Ytterligare band och artister till WGT!

De fortsätter att proppa in band till WGT, så nu är det tretton olika band samtidigt. Med en legendarisk akt vid namn The Danse Society.

Funker Vogt vet nog alla vilka det är, om inte så kan jag förklara. Det är en EBM-grupp som bildades i Tyskland 1995 av Gerrit Thomas och Jens Kästel. Efter det så anslöt även Frank Schweigert. Deras debutalbum Thanks For Nothing (1996) är en klassiker och släpptes på det legendariska skivbolaget Zoth Ommog, där även Orange Sector, Spahn Rach, Bigod 20 m.fl. huserat. Det gjorde även deras två uppföljare, We Came To Kill (1997) och Execution Tracks (1998). ”And proudly you can say, thanks for nothing!”. Men jag tackar nog för att de kommer dit.

The Arch är en mer eller mindre underskattad new-wave/electro-grupp från Belgien. De släppte sitt debutalbum A Strange Point In You år 1988, med legendariska låtar såsom A Freight, No Noise och Perfect T’ch. Sedan dess utvecklade de sitt electro-sound och fortsatte släppa intressanta album, bland annat The Messier Album och Seconds And Centuries. Med lite new beat-vibbar överlever man alltid.

Gnomonclast är en egendomlig grupp som påminner väldigt mycket om tidigare Death In June och Sol Invictus. En hybrid med andra ord. De har sedan sin uppkomst släppt debutalbumet Tempus Null – för att senare fylla på med Gather Together och en split-CD med Luftwaffe och Art Arbscons. Ett hett tips för de som tycker om neofolk och som sedan innan diggat Death In June.

Jamey Rottencorpse and the Rising Dead är en blandning av en rock och punkintifada. Med en del element som påminner om Misfits. Lägg till ett släng av horror-punk så blir formeln fulländad. De har för ett tag sedan släppt sitt debutalbum The Rise of The Dead.

Cut Hands är William Bennett och han angränsar till experimentella, abstrakta, spiritualistiska afrikanska influenser för att skapa sin musik. Tills nu har han släppt debutalbumet Afro Noise I och samma år Afro Noise I (Volume 2). Nu kommer han även till WGT för att fullfölja sin minst sagt märkliga resa. En rekommendation.

Qntal är ett band som avspeglar medeltiden på ett musikaliskt sätt. Sedan 90-talet har grupperna Deine Lakanen och Estampie samarbetat för att pumpa ut medeltidsinfluerad folkmusik. Med både electro-influenser och darkwave. Debutalbumet Qntal I (1993) för lyssnaren via kronologisk ordning, genom olika intressanta teman. Som succesivt har utvecklats och gjort Qntal till det utmärkta och unika band de är.

Den populära och tidstypiska gothgruppen The Danse Society kör sin första show sedan sin återförening. Sedan 80-talet har de släppt tre klassiska album, vid namn Seduction (1982), Heaven Is Waiting (1984) och Looking Through (1986). De kan sägas vara en blandning av The Cure och Bauhaus, eller om man så vill även UK Decay och Red Lorry Yellow Lorry – varav de sistnämnda även spelar på WGT detta år, sedan de ställt in det föregående året.

I nästa led är det Rummelsnuff från Tyskland, som kan beskrivas som en egendomlig, humoristisk och egensinnig version av EBM blandat med rock. Med sitt debutalbum Halt’ Durch har han rönt större framgångar. Han har även släppt en andra fullängdare vid namn Sender Karlshost och är nu aktuell för en mängd festivaler.

The Hellfreaks bildades från psycho-surf gruppen Los Tiki Torpedoes. De framför numera en märklig, men exentrisk psychobilly och rockabilly-akt. Vars debutalbum Hell Sweet Hell släpptes år 2010. Nu på senare tid är de även ackompanjerade av en burlesque-dansös vid namn Cherry Blossom.

Gruppen Toxic-N-Blue är också redo för att släppa lös sin arsenal, i form av låtar som Der Weg med ordentligt electrosväng. De har sedan 2009 släppt några singlar och även ett debutalbum vid namn Charm Noir.

Vendemmian tillhör den andra vågen av goth-rock. Eller, vad man kan beteckna som det i vilket fall. Sedan 90-talet har de släppt svängiga men mörka plattor, där deras debut Between Two Worlds (1993), deras tredje Treacherous (1995) och femte album One Eye Open (1997) är att beteckna som klassiker. Åtminstone i mina ögon.

Ordo Rosarius Equilibrio hörs på namnet som något från medeltiden, eller åtminstone en tid tillbaka. Mycket riktigt. Tomas Pettersson är den som står bakom, och har levererat både lättare och tyngre ambient, industrial samt neofolk sedan början av 2000-talet. Med intressanta släpp som debutalbumet: Make Love, And War: The Wedlock Of Roses, And Equilibrium från 2001 och albumet Cocktails Carnage Crucifixion And Pornography från 2003. Känslosamhet utlovas.