Courtney Barnett – Roskilde, 30/6 – 2016 Ett drygt år har gått sedan Courtney Barnett fick sitt stora genombrott med Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit. Titeln var talande: hennes låttexter är hela tiden vad som står i centrum och det är stora tänkvärda tankar som samsas med små små observationer om allt möjligt som händer runt omkring… av Rikard Berg
Recondite – Roskilde, 30/6 – 2016 Att The Martinez Brothers ställde in kan ha varit det bästa som kunde hända Recondite. I stället för en alldeles för tidig speltid klockan sju går han nu på mitt i natten vid ett. Egentligen kanske det hade kvittat. Tysken är känd för att anpassa sina livesets efter speltid, publik och plats. Det är dock svårt att se… av Hugo Gerlach
Grimes – Roskilde, 30/6 – 2016 ”Jag kommer inte prata så mycket för jag vet inte hur mycket engelska ni förstår”, säger Claire Boucher inför kvällens tredje låt, Art Angels-singeln Flesh Without Blood. Artigt (ha ha), möjligen ett underskattande av festivalbesökare som intar området för att huvudsakligen lyssna på musik med engelska texter, men det är lätt att förstå Grimes: där hennes eget… av David Winsnes
Silvana Imam – Roskilde, 30/6 – 2016 Det enda kravet som Silvana Imam hade satt inför sin turnéavslutning på Gröna Lund i maj var att det skulle bli ”den bästa spelningen i svensk raphistoria”. Hybris, tänker ni – lätt som en plätt, tänker hon. Faktumet är att många kommer minnas spelningen som exakt det, eftersom hon använde exakt alla vapen i sin… av John Jonsén
Sleep – Roskilde, 29/6 – 2016 Genren doom metal, en avstickare från heavy metal, kan spåras ända tillbaka till 60-talet och Beatles-låten I Want You (She’s So Heavy) vars dramatiska, långsamma tempo och basdrivna komposition sådde ett första frö. Namnet syftar lika mycket på känslan av annalkande undergång som på hur det faktiskt låter när en distad bassträng slås an och… av Erik Blohmé
At the Drive-In – Roskilde, 29/6 – 2016 Det finns ett liveklipp när At the Drive-In spelar på ett klassrumsgolv för 18 år sedan där samtliga medlemmar är unga, taniga och fulla av extas. Cedric Bixler har precis börjat bemästra konsten att svinga mikrofonen som en kroppsförlängning och gitarristen Omar Rodríguez rör sig som att han vore besatt av en dansdjävul med en… av John Jonsén
Hinds – Roskilde, 29/6 – 2016 Hinds är inte bara Spaniens just nu främsta musikexport – de är också teflonmänniskor, vars problem aldrig riktigt tycks hinna ifatt dem. På debutalbumet Leave Me Alone gitarrsolade de iväg från vartenda heartbreak, viftade bort oönskade fylle-sms med en axelryckning, brast ut i fler ”badabadapapa”-skrålanden än någon orkade räkna. När de häromåret tvingades byta bandnamn… av Nike Rydberg
ODESZA – Roskilde, 29/6 – 2016 2012 bloggades det flitigt om den Seattle-baserade duon ODESZA när de släppte debutalbumet Summer’s Gone. Deras soldränkta mix av chillwave och indietronica var som stöpt för tonsättande Youtube-kanaler som Majestic Casual och MrSuicideSheep. Trots att kanalerna och duon nu är större än någonsin är det svårt att skaka av sig känslan att de båda nu är smått irrelevanta…. av Hugo Gerlach
Florence + the Machine – Open’er Festival, 29/6 – 2016 Någon timme innan Florence Welch ska inta Open’ers huvudscen ösregnar det, ett kortvarigt, ursinnigt skyfall som snart övergår i stilla duggregn, solsken och två regnbågar som spänner över festivalområdet. Florence blir den tredje. Det dröjer dock innan glittret och prideflaggan kommer ut. Florence och hennes maskin inleder med What The Water Gave Me, tätt följd… av Maja Björsne
Vince Staples – Roskilde, 29/6 – 2016 När Vince Staples träder fram på Pavilion-scenen till de hårda tonerna av Lift Me Up är det framför ett fullpackat tält. Det är tydligt att artisten är en av festivalens mest intresseväckande namn. Vad som sedan beskådas inne i tältet kan närmast beskrivas som ett slagfält. Ett av förra årets största hiphop-släpp var Vince Staples… av Amel Suljevic
Red Hot Chili Peppers – Roskilde, 29/6 – 2016 När Roskilde annonserade att Red Hot Chili Peppers skulle återvända till Orange, festivalens stora scen, möttes festivalen av ett ovanligt stort missnöje. I regel brukar det ropas högljutt efter rockakter, dit vi mycket riktigt räknar den Kalifornien-bördiga gruppen. I bakhuvudet hade många en spelning från 2007 (året då Roskilde nästan svämmades över pga allt regn)… av Redaktionen @ Festivalrykten
YAST – Roskilde, 28/6 – 2016 Det märks att YAST älskar sin titel som slackerband. Inte bara för att deras drömska popshoegaze får en att automatiskt vilja slappna av och njuta av livets tillvaro, men för att samtliga medlemmar fullkomligt utstrålar en slackermentalitet och total bekvämlighet (framför allt bandets keyboardist som sitter på en stol och har synten i knäna istället… av John Jonsén