10 guldkorn på Umeå Open

Boys är artisten som är antitesen till sitt namne tv-serie-band. Det är Nora Karlssons sidoprojekt när hon inte spelar garagerock i HOLY och för den som lyssnat på hennes debut-EP Kind of Hurt från i höstas råder det inga tvivel om att hon står stadigare än nya World Trade Center på egna ben. Det är tolv minuter anspråkslös popmusik som har en inneboende sprängkraft av längtan som känns påtaglig på ett sätt som bara verkligt bra popmusik lyckas göra. På Umeå Open spelar hon som ett av de främsta exemplen på vad stadens musikscen är kapabel till just nu.

Fredag – 01.00 – Vasakyrkan

Utan facit i hand känns Avec Luna som ett givet Göteborgsband. De avger en lika pessimistisk aura som Makthaverskan, men har samtidigt en perfekt nivå av dansvänlighet för att kunna vara husband på varje popklubb i stan. Gentemot resten av västkustens popband som håller Broder Daniel högre än allt annat i världen har Umeåkvintetten ett eteriskt och glittrande sound – inte helt olikt Beach House och Alvvays. På debutsingeln Blinka lilla stjärna gömmer det sig totalt trollbindande energi varvat med mörker från de djupaste björkskogarna, men även på det oerhört lovande outgivna livematerialet som förtjänar fullfjädrade studioinspelningar – till dess blir deras Umeå Open-framträdande en rimlig kompensation.

Torsdag – 01.00 – Vasakyrkan

Med två makalösa singlar bakom sig de senaste månaderna har Hanna Järver med lite material fått så himla många känslor att välla. Hon gör dansmusik som handlar om att somna i soffan i sin favorittröja och att apatiskt spela tv-spel för att fly omvärldens påtvingande av intryck och känslor. Ibland är det enklast att om sinnet är dystert låta kroppen dansa. Järver har förstått och hjälper till. 2016 kan hon bli ett av popscenens allra största utropstecken och nu i helgen känns det som att ett startskott avlossas.

Lördag – 21.15 – Äpplet

Det är ingen hemlighet att vi älskar Katohjärta. Det är kanske tack vare Erik Hörnstens underbart brutala och ärliga textrader som är djupt vävda i Förlåt för igår det var kaos i symbios bandets simpla charm, men som en helhet är bandet totalt oemotståndligt. Att kunna uttrycka så mycket hjärtskärande trånande mitt i en sommarhit som Brooke är en sällsynt konst som Katohjärta borde patentera, speciellt när de har en så tatueringsvänlig rad som ”en kväll / allting som en dröm / och du / en dröm i drömmen”. Beviset för att de är ett av Sveriges nästa pophopp fanns redan under Where’s the Music? och vi hoppas innerligt på en likartad repris under helgen.

Fredag – 21:30 – Guitars

Inte bara är Moon City Boys ett av landets mest lovande rockakter – de är dessutom en av de coolaste. Samma underbart kaxiga attityd som Those Dancing Days hade under sin storhetstid finns reinkarnerad hos Stockholmskvartetten, men de är samtidigt musikaliskt säregna. Luddiga paralleller med percussionbaserade band som Goat eller Sudakistan går att krysta fram, men det finns onekligen ett intensivt riv som bara skriker ren och skär rock. Nyligen har bandet följt upp de utmärkta singlarna Let My Love Dance och Rockets med den karga och rytmiska City som fullkomligen osar framtidshopp – så missa inte Moon City Boys innan de hinner sälja ut Madison Square Garden.

Fredag – 22:30 – Äpplet

När fjolårets stora genombrott Vasas flora och fauna släppte sitt debutalbum Släkt med Lotta Svärd efter många års hajp i det dunkla hade ena halvan av bandet redan hoppat av. Iiris Viljanen, som bär naken sorg på sina axlar på Gudförälder lika självklart som hon får livskris att svänga på Leevi & The Leavings, gör numera musik på egen hand. Första solosingeln Årstavikens strand är som att komma ut efter ett regn: marken och himlen är blöt och tung, men luften är frisk och ny. I vår släpps den instrumentala pianoskivan Kiss Me, Stupid & 7 More Solo Piano Pieces och senare under året väntas det komma mer material med tillhörande sång. Spelningen på Umeå Open beskriver hon som ”jag och ett piano på Sagateatern” och i sin enkelhet låter det som festivalens mest tidsförfrysande stund.

Fredag – 22.45 – Sagateatern

Det var ett genialiskt beslut att låta Refused styra och ställa i årets line-up. Inte bara har de lyckats hämta en eklektisk blandning i form av bland annat Dolores Haze, The Soft Moon och Judge – men det mest otippade av alla handplockningar är japanska Bo Ningen. Efter de två fantastiska fullängdarna Line the Wall och III, improvisationssamarbetet med Savages och Way Out West-framträdandet 2014 känns det ändå som en fullträff att lyckas boka ett band som Bo Ningen, vars psykedeliska noiserock har potentialen att få hela Umeå Open att koka.

Fredag – 23:15 – Väven

Efter att ha släppt ett av 2013:s mest hyllade album Som en människa kändes det ändå rätt naturligt att Nord & Syd har bandmedlemmar med ett förflutet inom både Laakso och Vapnet. Det krävs poprutin av rang för att lyckas överträffa de förväntningar som tidigare band bildat, men med den storslagna ljudbild som finns under Min arm och Men åh var det som att de aldrig ens förstått vad prestationsångest innebär. Tidigare under året återvände bandet med Åt helvete med allt, vars sound inte bara känns familjärt, men dessutom är oerhört lovande för deras framtid.

Lördag – 23:30 – Vasakyrkan

I ett parallellt universum där Thurston Moore inte hade ett mastodontstort ego och dominerat Sonic Youth med sin nästintill copyrightade ljudurballning, och där de samtidigt hängde betydligt mycket mer med Fugazi än Dinosaur Jr. så hade de låtit som Tennis Bafra. Som tur är har Uppsalakvartetten lyckas få fram samma sound utan diverse krångliga rymduppfinningar, vilket hördes klart och tydligt under den nu fyra år gamla debuten Abulia Jubilee. Nu är noiserockarna revanschlystna och har gett ut comebacksingeln Shit for Brains lagom till festivalen, där de rimligtvis kommer riva av ett par intensiva hits ifrån kommande uppföljaren Bummer.

Torsdag – 21:00 – Peppes / Fredag – 14:00 – Pipes of Scotland

Techno och house har av många beskyllts genom tiderna för att vara själlöst och en symbol för en dystopi där vi glömmer bort våra rötter i naturen och förlitar oss på kemi, teknik och spraymålade cementkällare. Gidge får techno och house att kännas som om det i själva verket vore uppfunnet för naturen. De kombinerar pulsen från Berlin med lugnet från norrländska vidder och har ungefär hela världen som tillgång däremellan. Deras Autumn Bells placerade sig högt på vår årsbästalista från 2014 och i väntan på en uppföljare är det bara att sätta den på regelbunden rotation. Gidge slår hål på musikaliska myter och skapar en väg där många andra bara ser ett stup.

Torsdag – 21.30 – Sagateatern