KSMB
Bråvalla, 27/6 – 2015

Redan när KSMB blev bokade för en exklusiv återförening var de fullt medvetna om att den eventuellt kunde bli utan Lars ”Guld-Lars” Jonson. På grund av hans strid med cancer ville bandet avsluta karriären med ett ordentligt farväl med Guld-Lars inkluderad, men sorgligt nog orkade han inte hela vägen fram och gick bort för drygt tre månader sedan. Istället för att backa tillbaka och kapitulera av de tragiska händelserna, så har KSMB samlat bandet och ett par vänner för att riva av lite punkdängor och hedra deras käre gitarrist på det sättet som de levt – genom att ha kul.

Det är inte ett särskilt inrepat band vi beskådar, men samspelthet är ingen större prioritet för ett punkband av denna kaliber. Med en så pass extatisk publik och ett band som verkar oerhört tacksamma att vara på plats är det svårt att inte låta den mäktiga allsången hänföra, trots att den röriga helhetsbilden sticker i ögonen med jämna mellanrum. Låtar som Tidens tempo och Atomreggae fullkomligt osar med glädje, speciellt när det märks att vardera bandmedlem presterar på maxnivå, även om viss energi och tempo försvunnit med årens gång.

Trots att KSMB inte kan spela punk med samma ungdomlighet längre, så är deras ideologier intakta och solklara. Ett vackert brandtal om de som kämpar sig över medelhavet till Europa för ett bättre liv levereras, varav kort efter visas bilder från byggnader som bombas och skadade, unga civila i krig. Från den lättsamma tillvaron som vi tidigare befunnit oss i har vi nu landat i fullkomligt allvar, som inte alls passar sig med den något slarviga nivå av musicerande som bandet framför.

Under vissa moment så lyser däremot bandets toppkvalitéer igenom, som vid den ovanligt blåsinstrumentprydda Jag vill bara dansa eller den mäktiga Sex noll två, som bevis på att bandet faktiskt tillhör Sveriges punkelit. Mer musikaliskt sammanhållna band finns det gott om, men det finns bara ett KSMB.