Guide
De bästa albumsläppen vecka 26
Publicerad: 28 juni 2019 av
Andreas Hörmark
Fredag = ny musik. Det är, numera, sedan gammalt. Denna helg drar visserligen både Lollapalooza och Roskilde igång, men det hindrar en väl knappast från att törsta efter fler albumsläpp? Denna vecka bland annat från Thom Yorke och The Black Keys.
Läs vad vi rekommenderade förra veckan här.
Thom Yorke – ANIMA
ANIMA är titeln på det nya soloalbumet från Thom Yorke, Radioheads sångare och huvudsakliga låtskrivare. Det är en referens till Carl Jungs teorier om anima och animus. Anima kan enkelt förklaras som cis-mannens undermedvetna och bortträngda feminina sidor som, enligt Jung, ofta gör sig påminda i mannens drömmar eller i hans konstnärliga utövanden. Yorke ska ha varit ”besatt” av drömmar när han, tillsammans med Radioheads långvariga producent Nigel Godrich, skrev albumet. Det är därför inte konstigt att albumet präglas av just en drömlik känsla, som om något ständigt är lite… off. Den ångest Yorke berättar att han lidit av de senaste åren, gör sig också väl påmind, både i hans som vanligt kryptiska men vackra texter, och i de dystopiskt pulserande syntslingorna.
Det är Yorkes första soloalbum sedan The Eraser från 2014, om man bortser från det soundtrack han gjorde till nyinspelningen av Suspiria förra året. Mer än någonsin visar Yorke att han kan göra ett soloalbum, som inte skapar en saknad av resten av Radioheads medlemmar. Inget fattas. Albumet släpps tillsammans med en Netflix-producerad kortfilm i regi av Paul Thomas Anderson (som även gjorde den hyllade musikvideon till Radioheads Daydreaming 2016) med Yorke i huvudrollen. Den är lika mycket en hyllning till klassiska one-reeler-filmer, som drömlikt futuristisk. Bitvis ganska obehaglig, bitvis oerhört vacker. Precis som Yorkes album.
Freddie Gibbs & Madlib – Bandana
Freddie Gibbs och Madlib kunde från början tyckas vara en märklig, eller åtminstone en otippad, duo. Freddie Gibbs har kanske inte generellt hyllats för sin experimentation, utan alltid gjort ganska ”vanlig” gangsterrap. Hans förmågor att leverera sina rader och hans tekniska begåvning har dock alltid varit fantastiska. Madlib, å andra sidan, en av 2000-talets mest hyllade hiphopproducenter, inte minst för samarbetet Madvillain med MF DOOM, har alltid varit känd för sin experimentation, sina märkliga beats.
Freddie Gibbs uttryckte i en intervju med Redbull Music Academy att han inför Piñata (duons första gemensamma album) var mycket skeptisk, och inte trodde att han skulle kunna ta sig an Madlibs produktioner. ”For me to get with Madlib, I can’t go weird. I’ve got to keep it gangsta”, sa han. Det lyckas han med. Ingen av dem har egentligen behövt tumma särskilt mycket på sina egna sound, utan har snarare lyckats lista ut hur de ska få ut så mycket som möjligt av varandra. Freddie Gibbs spottar skickligt ut sig sina rader, på Madlibs jazziga, lo-fi beats, och det fungerar helt perfekt. Albumet gästas av en minst sagt imponerande skara artister: Anderson .Paak, Pusha T, Killer Mike, Black Thought och Mos Def.
Mega Bog – Dolphine
Erin Birgy, eller Mega Bog som hon kallar sig, är en sådan artist som helt oförtjänt har flugit under radarn i alla år. I dag släpper hon sin femte skiva, uppföljaren till Happy Together, som vi korade till ett av 2017 års bästa album. På det sättet har hon mycket gemensamt med Cate Le Bon, som tidigare i år fick ett lite större genombrott med skivan Reward, också det hennes femte i raden av fantastiska släpp. Med just Cate Le Bon slutar dock inte Mega Bogs beröringspunkter där, eftersom de båda artisterna också har ett mycket snarlikt sound. Det är psychpop för den sönderbrända hjärnan, surrealistisk musik sprungen ur ett parallellt 60-tal. Inför Dolphine har singlarna varit tre – alla lika fantastiska.
The Black Keys – ”Let’s Rock”
Att ”Let’s Rock” skrivs med citationstecken beror inte på att de amerikanska bluesrockarna i The Black Keys försöker uttrycka något slags sarkasm, för visst är det en rockskiva. En väldigt renodlad sådan. Albumet är inspelat live, och energin som mest sannolikt fanns i studion har inte gått förlorad. Det är gruppens första album på fem år, och fortsätter i samma andra som de tidigare. Inspirationen till albumtiteln, att ”let’s rock”, ska ha varit den dömde mördaren Edmund Zagorskis sista ord, innan han avrättades genom elektriska stolen förra året. Det kan för vissa tyckas vara lite osmakligt, för andra lite roligt. Oavsett vad, är det en alldeles utmärkt titel för detta album. Det handlar här inte om genomarbetade idéer, avancerade låtstrukturer, en noga utstuderad tematik. Det är direkt. Rakt på. Precis som det ska vara.
Andra album som släpps denna vecka:
J Balvin & Bad Bunny – OASIS
Kim Petras – Clarity
Night Moves – Can You Really Find Me
Horse Jumper of Love – So Divine
The Appleseed Cast – The Fleeting Light of Impermanence
Lingua Nada – Djinn