The Last Shadow Puppets – Way Out West, 11/8 – 2016 När Alex Turner träder fram på scenen med öppna armar likt Messias skriker den närmsta klungan fans framför honom saker såsom ”I love you”. Komplimangerna och extasen tas emot med sval nonchalans, som att det inte är mer än rätt. Några meter bakom Turner släntrar Miles Kane in och får även han jubel, men inte… av Freja Wehrling
Grace Jones – Way Out West, 12/8 – 2016 Kriget mellan punk och disco var långt och hårt. Den politiskt explicita punkscenen anklagade den samtida discomusiken för att vara urvattnad och blunda för sådant som verkligen var viktigt i samhället. Men medan det är sant att punken växte fram ur en arbetarklass som reste sig, samtidigt som discon snarare föddes i stadsbornas nöjesliv, så… av Rikard Berg
PJ Harvey – Way Out West, 12/8 – 2016 Många av problemen med PJ Harveys senaste album handlade om att det var just ett album. The Hope Six Demolition Projects politiska ambitioner svalde allt i sin väg och när dess liveframförda spår fördes över till inspelningar gick mycket av energin förlorad. Spelningen på Way Out West visar däremot upp dem som de var tänkta… av Nike Rydberg
Aurora – Way Out West, 12/8 – 2016 Aurora är ett slags förkroppsligande av skandinavisk naturestetik – från hennes elektropop, som bär spår av folkmusik från en svunnen tid och storslagna naturmotiv som utan kulturkrockar fogas in i en modern skrud, till detaljer liksom hennes backdrop där en björkskogs spräckliga stammar sträcker sig bort i fjärran. Om Game of Thrones-karaktärerna gjorde electropop skulle… av Johanna Eliasson
Tim Hecker – Way Out West, 12/8 – 2016 Hur låter musik för en intelligentare livsform? Rör den sig i andra banor, har nya beståndsdelar? Ingen kan veta, men om någon nu levande människa ger oss en hint så är det Tim Hecker. Han skapar organiserat ljud som går förbi allt vi lärt oss: inga melodier, rytmer, ljudmattor eller tystnader. Det här är något… av Noa Söderberg
Kamasi Washington – Way Out West, 12/8 – 2016 Jazz brukar överlag generera ett relativt svalt intresse på Way Out West, något som inte går att säga om uppslutningen på Kamasi Washingtons spelning på Linnéscenen. Washington och hans orimligt skickliga band är heller inte din vanliga jazzorkester. Det är betydligt skitigare, mindre fokus på ekvilibrism och en spiritualitet genomsyrar hela tältet – från scen… av Filip Hiltmann
Daughter – Way Out West, 11/8 – 2016 Att stå på en tornande scen över fans vars förväntningar på dig halvt snuddar vid tälttaket är säkert inte enklast i världen. Alla artister hanterar det på olika sätt och det personliga kan vara en stor del av konsertens charm, men det kan också vara precis tvärtom. Daughter hanterar situationen genom att använda sin höga… av Freja Wehrling
The Libertines – Way Out West, 12/8 – 2016 Det mesta under årets Way Out West är väldigt finkammat – det finns inga skandaler, men heller inte några rockstjärnedrömmar. The Libertines framstår i sammanhanget som en bråkig kusin från landet. För de är allt annat än finkammade – de förväntar sig att scenen ska rivas, att komma sent och gå ut på scenen stupfulla… av Redaktionen @ Festivalrykten
Floating Points – Way Out West, 12/8 – 2016 Jazz, techno och post-rock existerar egentligen väldigt nära varandra. Alla tre är sökande musik som bygger på att skapa, behålla och stegra en hypnos. Att ta tag i lyssnaren, inte genom särskilda melodier eller hooks utan genom stringens. Floating Points, aka Sam Shepherd, tillhör en av få som låter dem mötas. Till en början gjorde… av Noa Söderberg
Morrissey – Way Out West, 11/8 – 2016 Att se Morrissey live är mer än att ”se Morrissey live” – ända sedan tiden i The Smiths har hans rena existens på många sätt föregått musiken i sig. Många har nog dykt upp vid Flamingoscenen för att få se en levande myt, men det betyder inte att Morrissey själv har slutat blicka framåt. Senaste… av Nike Rydberg
Thundercat – Way Out West, 11/8 – 2016 Stephen Bruner har hittills haft en spännande karriär. En av de första musikkonstellationer han varit del av var pojkbandet No Curfew, som hade en mindre hit i Tyskland när Bruner var blott 15 år gammal, för att senare dyka upp på scen tillsammans med bland andra trashbandet Suicidal Tendencies. Idag nämns Thundercat, många gånger i… av Johanna Eliasson
M83 – Way Out West, 11/8 – 2016 M83s elektroniska ljudmattor för allt som oftast tankarna till ändlösa sommarnätter och ensliga rymdlandskap. Det var därför många som reagerade på den orimligt tidiga speltiden som bandet fått: 16:25, i strålande solljus. I och med årets släpp Junk har Anthony Gonzalez visserligen tappat delar av den hajp han tidigare besuttit, men att han skulle få… av Filip Hiltmann