Mount Eerie – Sauna Från Washingtonbaserade Phil Elverum, alias Mount Eerie, kommer dubbel-LP:n Sauna. Nära en timme långt och stilmässigt mycket brett – Elverum hämtar, på gott och ont, inspiration från både lo-fi, folk och hårdrock – är albumet en kompromisslös hyllning till det triviala, tomheten och, som vanligt, naturen. Det hela börjar med en skarp utandning på titelspåret… av Maja Björsne
Winhill/Losehill – Trouble Will Snowball Winhill/Losehill låter som en trevlig söndagsförmiddag. Det är en beskrivning som vid första anblick kan verka avskräckande, och på förra skivan hamnade de också delvis i de fällor som en sådan sinnesstämning kan medföra: ett badande i tröttsam country och allmän vuxen trevlighet. Nu, tre år senare, har de skurit bort dessa delar till förmån… av Noa Söderberg
The Decemberists – What a Terrible World, What a Beautiful World Det har gått fyra år sedan vi fick höra nytt från The Decemberists, om man bortser från bandets bidrag till soundtracket till The Hunger Games (och det gör man ju). På sjunde studioalbumet What a Terrible World, What a Beautiful World återkommer det lite mer kommersiella grepp som debuterade på senaste fullängdsalbumet The King Is Dead,… av Maja Björsne
Joey Bada$$ – B4.Da.$$ Efter två välmottagna solomixtapes och ett antal släpp med Brooklynkollektivet Pro Era (som startades tillsammans med nu avlidne Capital STEEZ) har förväntningarna på Joeys Bada$$ första soloalbum varit höga. Skivan är inspelad under ett långt tidsspann (singlar har släppts kontinuerligt sedan augusti förra året), och precis som tidigare är många Pro Era-kopplade personer inblandade, såväl… av Noa Söderberg
Lil Wayne – Sorry 4 the Wait 2 Det är 2015 och Lil Wayne är förbannad. På sitt skivbolag, Cash Money Records. På sin före detta mentor, Birdman. Men mest av allt verkar han vara förbannad på sig själv. Hur blev det så här? Efter att Tha Carter V inte dök upp i december som lovat (efter år av förseningar) vände sig Lil… av Hugo Gerlach
Sleater-Kinney – No Cities to Love För den som ännu är obekant med Sleater-Kinney tänkte jag börja med en kort introduktion. De växte fram på mitten av 1990-talet ur den feministiska riot grrrl-scenen, men efter punkurladdningen Dig Me Out gick de en väg som snarare liknade band som Sonic Youth och Nirvana. Trion bestående av sångarna/gitarristerna Corin Tucker och Carrie Brownstein… av Rikard Berg
Belle and Sebastian – Girls in Peacetime Want to Dance ”Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet.” Bertolt Brechts tankar från Europas 1930-tal återkom i början av 2015 hos Stuart Murdoch och hans nionde album med Belle and Sebastian: i en intervju inför släppet kallade han det ”en pliktförsummelse” att som… av Nike Rydberg
Amason – Sky City Under de drygt två åren som Amason nu varit aktiva som grupp har deras singlar oftast varit starka, men kommit på tok för glest. Vi var flera som höjde på ögonbrynen när debutsingeln Margins släpptes, spetsade öronen när briljanta Went to War dök upp strax därpå och sedan kapitulerade totalt när fantastiska Ålen hade premiär…. av Hugo Gerlach
Viet Cong – Viet Cong Kanadensiska Women avslutade sin två album långa karriär med ett bråk på scen. Efter nedläggningen spelade flera av medlemmarna i Chad VanGaalens liveband, men efter att ha tröttnat på att spela andra artisters låtar gick två av dem ihop och bildade Viet Cong. Efter en egeninspelad EP betitlad Cassette släpptes i veckan bandet första officiella… av Filip Hiltmann
Solen – Debaser Strand, 27/12 – 2014 Om en bortser från deras högljudda gitarrer så gör Solen inte så mycket väsen av sig: de kliver på scenen och börjar utan större omnejd att spela sin dystra popmusik i det starka motljuset från strålkastarna. Då och då så mumlar basisten, som verkar vara bandets talesperson, något onödigt mellansnack i stil med ”Det är… av Erik Blohmé
Run the Jewels – Debaser Strand, 16/12 – 2014 Cirka 20 minuter efter utsatt tid börjar We Are the Champions av Queen dåna ut genom högtalarsystemet och ut kommer två vinkande medelålders herrar. Det är El-P och Killer Mike, eller Run the Jewels som duon kallar sig. Både El-P och Killer Mike har framgångsrika solokarriärer, men det är tillsammans de bildar en ostoppbar hiphopmaskin… av Filip Hiltmann
SOHN – Debaser Strand, 2/12 – 2014 Sohn gör R&B som lutar mer åt det elektroniska hållet än det souliga eller jazziga: ljudlandskap á la The Knife och beats och tempon signerade Massive Attack hör till Christopher Taylors arsenal. Förutom att Sohn kanske inte har en tillräckligt tydlig särprägel eller egen identitet i förhållande till sina inspirationskällor så är hans musik genomtänkt… av Erik Blohmé