Jamie xx – Sónar Stockholm, 13/2 – 2015 Kvart över två på natten så kliver Jamie xx upp bakom en metallställning där en rad olika apparater står placerade, en del mixerbord, kanske tre turntables, och diverse andra maskiner som är svåra att identifiera i det starka motljuset från strålkastarna och dimman från den generösa rökmaskinen. Trots den sena timman så har han ett… av Erik Blohmé
Jaakko Eino Kalevi – Sónar Stockholm, 13/2 – 2015 Två dagar innan spelningen på Sónar Stockholm skriver Jaakko Eino Kalevi på Twitter att han inte har någon smak. Det är möjligt att han syftar på tungans reciptorer, men desto troligare att det gäller någon form av kulturell smak. Ett par dagar tidigare har han dragit en svårbegriplig ordvits om Madonnas Like a Prayer och… av Rikard Berg
Lorentz – Sónar Stockholm, 13/2 – 2015 Lorentz första soloalbum Kärlekslåtar kan knappast ha gått någon förbi. Albumets autotunebaserade rap har i kombination med de atmosfäriska beatsen gjort honom till en av den svenska pophimlens just nu klarast lysande stjärnor. Spelningen är årets första på hemmaplan, och det är säkerligen flera som köpt biljett enbart för hans skull. Dagen till ära äntrar… av Filip Hiltmann
Nisennenmondai – Sónar Stockholm, 13/2 – 2015 Nisennenmondai har genom åren rört sig genom lite olika genrer, men har aldrig varit så nära krautrocken som på sin senaste skiva N: rockmusik som strävar åt det mekaniska och anammar en struktur som vi oftast finner i elektronisk musik. I Nisennenmondais fall så hamnar den väldigt nära den minimala technons territorium, med ett minimalistiskt… av Erik Blohmé
Kindness – Sónar Stockholm, 13/2 – 2015 Kindness är Adam Bainbridges soloprojekt där han skapar en fusion mellan sängkammarpop, funk och disco. På scen är han dock inte ensam utan backas upp av ett band, något som är en frisk fläkt bland alla DJs på årets upplaga av Sónar. Efter att ha äntrat scenen ett par minuter sent är det en snortight… av Filip Hiltmann
Earth – Stockholm, 11/2 – 2015 Jag väljer bort lyteskomiken som är Slipknot anno 2015 för att istället se Earth, och ju mer jag tänker på det så, desto mer inser jag att det verkligen är en passande kontrast: banden representerar två extremer på samma skala, deras enda gemensamma nämnare att de båda anser sig spela metal. Och visst, ikväll ser… av Erik Blohmé
Viet Cong – Berlin, 11/2 – 2015 När Viet Cong för några veckor sedan släppte sitt debutalbum var det få som inte i samma andetag nämnde Women. Hälften av medlemmarna från det kanadensiska noiserockbandet återfinns idag i Viet Cong, vars musik ofta rör sig inom liknande ljudbilder. Att Womens historia slutade med ett scenslagsmål är bara en av anledningarna till nerven i… av Nike Rydberg
Hello Saferide – Uppsala, 9/2 – 2015 Annika Norlin vill att denna spelning med Hello Saferide i Uppsala ska kännas som en efterfest. Vi i den stående publiken får gärna sätta oss ner på golvet om vi har lust, medan hon tänker på sig själv som den jobbiga med gitarr som spelar Wonderwall och den som berättar om sin problematiska ungdom i… av Rikard Berg
Yung Lean & Sad Boys – Stockholm 5/2 – 2015 De flesta artister har ett fett skivkontrakt eller åtminstone ett skivbolag som får de stora sakerna att hända. Yung Lean och hans Sad Boys är lite av ett unikum som gått under branschens radar och blivit ett namn av egen kraft. Det unga kollektivet med Jonathan Håstad i centrum blev snabbt en internetbuzz och har… av Redaktionen @ Festivalrykten
Mount Eerie – Sauna Från Washingtonbaserade Phil Elverum, alias Mount Eerie, kommer dubbel-LP:n Sauna. Nära en timme långt och stilmässigt mycket brett – Elverum hämtar, på gott och ont, inspiration från både lo-fi, folk och hårdrock – är albumet en kompromisslös hyllning till det triviala, tomheten och, som vanligt, naturen. Det hela börjar med en skarp utandning på titelspåret… av Maja Björsne
Winhill/Losehill – Trouble Will Snowball Winhill/Losehill låter som en trevlig söndagsförmiddag. Det är en beskrivning som vid första anblick kan verka avskräckande, och på förra skivan hamnade de också delvis i de fällor som en sådan sinnesstämning kan medföra: ett badande i tröttsam country och allmän vuxen trevlighet. Nu, tre år senare, har de skurit bort dessa delar till förmån… av Noa Söderberg
The Decemberists – What a Terrible World, What a Beautiful World Det har gått fyra år sedan vi fick höra nytt från The Decemberists, om man bortser från bandets bidrag till soundtracket till The Hunger Games (och det gör man ju). På sjunde studioalbumet What a Terrible World, What a Beautiful World återkommer det lite mer kommersiella grepp som debuterade på senaste fullängdsalbumet The King Is Dead,… av Maja Björsne