Kelis
Popaganda, 29/8 – 2014

En timme sen, men det är inga divafasoner som cirkulerar kring Kelis. Det är en missad flight som ställt till det.  Men det strålar om henne när hon slutligen äntrar scenen med samma pondus som Tina Turner. Hon lyckas till och med vända vädergudarna med sitt hopkok av feel good-vibbar. För det är just kärlek som blivit hennes signum. På senaste albumet Food är det inte direkt någon hemlighet att mat är albumets tema, men redan innan har hon introducerat en hel värld för smaskigheter med Tasty och megasingeln Milkshake.

Tittar man igenom diskografin blir man nästan konfunderad över hur mångfacetterad Kelis faktiskt är. Det finns betydligt mycket mer än textraden ”My milkshake brings all the boys to the yard” även om den i sig, ofrånkomligt får nostalgimätaren att slå i taket. Efter att under många år gått under dess flesta radar försökte hon utmana storheter som Robyn och Kelly Rowland med elektronisk popmusik. Albumet Flesh Tone blev dock inte det lyft eller den vändpunkt som hon hoppats på sedan framgångarna 2003. Kanske kan man se det som en identiteskris hur Kelis hoppat mellan genrer. Det är egentligen först nu, med albumet Food som hon kommit till rätta. Hennes enorma röst ligger löjligt rätt när den omges av det mer orkestrala arrangemanget som blir ett komplement till hennes soulpipa. En mer tillbakalutad akustisk, mognare ljudbild och rösten i centrum har bara gjort Kelis rätt. För det är rösten som bär henne framåt, även under den här timmen på Popaganda. Oavsett vad hon dammar av ur sin vida diskografi låter hon rösten göra det främsta jobbet. Massiva 4th of July, egentligen en house-banger, blir perfekt Memphis-soul samtidigt som solen letar sig fram genom regnbyarna som tidigare cirkulerat över festivalområdet.

Hennes mer familjära och nyfunna ljudarrangemang gör sig bäst i Jerk Ribs och tidlösa Rumble. Trots en ödmjuk tillställning och stilistik uppbyggnad blir det också hennes fall. Efter en timme känns det trots allt lite för monotont och som att repeat-knappen varit intryckt på Nina Simone lite för länge. När textraderna ”My milkshake brings all the boys to the yard and they’re like / It’s better than yours / Damn right it’s better than yours / I can teach you / >But I have to charge” väl invaderar Eriksdalsbadet önskar de flesta inklusive mig att marken vibrerar, men klassikern blir mer en lågmäld historia som smälter in bland övriga feel good-låtar du i framtiden kommer hitta på en Statoil-disk nära dig.