10 artister för Sveriges nya indiefestival

Efter Brothers och El Camino blev The Black Keys ett av USA:s största band. Arena efter arena kunde skryta med lapp på luckan. Nu i dagarna släpptes efterlängtade Turn Blue, ett nytt kapitel i deras liv. Det går bara att konstatera att deras bluesrock kräver ett nytt Sverigebesök snarast. Det har gått allt för lång tid sedan spelningen på Way Out West 2012.

Det har gått så lång tid att vi inte ens minns när Beck spelade i Sverige senast. Bara det är ett tecken på att det är dags igen. Har den amerikanska singer-songwritern dessutom spottat ur sig det bästa sedan Sea Change är det en synd att inte få avnjuta dessa harmonier. Morning Phase som landade tidigare i år är självskriven på alla årslistor och en favorit hos alla av den äldre skolan.

Amerikanerna gör stora vågen med sin andra fullängdare, men än ser vi inte röken av några spelningar på svensk mark. Kanske är det dags att ta revansch för den regniga misären på Hultsfred 2011? Låtar som Pumped Up Kicks och Houdini förtjänar mer än bara ett par hundra åhörare.

Intresset på hemmaplan är gigantiskt. Europa och övriga världen ligger framför deras fötter. Här finns det gigantiskt med potential att blomma ut till ett namn på den övre halvan. Kanske är det ultimat att vänta till nästa sommar då vi hoppas bandet tagit det där klivet som krävs för att möta den kräsna svenska publiken.

En av 00-talets starkaste röster bor i Florence Welch lungor. Så kraftfulla att det i livesammanhang är som att möta en ångvält. Efter två tokhyllade album väntar vi fortfarande på att hennes tredje album ska ta form. Ger vi henne ett år borde det åtminstone ha börjat rört på sig.

Ett nytt album brukar följas av en ny spelning. Senast det begav sig för den talangfulla R&B-stjärnan var i FKP Scorpios regi. Vi har anledning att tro på en favorit i repris, men den här gången inramat av annat än Green Day och Neurosis. En ny indiefestival i Stockholm känns helt rätt.

Hultsfred/Stoxa blev ingen lyckad affär. Men det var ett band som urskiljde sig från massan. Där de flesta möttes av gräs och grus fick Arctic Monkeys ett hungrigt publikhav. Sheffield-bandet hade då inte hunnit släppa sitt tokhyllade album AM. Om Alex Turner & Co. tänker krama ur det sista ur det där albumet skulle vi inte bli förvånade om de dyker upp i Stockholm nästa sommar.

I sommar görs ett par spelningar och i höst låter de strålkastarna falla på Psychocandy. Det kanske är orimligt att ens hoppas, men man ska inte glömma att FKP Scorpio har haft en förkärlek för 90-talets ljuva skatter. Artister som Portishead, The Stone Roses, My Bloody Valentine och The Cure (80-talet) har alla stått på deras scener.

Han är ständigt aktuell den där Jack White. Den här gången med soloalbumet Lazaretto. Förra gången blev det en lyckad affär på Hovet i Stockholm, men en festivalpublik som skrålar Seven Nation Army känns inte alltför långt bort. Frågan är bara om allsången når Sverige.

En av samtidens stora popstjärnor är underbarnet Lorde. I gränslandet till att tillhöra radioträsket har hon lyckats övertyga tusentals att hon är mer än en slentrianmässig produkt som pungar ur sig hits. För en dryg månad sedan lockade hon gigantisk publik till Coachella – det är förmodligen bara en tidsfråga innan hon intar Sverige på allvar.

Alla älskar Grimes. Så även vi. Den kanadensiska sångerskan tillika producenten varvar shoegaze med pop och electronica, en fusion av sällan skådat slag. Ett nytt album sägs komma i höst vilket kommer kvalificera henne för samtliga festivaler med beteckningen ”indie”. Det är bara ett problem, alla vill lägga vantarna på Grimes.