Svensk 60-talsmusik: banden och låtarna vi aldrig glömmer

Det finns ett ljud som hela Sverige känner igen så fort de första takterna kommer: en aning skramlig gitarr, ett kompakt trumkomp och en röst som låter som om den spelats in i ett för litet rum. Svensk 60-talsmusik är ljudet av jukeboxar, folkparker, Tio i topp och tonårsrum med grammofon på golvet. Det är också årtiondet då Sverige gick från att härma utlandet till att bygga något eget – och lade grunden till allt som kom sedan.

Här är guiden till svensk 60-talsmusik: banden, artisterna och låtarna som fortfarande får en hel generation att sjunga med i bilen.

Så lät Sverige på 60-talet

60-talet började nästan lika stillsamt som 50-talet slutade. Schlager, dragspel och snälla slagdängor dominerade radion, och de stora namnen var vuxenartister som sjöng på svenska. Sedan hände två saker samtidigt.

Det första var radion. Tio i topp startade 1961 och Svensktoppen året därpå, och plötsligt fanns det listor där svenska ungdomar själva fick rösta fram vad som var populärt. Det andra var Beatles. När den brittiska popvågen slog in över Europa 1963–64 dök det upp popband i varenda svensk stad, ofta bestående av gymnasister som hade lärt sig tre ackord och köpt matchande kavajer.

Resultatet blev ett decennium med två parallella spår. På det ena stod popbanden och sjöng på engelska med målet att slå igenom utomlands. På det andra fanns de folkkära svenska artisterna, visan, schlagern och dansbanden som fyllde folkparkerna varje sommar. Under decenniets sista år började de två spåren mötas – och det är då svensk musik på riktigt hittar sin egen röst.

Hep Stars – Sveriges svar på Beatles

Inget band fångar 60-talets svenska pophysteri bättre än Hep Stars. Stockholmsbandet, med Svenne Hedlund som frontman och en ung Benny Andersson bakom orgeln, blev från 1965 och framåt det närmaste Sverige kom Beatlemania. Turnébussar med krossade rutor, skrikande publik, folkparker som var proppfulla flera timmar innan bandet ens hade kommit fram.

Genombrottet kom med ”Cadillac”, en rå och ohyfsad cover som lät precis så otålig som tonåren kändes. Året därpå kom ”Sunny Girl” – skriven av Benny Andersson själv – och plötsligt var Hep Stars inte bara ett coverband utan ett band med egna låtar. Sedan följde ”Wedding” och den svenska tolkningen ”I natt jag drömde något som”, som fortfarande är en av de mest spelade svenska 60-talslåtarna.

Hep Stars var kommersiellt sett decenniets största svenska band. De var också, i efterhand, Benny Anderssons musikaliska skola. Det var här han lärde sig skriva melodier som fastnade direkt.

Tages – Göteborgsbandet som var före sin tid

Om Hep Stars var störst var Tages bäst. Göteborgsbandet bildades av några skolkompisar i början av 60-talet och slog igenom nästan omedelbart med debutsingeln ”Sleep Little Girl” 1964 – en låt de skrivit själva, vilket var ovanligt för svenska band vid den tiden.

Det som gör Tages speciella är att de aldrig stannade kvar i den enkla popen. Medan de flesta band körde vidare på samma formel utvecklades Tages i rasande fart, och deras senare skivor från 1967 räknas i dag som något av det mest välgjorda som spelats in i Sverige under decenniet. Här finns melodier, körarrangemang och studioidéer som fortfarande låter förvånansvärt moderna.

Tages fick aldrig det internationella genombrott de förtjänade, men bland musiker och samlare har deras rykte bara vuxit. Vill du förstå varför svensk pop senare blev en exportvara är Tages en bra startpunkt.

Ola & The Janglers – bandet som faktiskt tog sig ut

Drömmen för varje svenskt 60-talsband var att slå igenom utomlands. Ola & The Janglers, med Ola Håkansson som sångare, var ett av få som verkligen lyckades. Deras version av ”Let’s Dance” blev en internationell hit i slutet av decenniet och tog sig in på listor långt utanför Norden.

Ola Håkansson blev sedan en av de mest inflytelserika personerna i svenskt musikliv – först som artist i Secret Service, senare som skivbolagsman. Det säger något om 60-talets popvåg: den producerade inte bara låtar, den producerade en hel generation människor som skulle bygga upp den svenska musikindustrin.

Runt Ola & The Janglers fanns en hel scen av band som förtjänar att nämnas: The Shanes från Sölvesborg, Mascots, The Lee Kings, Deejays och Slam Creepers – det sistnämnda med en ung Björn Skifs bakom mikrofonen.

Hootenanny Singers – visorna som blev folkkära

Samtidigt som popbanden skrek i förstärkarna satt fyra unga män från Västervik med akustiska gitarrer och sjöng flerstämmigt. Hootenanny Singers – med Björn Ulvaeus i mitten – var popvågens raka motsats, och nästan lika stora.

Genombrottet kom 1964 med ”Jag väntar vid min mila”, en tonsättning av Dan Anderssons dikt. Det var ingen tillfällighet: gruppen byggde hela sin repertoar på svensk visskatt, Evert Taube och Dan Andersson, i arrangemang som var lätta att älska för både föräldrar och barn. Under några år på 60-talet var de en av landets mest sålda grupper.

Det viktigaste med Hootenanny Singers var kanske ändå deras manager. Stig Anderson kom att bli mannen bakom Polar Music – och därmed en av de mest avgörande personerna i svensk musikhistoria.

Cornelis Vreeswijk – när visan blev farlig

Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna och kom till Sverige som barn. Ändå är det svårt att tänka sig något mer svenskt än hans låtar. Med debutplattan 1964 gjorde han något som ingen annan hade gjort: han tog visan, som var förknippad med nationalromantik och trevliga somrar, och fyllde den med fylla, sex, samhällskritik och obekväm ömhet.

”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” är den låt som nästan alla svenskar kan sjunga med i. Den är på ytan en enkel kärlekshistoria på en danstillställning, men den innehåller allt det som gjorde Cornelis unik: det vardagsnära språket, humorn och den där sorgen som ligger precis under ytan.

Till samma generation hörde Fred Åkerström och Olle Adolphson – tre helt olika röster som tillsammans gjorde 60-talet till en av visans starkaste perioder i Sverige.

Monica Zetterlund – jazzens svenska röst

Monica Zetterlund gjorde något som få svenska artister har lyckats med: hon blev respekterad i den internationella jazzvärlden på samma villkor som amerikanerna. Samarbetet med pianisten Bill Evans i mitten av 60-talet är fortfarande ett av de vackraste möten som finns inspelat mellan svensk och amerikansk musik.

Men för de flesta svenskar är hon framför allt rösten i ”Sakta vi gå genom stan” – en amerikansk melodi som Beppe Wolgers gav en svensk text, och som Monica sjöng med en sådan självklarhet att den för alltid känns som en Stockholmslåt. Hennes fras är luftig, nästan talad, och hon vågar låta pauserna ta plats.

Monica Zetterlund representerade en helt annan sida av 60-talet än popbanden: den vuxna, den svängiga och den ordkänsliga. Hon finns med bland de största i vår guide till kända svenska artister genom tiderna.

Anna-Lena Löfgren och kvinnorna på topplistorna

60-talet var på många sätt popbandens årtionde, men på Svensktoppen var det ofta kvinnorna som styrde. Anna-Lena Löfgren fick 1967 en av decenniets absolut största svenska hitar med ”Lyckliga gatan”, en svensk version av en italiensk låt om barndomskvarteret som rivits och ersatts av asfalt och trafik. Att den fortfarande rör svenskar i alla åldrar säger något om hur bra den texten är.

Bredvid henne fanns en rad artister som satte prägel på hela decenniet:

• Siw Malmkvist – ständigt närvarande på listorna, både i Sverige och i Tyskland.
• Lill-Babs – folkkär, självironisk och en av de allra första svenska popstjärnorna.
• Lill Lindfors – med en röst som klarade allt från visa till jazz och schlager.
• Ann-Louise Hanson – som gjorde några av decenniets mest sjungbara melodier.
• Anita Lindblom – vars ”Sån’t är livet” blev en av Sveriges mest sålda singlar någonsin.

Vill du fördjupa dig i den här linjen genom svensk musikhistoria har vi samlat den i guiden till svenska kvinnliga artister genom tiderna.

Sven-Ingvars – folkparkernas kungar

Medan popbanden turnerade i städerna fanns det ett annat Sverige som dansade varje lördag: folkparkerna. Där regerade Sven-Ingvars från Slottsbron i Värmland, med Sven-Erik Magnusson som frontfigur och en repertoar som låg någonstans mellan dansband, pop och country.

”Fröken Fräken” från 1965 är en perfekt tidskapsel – lättsam, lite fräck och omöjlig att inte nynna med i. Sven-Ingvars var beviset på att man inte behövde välja mellan pop och dansmusik: de spelade Beatles-influerad pop på en dansbana i Värmland och fick hela publiken med sig.

Just den här delen av svensk musik växte sig ännu starkare under nästa decennium. Vi har skrivit en hel guide om svenska dansband från 70-talet för dig som vill följa spåret vidare.

Pugh Rogefeldt – när rocken började sjunga på svenska

1969 hände något som förändrade allt. Pugh Rogefeldt släppte skivan ”Ja, dä ä dä” – rock som sjöngs på vanlig, vardaglig svenska, utan schlagerns finputsade rim och utan popbandens engelska. Det var första gången det verkligen lät naturligt.

”Här kommer natten” är låten som brukar lyftas fram, och man hör direkt varför: den låter samtidigt hemtam och lite drömsk, som om någon sjöng för sig själv i ett kök på Söder. För en hel generation svenska musiker blev skivan en tillåtelse. Om Pugh kunde göra rock på svenska, kunde alla.

Utan det steget hade varken proggen, punken eller den svenskspråkiga rocken på 80- och 90-talet låtit som de gjorde. Det är därför 1969 är ett så bra år att avsluta decenniet med.

Från 60-tal till ABBA – så knöts trådarna ihop

Det roligaste med svensk 60-talsmusik är att man kan se hela nästa kapitel växa fram i den. Fyra personer som alla var etablerade artister redan under 60-talet skulle mötas i början av 70-talet:

• Benny Andersson spelade orgel i Hep Stars och skrev bandets största egna hitar.
• Björn Ulvaeus sjöng vismusik i Hootenanny Singers.
• Agnetha Fältskog slog igenom som tonåring i slutet av decenniet med egenskrivet material.
• Anni-Frid Lyngstad vann en talangtävling 1967 och blev snabbt ett känt namn i svensk tv och radio.

Lägg till Stig Anderson, som redan hade byggt upp ett förlag och ett skivbolag, så har du hela receptet. 60-talet gav dessutom Sverige något ännu viktigare: en generation musiker och producenter som hade lärt sig sitt hantverk i studios och folkparker, och som kunde göra pop av världsklass hemma i Stockholm. Den linjen går rakt igenom de svenska Eurovision-vinnarna och vidare till 90-talets svenska musikunder.

Vanliga frågor

Vilket var det största svenska bandet på 60-talet?

Kommersiellt sett Hep Stars, som mellan 1965 och 1967 var Sveriges överlägset mest populära popband och orsakade regelrätta folkmassor på sina folkparksturnéer. Musikaliskt brukar dock Tages lyftas fram som det mest nyskapande svenska bandet från perioden.

Varför sjöng svenska band på engelska på 60-talet?

Dels för att förebilderna – Beatles, Rolling Stones, The Kinks – gjorde det, dels för att målet var att slå igenom utomlands. Svenska texter uppfattades länge som något som hörde hemma i schlagern och visan, inte i popen. Det ändrades först i slutet av decenniet, framför allt med Pugh Rogefeldt.

Vilka svenska 60-talslåtar bör man börja med?

En bra startlista: ”Cadillac” och ”Sunny Girl” med Hep Stars, ”Sleep Little Girl” med Tages, ”Let’s Dance” med Ola & The Janglers, ”Sakta vi gå genom stan” med Monica Zetterlund, ”Lyckliga gatan” med Anna-Lena Löfgren, ”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” med Cornelis Vreeswijk och ”Här kommer natten” med Pugh Rogefeldt.

Fanns det festivaler i Sverige på 60-talet?

Inte i dagens mening. Det var folkparkerna som var sommarens stora musikscen – över hundra av dem runt om i landet, med dansbana, artistturnéer och ofta flera band samma kväll. Först under 70-talet började de moderna festivalerna växa fram.

Ett decennium som fortfarande hörs

Svensk 60-talsmusik är lätt att avfärda som charmig nostalgi: skrattande tonåringar i matchande kostymer, hits på två och en halv minut, texter som handlar om att dansa. Men lyssnar man ordentligt hör man något annat. Man hör ett litet land som på tio år går från att kopiera till att skapa, och som samtidigt lägger grunden till en musikexport som skulle bli en av världens största i förhållande till folkmängd.

Och så hör man förstås något ännu enklare. Låtar som gör att man minns ett kök, en bil, en dansbana eller en sommar som var för länge sedan – och som ändå känns som igår.