Hotel Cecil, Köpenhamn 26/10 2026: The Radio Dept. i maskinrummet

Det känns som att The Radio Dept. har hyrt in sig i en replokal. En ovanligt flott sådan, visserligen, med art déco-detaljer och discokulor på Hotel Cecil i Köpenhamn. Men känslan av att få komma nära ett band som spelar för de redan invigda infinner sig omedelbart på kvällens utsålda spelning. Som en drömsk, varm bris inleds konserten med ”I Don’t Like It Like This”. Vän- och familjekvoten tycks vara fylld.

Många i publiken vinkar frenetiskt till bandet, som svarar med försiktiga leenden. Bandet hinner tacka på både danska och engelska innan det inser att svenska nog är mest gångbart i kväll. Men det är när basen kliver fram och de genremässiga vyerna vidgas som kvällen lyfter. I ”Committed to the Cause” får den alla femtio discokulorna och de 350 personerna i publiken att gunga. Den ylande synthen svävar ovanpå ett driv som skiljer sig markant från den lätt Bo Kaspers Orkester-doftande studioversionen. I ”Death to Fascism” blir basen så snärtig att Yasiin Bey (Mos Def) nästan känns som en rimlig gästartist. ”The One” är ännu tyngre. Det är som att de drömska indiepopmelodierna och Johan Duncansons melankoliska röst har fastnat i ett maskinrum i sin jakt på att ta sig ut från industrin.

Som ett barn av Clinging to a Scheme blir jag extra upprymd när ”Never Follow Suit” spelas. Men tyvärr är det den enda låten från mästerverket från 2010 som spelas i kväll. Flest låtar kommer från det 20-årsjubilerande Pet Grief. ”Occupied” avslutar huvudsetet med tillräckligt mycket driv för att förvandla lokalen till ett dansgolv. Om det inte vore för att det är måndag och morgondagen kräver sina nio-till-fem-åtaganden, hade natten kunnat fortsätta för alltid.

Betyg 8/10