10 guldkorn på Way Out West

Det finns en sanning i att musik går i cykler, plötsligt uppenbarar sig genrer och instrument som de flesta trott varit utdöda eller åtminstone utrotningshotade. Londonbaserade Jungle tillhör inte bara ett av de namnen som håller på att explodera ute i etern, deras musikaliska utstakning är en revival av det bästa från 70- och 80-talet. Den funkiga ytan möter den silkeslena och fylliga soulpipan som vilar mot ett groovigt feel good-arrangemang. De urbana musikstilarna har alltid förknippats med mycket glädje. Jungle är precis det lyckopiller som behövs en fredagkväll.

I en tid när det blåser oroliga politiska vindar behövs personer som Silvana Imam – någon som står upp och säger ifrån. Från ingenstans har hon förändrat allt; bilden av en rappare och genrens identitet. Hennes kampsånger och bastunga beats symboliserar den moderna kampen mot sexism, rasism och homofobi. Silvana Imam är en samtida revolutionär som med sin texter synar verkligheten ärligare än alla andra just nu.

Jaakko Eino Kalevi är till vardags spårvagnsförare i Helsingfors. När han inte glider fram på den finska huvudstadens spår skapar han syntbaserad popmusik inte allt för olik den som till exempel John Maus eller Connan Mockasin skapar. Jaakko är bland det mest intressanta som kommit från vårt östra grannland de senaste åren – men framförallt ger han spårvagnsförare ett ansikte. Tänk på det när du ser föraren på ettan mot Linnéplatsen – personen kanske också sitter hemma och skapar experimentell syntpop.

Yumi Zoumas spelning på Stay Out West kolliderar med Slowdives inne på området men är rätt alternativ för dig som föredrar den mer moderna, fjäderlätta och elektroniskt baserade sidan av drömpop. Sedan den lovande EP-debuten från början av året har Yumi Zouma – vars tre medlemmar är utspridda mellan Nya Zeeland, New York och Paris – redan remixats av genrefränden Wild Nothing och väckt liv i nerlagda Air France i ett samarbete. Det här är första chansen att se Yumi Zouma i Sverige innan det stora genombrottet vi väntar på.

John Trollkarl himself, John Withers, har en bakgrund som jingelskapare. Det är inte svårt att höra på den sydafrikanska gruppen John Wizards självbetitlade debutalbum – så fort en idé har fått fäste byts den ut mot en annan. Med inspiration från musiken i hemlandet Sydafrika blandat med tongångar från hela världen blir John Wizards en unik akt med hög energinivå. Man skulle nästan kunna tro att de är trollkarlar.

Malmöbaserade Alice Boman lyckas med små medel skapa storslagen, melankolisk pop som med senaste släppet EP 2 även rönt internationella framgångar. Boman slog igenom häromåret med den avskalade EP-skivan Skisser, vars fem inspelningar inte planerats att lämna Bomans sovrum. Men så blev fallet – något som tagit henne på USA-turné med Malmöbandet Hey Elbow, gett henne förbandsplats hos Ane Brun och äran att avsluta Pusterviks Stay Out West-program tillsammans med bland annat Real Estate under lördagsnatten.

Damon McMahons musik har ständigt varit en process i förändring. Med senaste albumet Love (storslagen titel) har han blivit personligare än någonsin, trots att musiken blivit mer generisk. Generisk i det här fallet betyder mest att han åtagit sig folkrockens alla konventioner och gjort dem bättre än någon annan. Spelningen på Way Out West blir helt säkert förtrollande. Missa inte.

Marissa Nadler besitter kanske Way Out Wests allra renaste stämma. Ackompanjerad av den mörka Sacred Bones-typiska ljudbilden uppstår musikalisk magi nästan per automatik. Vi skällde på Way Out West för att de inte bokat henne redan i mars, och nu när de lyssnat finns det ingen egentlig anledning att missa henne. Hon spelar på Pustervik under torsdagsnatten. Ses där.

I år samarbetar Way Out West för första gången med GöteborgsOperan, som fungerar som en av platserna för deras klubbprogram. Det blir bland annat ett besök från den världskända engelska violinisten Daniel Hope, framförandes Max Richters omtolkning av Vivaldis De fyra årstiderna med GSO. Men minst lika intressant är nog tysken som står på scen strax innan. Nils Frahm har släppt några av de senaste årens vackraste pianoverk och på slutet har han dessutom snöat in på det elektroniska. Det lär bli så vackert att vi kommer glömma av att andas.

Brooklyn-födda Sharon Van Etten släppte för två år sedan sin tredje fullängdare, Tramp och stjärnorna tog nästan slut för musikpublikationerna när det skulle recenseras. Sedan dess har den harmoniälskande singer/songwritern givit ut ytterligare ett verk kantat av mörka, fängslande folkrocklåtar. På fredag klockan ett inleder hon på Linnéscenen, en konsert som många av förklarliga tidsskäl lär missa. Försök att inte göra det – spelningen har potential att bli precis den typiskt lunchmysiga sammankomst som exempelvis The War On Drugs och Edward Sharpe and the Magnetic Zeros varit de senaste åren.