Makthaverskan – Makthaverskan II Det är ett väldigt mångbottnat faktum att vi 90-talister är den första generationen att få det sämre än våra föräldrar. Som göteborgare av denna generation vet jag liksom inte vem jag har att skylla för mina musikaliskt mediokra tonår, jag är bara bitter. När Broder Daniel var som mest underground var jag i princip ett… av Nike Rydberg
The Men – New Moon Det är alltid uppfriskande med band som utvecklas på varje nytt släpp, där man aldrig får exakt samma skiva två gånger. The Men är – än så länge i alla fall – ett sådant band och deras nya skiva New Moon är deras mest kompletta hittills. New Moon är den Brooklynbaserade garagerockaktens fjärde skiva och… av Johan Alm
Startskottet för en ny stjärna Hyllningskörerna har sedan länge avlöst varandra, nu förstår jag vad de pratar om: Sibille Attar. Och troligtvis är det först nu jag kan ansluta mig till skaran som slängt ut fyra getingar, helt välförtjänt. Den senaste veckan har jag levt med den, låtit den växa, men jag måste säga att det är på scen som… av Redaktionen @ Festivalrykten
Youth Lagoon – Wondrous Bughouse Trevor Powers är en fascinerande varelse. I vår intervju i månadens tidning jämförde jag honom med huvudkaraktären Hushpuppy i filmen Beasts of the Southern Wild. För att han framstår som en liten person i en stor värld fångad i sina egna tankar. För att han tänker annorlunda men på samma gång nästan oskuldsfullt. Som om… av David Winsnes
Shout Out Louds – Optica Jag minns när Adam Olenius sjöng om att röka cigaretter för att känna sig mindre ensam på You Are Dreaming, när han målade en bild av ett abrupt uppvaknande dagen efter en utekväll i Your Parents Livingroom, när Impossible var en av världens mest självklara låtar att lyssna på varje dag när man vaknade. Jag… av David Winsnes
Flume – Flume araabMUZIk släppte nyligen mixtapet For Professional Use Only, bara namnet i sig får mig att både buga och bocka, och rent musikaliskt gör han ingen besviken. Men det är ett tydligt driv långt bortom de ljudbilder som Electronic Cream applicerar. Det 20-spåriga mixtapet som pryds av ett publikhav från Sahara-tältet på Coachella byter de drömska… av Redaktionen @ Festivalrykten
Johnny Marr – The Messenger En av Englands allra största, Johnny Marr, har hunnit med en hel del. Efter att The Smiths slutade spela tillsammans 1987 har Marr fortsatt lira gitarr med The The, Electronic, Johnny Marr and The Healers, Modest Mouse och The Cribs. Inte förrän nu, 26 år sedan Smiths splittrades, släpper gitarrlegenden sitt första soloalbum. I senaste… av Filip Beijer
Live: Egyptian Hip Hop, Pustervik 21/2 För många har Egyptian Hip Hop, som under förra året släppte sin hyllade debut med den fyndiga titeln Good Don’t Sleep, varit en av symbolerna för den växande elektroniska scenen i Manchester. Men faktum är att bandet inte ens är från Manchester. Bara nästan. Åk några minuter med bil och du kommer till Marple. Med… av David Winsnes
Palma Violets – 180 ”One year in, the music press’s campaign to insist that – despite all evidence to the contrary – we’re living through a golden age for indie rock seems to be gathering momentum. Its undisputed leader was once the NME, which boldly announced last year that ours was ”a glorious time when rock and roll proves the… av David Winsnes
Local Natives – Pustervik 20/2 2013 Förra gången jag såg Local Natives var på Sticky Fingers. En underlig placering. Bandet skulle från börjat ha spelat på Pusterviks svettiga övervåning, där de flesta konserterna automatiskt blev lite bättre tack vare intimiteten. På grund av efterfrågan och ett för intensivt program på Pusterviksteatern flyttades den dåvarande kvintetten till Göteborgs konsertlokalers rövhål. Det föll… av David Winsnes
Iceage – You’re Nothing Det är enkelt att avfärda Iceage som ett ”band of the moment” som står och faller med antalet tumblr-reblogs de får per dag. New Brigade var ett briljant album och att följa upp det med ett snarlikt album skulle praktiskt taget innebära självmord. Men hur följer man upp ett debutalbum som New Brigade? Elias Bender… av Martin Kørra
Tallest Man On Earth har aldrig varit bättre Var ska jag börja? Fortfarande helt uppslukad av vad jag nyss bevittnat, det här var nämligen väldigt, väldigt bra. Jag har trots allt sett The Tallest Man On Earth fler gånger än jag har fingrar på min ena hand. Men inget tidigare tillfälle kan leva upp till kvällens bravader. The Tallest Man On Earth har… av Redaktionen @ Festivalrykten