10 guldkorn på Roskilde 2016

En av förra årets största hiphop-släpp var Vince Staples och hans mörka livsdokumentär Summertime ’06 (som landade på 24:e plats på vår lista över de bästa albumen 2015). Som den bortskämda musik-konsument man är kändes därför bokningen av Long Beach-sonen vid första anblick något inaktuell – en kräsen känsla som skrotades för bara några dagar sen. I en djupgrävande intervju med rapparen i The FADER avslöjar Staples att han till sommaren ska följa upp albumet med EP:n Prima Donna. Musiken beskrivs där som ”psychedelic gangsta rap blues that you could play at 2 a.m. at an underground rave” och att journalisten ”haven’t heard anything like this before”. James Blake och DJ Dahi nämns som producenter till den sex låtar långa EP:n, som ännu inte har ett datum för släpp men som en Roskilde-besökare med största sannolikhet för höra smakprov från. Något som vi däremot med garanterad sannolikhet kan säga är det faktum att Vince Staples är en av den samtida hiphopens starkaste och mest relevanta röster. Bara den enkla anledningen bör ta dig till Pavilion-scenen på onsdag kväll.

Onsdag – 20:15 – Pavilion

Få band har just nu lika uppenbart kul tillsammans som Hinds. Madrid-kvartetten framstår mest som fyra vänner man skulle vilja hänga med, men i brist på en egen plats i gänget så kan man alltid lyssna på deras musik. Debuten Leave Me Alone var ett av årets hittills starkaste, med en rangligt energisk indierock som stod i rakt nedstigande led efter akter som The Pastels och Velvet Underground. Men en avgörande skiljelinje mot föregångarna ligger i Hinds öl- och bröl-kompatibilitet, som verkligen är jättehög (Chili Town! Castigadas En El Granero! San Diego!) – en kvällsspelning på Roskildefestivalen borde vara deras naturliga habitat, alltså.

Onsdag – 22:15 – Pavilion

Det var en gång ett gäng spektakulärt verklighetsfrånkopplade metalheads med en verkligt osund relation till marijuana som fick ett skivkontrakt. Efter fyra års arbete lämnade de ifrån sig en enda 60 minuter lång låt till sitt skivbolag. Bolaget blev inte särskilt glada och vägrade släppa materialet, men inofficiella inspelningar spreds ändå som en löpeld mellan metal-finsmakare världen över. Till slut fick albumet Dopesmoker, doom- och stonermetallens kanske största stund, en officiell release 1999. Det går egentligen inte att uttrycka det bättre än vad New York Times gjorde tidigare i år: ”What seems disorienting and monochromatic at first grows richer and more rewarding upon repeated exposure. It’s like a Mark Rothko painting hitting you over the head with a bag of hammers.”

Denna kultklassiker kommer gå att beskåda sent på onsdagen, då Sleep förhoppningsvis kommer bjuda på samma monotona och förkrossande rockmusik i större skala. En liten men inte oviktig bit metalhistoria.

Onsdag – 00:00 – Avalon

Varje år är det bara att buga och bocka för Roskildes bredd på bokningarna. 179 akter där varje artist är utsökt utvald. På technofronten stoltserar man i år med tyska Recondite, som gett ut mörka, acid-influerade bangers sedan 2011. Tidigare i vår landade olycksbådande Warg och bara för några dagar sedan bidrog han med ett spår till en samlingsskiva hos italienska duon Tale of Us nystartade skivbolag Afterlife. De senaste åren har han gjort sig känd för sina live-set vilket lett till spelningar på Berghain, Tresor och en plats som resident på Richie Hawtins klubb ENTER. Är det mörk, dystopisk och pulserande techno det suktas efter har ni hittat rätt.

Torsdag –  19:00 – Apollo

Det kommer inte dröja länge förrän Whitney slutar få beskrivningen ”med medlemmar från Smith Westerns och Unknown Mortal Orchestra”. De har nämligen börjat bygga ett så vattentätt rykte att deras förflutna snart inte kommer definiera dem, utan har lyckats imponera nog både som liveakt och materialmässigt för att stå stabilt på helt egna ben. Nu när debutsläppet Light Upon the Lake släpptes i början av månaden finns det få saker som hindrar det countrysmaksatta indiebandets segertåg in på Roskilde – möjligtvis oerhört morgontrötta festivalbesökare som inte orkar stiga upp lagom till bandets speltid eller de som hellre prioriterar Anderson .Paaks soulfyllda hiphop i så fall. Det lär däremot inte vara några större problem för Whitney när de besitter så pass charmiga låtar som No Woman och Golden Days. Tillsammans med lite solsken kan det bli några av festivalens absolut mysigaste moment.

Fredag – 14:15 – Pavilion

Alex Crossan fyllde 20 år tidigare i vår. Den unge britten som signat med Polydor och Interscope har redan golvat storheter som Annie Mac och Zane Lowe, vilket bådar gott om man någon gång planerat ett större genomslag som producent. I samma minimalistiska universum som Cashmere Cat förenar Crossan under sitt alias Mura Masa elektronisk musik med hiphop. Resultatet är ett organiskt sound, uppbyggt av lager som låter både från väst och öst, men där slutsumman är att höfterna rullar. På sätt och vis är det lite som en genomgång av kontemporär musik – för här ryms trap-influenser, soulröster och steel drums, allt det där som fortfarande känns exotiskt och nu.

Fredag – 22:15 – Pavilion

Mitt i ett vinterklätt industriområde i östra Berlin spelade DIÄT in debutskivan Positive Energy i en trång replokal under 2014 – och bättre lämpad plats kunde de inte ha hittat. Det är precis det soundet som avspeglas under hela albumets ljudbild och blir samtidigt väldigt närbesläktat med bleka postpunkband som Bauhaus och Christian Death, men även ett stenkast bort från tidiga Iceage eller Preoccupations. Stelt, kargt och monotont på helt rätt sätt. Att bandet däremot gör en krock med Savages i festivalprogrammet känns som ett enormt tjänstefel, men om en hellre föredrar sin postpunk mer kryddad med punk än med post är DIÄT ett givet val.

Fredag – 00:30 – Gloria

Om du har en morbror som brukar prata om att ingen skriver poptexter med mening längre (alla har en sådan morbror) så kan du visa honom Car Seat Headrest. Will Toledo gör musik med klassiska referenspunkter, men med ett helt eget uttryck. Lyriken är humoristiska observationer från en djup depression, som att humorn är en sköld för att ta sig igenom all skit. De senaste åren har han lagt ut en handfull album på Bandcamp, men med den nyliga signingen av bolaget Matador har han fokuserat sin produktion. Senaste albumet Teens of Denial är ett album att hålla hårt om hjärtat, att skratta till och gråta till. Texter att tatuera. I och med hans starkt lutande framgångskurva har musiken dessutom blivit mer liveanpassad, med explosiva trumpetbreaks och allsångsvänliga refränger. Det bådar gott inför Roskilde.

Fredag – 02:15 – Pavilion

Efter ett besök på SXSW i Austin fick de danska bokarna upp ögonen för södra Londons Golden Boy. Framför cirka 50 personer i publiken levererade 19-åringen ett så pass energiskt framträdande att de kände sig tvungna att ge honom en chans på en ordentlig scen på Roskilde. Elf Kid gjorde sig ett namn för den breda massan när han tog sig an fjolårets Jamie xx-produktion Gosh, och gjorde om den till ett rivigt grime-anthem under namnet Oh Gosh. Nu är han en del av grime-invasionen på Roskilde, så om du redan tänkt bocka av såväl Stormzy som Skepta så är det nästintill tvång att befinna sig framför Apollo-scenen under en förhoppningsvis solig lördag. Stök, energi och ett blixtsnabbt flow kan mycket väl förvärra en 7 dagar stark bakfylla – eller förhoppningsvis vara det exakt den injektionen du behöver inför de sista timmarna av festivalen.

Lördag – 13:00 – Apollo

Cate Le Bon är en walesisk singer-songwriter som hela tiden träffar konstiga noter. Hennes psykedeliska musik tar vägar som alltid ligger i utkanten av vad som känns förväntat. Stoneface-leveransen av de surrealistiska texterna lägger sig över postpunkgitarrer, blåsinstrument och en rytmik som är mer Captain Beefheart än något annat på Roskilde. Andy Warhol möter Salvador Dalí. Nya albumet Crab Day är en karriärdefinierande milstolpe, där hon hittar sitt uttryck fullt ut. Fångar hon samma annanvärldsliga känsla live så kan inget stå i vägen.

Lördag – 18:15 – Pavilion