Yo La Tengo – Fade Yo La Tengo är det snällaste bandet jag vet. Ofta dras paralleller till Velvet Underground och det påstås att Yo La Tengo skulle vara en sorts samtida motsvarighet till dessa. Men medan de förstnämnda mest ger mig komplex över att inte vara tillräckligt arty och förfallen är de sistnämnda bara vanliga och sympatiska. Herregud, när… av Nike Rydberg
Christopher Owens – Lysandre Lite mindre än ett år efter att Christopher Owens och hans Girls släppt en av 2011 års absolut bästa skivor i Father, Son, Holy Ghost splittrades bandet plötsligt i somras då Owens hoppade av. Owens lovade då att vi snart skulle se ny musik från honom och sedan dess har många av oss, väntat med… av Johan Alm
Villagers – {Awayland} På två och ett halvt år har irländska Villagers med Connor O’Brien i spetsen släppt debutalbum, fått hyllade recensioner, delat scen med bland annat Neil Young och Fleet Foxes, blivit nominerade för Mercury Prize och vunnit en Ivor Novello Award för bästa låt 2011. Nu släpper bandet sitt andra album som fått titeln {Awayland}. Att… av Filip Beijer
A$AP Rocky – Long. Live. A$AP Rakim Mayers liv vändes upp och ner på en natt. Hans pseudonym A$AP Rocky har nästintill blivit ett fenomen och när han kaxigt i en intervju svarar ”Call us on a yacht 10 years from now, we’ll still be on top” är det oklart om han driver med allt eller talar från hjärtat. Klart är… av Martin Kørra
Death In The Afternoon – Kino Av bandnamnet att döma hade jag på förhand kunnat missta dem för ett punkband som kickar Berlins underjord om kvällarna. Revolutionistiska idéer och herravälde hade mycket väl kunnat vara komponenter att förknippas med. Death In The Afternoon är inte ett knytnävslag i magen eller ett extra emblem på skinnjackan. Men stöpta i ett par Dr…. av Redaktionen @ Festivalrykten
Burial – Truant/Rough Sleeper För Burial har det aldrig handlat om att spela live. Det har aldrig handlat om att öppna ölflaskor med tändare på ”60 Seconds Left”, t-shirtförsäljning med ovärdigt dåliga tryck eller löjliga twitterfejder som det rapporteras om på Se & Hör-nivå. Burial vet att vem som helst kan googla fram hans namn, och då det här… av Jon Egerlid
FIDLAR – FIDLAR Låt oss göra som den omskrivna Los Angeles-kvartetten och gå rakt på sak utan utsvävningar. Jag tyckte FIDLAR – en akronym för Fuck It Dog, Life’s A Risk – var ganska skoj i början. De är fortfarande riktigt underhållande när de är som bäst. Men det har börjat gro något inom mig. Den primitiva slackerattityden… av David Winsnes
Solange – True Om man ger sig på att summera det gångna året rent musikaliskt krävs det nästan något extraordinärt för att utesluta dessa två ynka stavelser, R&B. Dagens soul är så mycket mer än rostad Memphis-pipa eller en Nina Simone-kopia. Det är gangsters förpackade i mjukisbrallor. Och när handlade genren senast om lika mycket känslor som nu?… av Redaktionen @ Festivalrykten
Ben Howard får Berns att koka Ben Howard Berns Betyg: 9/10 Det känns som att det endast var veckor sedan jag stod med den brännande solen i ryggen framför Azalea-scenen på Way Out West då Ben Howard senast besökte Sverige. När jag inser att det har gått hela fyra månader och när jag förstår att jag faktiskt ska se honom igen… av Jesper Lindvall
Efterlängtad eskapism med Yeasayer Yeasayer Pustervik, Göteborg Betyg: 8/10 FN:s klimatförhandlingar i Doha var förmodligen förra veckans mest mediokra grej. Enligt de mest vidskepliga går världen under nästa fredag. Jag ägnar alla mina dagar åt gymnasial pluggångest och att stressa min käke ur led; min vän Klara grämer sig över sin nya bihåleinflammation när vi trampar i snödrivorna vid… av Nike Rydberg
Jazzhuset bjöd in till årets lokala shoegazefest First Love, Last Rites Betyg: 6/10 Det finns något djupt sympatiskt med liveband som inte alls behöver tjoa och tjimma, ropa ”MÅR NI BRA?”, hetsa till moshpits eller rulla omkring i uppblåsbara bubblor för att vara intressanta. Men precis som att dessa saker ofta fungerar som kompensation för otillräckligt låtmaterial behövs bristen på fånig inställsamhet… av David Winsnes
Jessie Ware i en klass för sig Jessie Ware Berns, Stockholm Betyg: 9/10 Måndag har aldrig känts lika mycket fredag som i avslutande Running. Ett visuellt skimmer i likhet med vad The xx visat upp uppenbarar sig, egentligen inte särskilt märkvärdigt, men strålkastarna och de stjärnliknande skimret lever i symbios med musiken. Dess sensuella prägel kommer till sin rätt, när Jessie Ware… av Redaktionen @ Festivalrykten