, det svårmod som finns insprängt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Joanna Gruesome – Roskilde, 4/7 – 2015 Till Joanna Gruesomes försvar är deras Roskilde-spelning från första början dömd till att kännas smärtsam. I juni lämnades bandet av sin sångerska Alanna McArdle, inte ens en månad efter släppet av deras andra genomstarka album Peanut Butter. Och medan McArdle ägnar sommaren åt anledningen till sitt avhopp – att ta hand om sin psykiska ohälsa – jobbar sig hennes vänner… av Nike Rydberg
Deafheaven – Roskilde, 4/7 – 2015 Deafheaven borde fylla Pavilion enkelt. Det är Roskildes minsta scen men kvintetten har som bekant ett problem som stavas Paul McCartney-krock. Många av de trendkänsliga besökare som nyfiket säkert hade pallrat sig dit annars stannar och återupplever föräldrarnas vinylback framför Orange-scenen. Samma sak gäller för många av de rockrävar som möjligen tycker Deafheaven är lite pretentiöst… av David Winsnes
Nils Frahm – Roskilde, 4/7 – 2015 Roskildes mest ödmjuka stjärna heter Nils Frahm. Tysken ser mycket liten ut på scen, där han omger sig med ett vanligt och ett elektroniskt piano, en flygel, en analog synth och en trummaskin som tillsammans med ytterligare elektroniska apparater bildar torn runt honom. Det skapar en lucka så man ser hans rygg men omringar honom i övrigt…. av David Winsnes
Nicki Minaj – Roskilde, 4/7 – 2015 Att Nicki Minaj inte betraktas som headline på Roskildefestivalen är rätt sjukt på fler sätt än den tröttsamt omskrivna Zara Larsson–kontrovers som blåsts upp av media, Nicki har trots allt varit överallt de senaste åren. Överst på topplistor, hela tiden på radio och ständigt featured på andras låtar. Inte så konstigt: hennes flow är, som… av Rikard Berg