Lorde – Melodrama Samma månad som Ella Yelich-O’Connor fyllde 16 år gav hon ut sin första offentliga musik, på egen hand, utan bolag i ryggen – så som de flesta musiker inleder sina karriär numera, förhoppningsfulla om att ljudfilerna ska leta sig fram till åtminstone några, eller bara till någon som är Någon. The Love Club EP plockades upp… av David Winsnes
Beach Fossils – Somersault Somersault är en bubbla, en separat sfär som liksom har sina egna temporala och spatiala naturlagar. Beach Fossils har alltid ekat av reverb och feedback, men också av musikalisk eskapism. Dagdrömmandet i Somersault är dock av en mer melankolisk karaktär och skapar en tillflyktsort från vardagen, fastän det paradoxalt nog också är i det vardagliga… av Johanna Eliasson
The Drums – Abysmal Thoughts Jonathan Pierce känns som en person som har nummer 13 som sitt turnummer. Ni vet, en sådan person som stirrar döden i vitögat och skrattar Lady Luck i ansiktet samtidigt som han höjer långfingret mot alla oss vidskepliga människor som bara för säkerhets skull undviker saker som kan ge oss otur. Jonathan, som i dagsläget… av Sofia Rönnkvist
Laser & bas – Historier om kärlek i okronologisk ordning, från det sexuella uppvaknandet till idag Det har länge funnits två typer av hipsters: den coola och imagebesatta kontra den töntiga och obrydda. Carl Johan Lundgren tillhör definitivt den senare. I sitt första band Vit Päls gjorde han musik som lät som om ingen var tänkt att höra den – ändå, kanske just därför, brände den till i hjärtat och samlade… av Rikard Berg
Fleet Foxes – Crack-Up Det är svårt att säga exakt när glasmålningen krossades, men nog är den trasig. Händer flyttar ängsligt runt skärvorna för att skapa en helhet utan att någon bild framträder – det förblir skevt och kryptiskt. Olika ansikten i olika åldrar speglar sig i mångfärgade glasbitar. Många delar verkar saknas och kollaget är faktiskt obegripligt. Sångaren och låtskrivaren Robin… av Erik Blohmé
The Prodigy – Northside, 10/6 – 2017 ”Moshpit ikke tilladt” står det på de stora skärmarna strax innan The Prodigy ska börja spela. Förståeligt att en festival som hamnar strax efter Glastonbury på lerskalan försöker minimera risken för att någon skadar sig. Såklart helt omöjligt att leva efter i praktiken. Det tar ungefär tio sekunder från att bandet gått på tills hela den… av Noa Söderberg
Ride – Northside, 10/6 – 2017 De senaste åren har bestått av en lång rad mer eller mindre lyckade shoegazeåterföreningar. My Bloody Valentine har släppt en efterlängtad uppföljare till Loveless, Lush återuppstod för att sen somna in igen sju månader senare, Slowdive kom tillbaka med bravur i våras. Det hela kan kännas lite opportunistiskt, men vem kan klandra dem? Vilket band som helst hade väl… av Noa Söderberg
James Blake – Northside, 11/6 – 2017 ”Thanks for coming out and seeing us in this kind of… farse.” James Blake syftar på leran, det underkylda regnet och den delvisa misären. Oönskade omständigheter. Perfekta omständigheter. I publiken finns, enligt sedvanlig festivaltradition, två typer av människor: de som är där för att de faktiskt gillar James Blake och de som är där av… av Maja Björsne
Agnes Obel – Northside, 11/6 – 2017 Hur skulle det låta om John Bauers teckningar filmatiserades i stadsmiljö och behövde ett soundtrack? Vi lär aldrig få veta, men den regissör som inte bad Agnes Obel tonsätta spektaklet skulle begå tjänstefel. Den Köpenhamnfödda artisten, uppväxt på Chopín och Nina Simone, förenar gammeldags mystik med modern pop. Resultatet passar lika bra på en klubb… av Noa Söderberg
Agent blå – Agent blå Ibland känns det som att en förbannelse vilar över Göteborg. Varje gång ett nytt indiepopband bildas i staden är de dömda att ständigt jämföras med Broder Daniel. Det hände Makthaverskan, det hände School ’94, det hände The Sun Days och framför allt har det hänt Agent blå. Är det bara lat journalistik som har skapat detta?… av John Jonsén
Håkan Hellström – Stockholm, 10/6 – 2017 Väldigt många av oss har sett Håkan Hellström väldigt många gånger vid det här laget. Vi tycker olika om huruvida han blir bättre eller sämre, om han ska göra större eller göra mindre, men i slutändan kokas det ner till om en av Göteborgs största ikoner genom tiderna kan fortsätta ge nya upplevelser och intryck…. av David Winsnes
Justin Bieber – Summerburst, 10/6 – 2017 Ja, det är sant – det är inte speciellt övertygande när Justin Bieber iklädd sig själv blickar ut över pissregnet och 30 000 skitfula blå Nordea-ponchos från Summerbursts största scen och säger att detta är en ”amazing night”. Och ja, en del låtar spelar han playback. Och nej, hans mellansnack lämnar ingen nyfrälst och upplyst med nya… av Stina Vickhoff