10 guldkorn på Way Out West 2018

Snoh Aalegra har konstigt nog passerat många av oss obemärkt förbi på hemmaplan, på den internationella scenen är det dock annorlunda. Förhoppningsvis är det dock bara en tidsfråga innan hon intar de stora scenerna. Den svenska R&B-sångerskan har redan blivit samplad av Drake, turnerat med Daniel Cesar, jobbat med namn som John Mayer, Vic Mensa och Vince Staples. Som om det inte var ett tillräckligt imponerande CV – så var Prince hennes mentor under två år, fram till hans tragiska bortgång. Det handlar dock inte om vilka hon omgärdas av, det handlar om hennes tidlösa och melankoliska uttryck, som för tankarna till pionjärer som Nina Simone och Ms. Lauryn Hill. Den spröda soulrösten är själva essensen och blir mer än bara en vacker tidsresa.

En av förra årets mest efterlängtade comebacks stavades John Maus. Under en sexårig frånvaro från musiken hade Maus ägnat sig åt att doktorera i politisk filosofi, bygga modulärsyntar, och självklart också samla på sig inspiration till nya låtidéer. Resultatet landade förra hösten och stavades Screen Memories – det var ett styrkebesked som tydligt visade att avantgarde-popparen inte på långa vägar tappat stinget. Snart har Maus inte bara ett, utan två relativt nysläppta album i bagaget – hans nya fullängdare Addendum landar nämligen inom några veckor, och ska man tro förstasingeln Episode är det inte tal om någon svacka. Till Sverige tar han förutom starka formbesked också med sig en intensiv liveshow som inte bör missas – lördag 11 augusti hittar vi honom på Stay Out West.

Den brittiska producenten Mura Masa gav 2014 ut mixtapet Soundtrack to Death – sedan dess har han varit en del av en växande Soundcloud-scen som knappt går att definiera. Det är tydliga inslag av beats, hiphop och popproduktioner som ekar ut från brittens sovrum. Förra året i ett minst sagt gediget sällskap. På debutalbumet gästas han nämligen av artister som Damon Albarn, Charli XCX och inte minst ASAP Rocky som hörs på überpopulära singeln Lovesick. Efter att ha gästat vårt grannland i söder x antal gånger är det äntligen dags för den, så vitt vi vet, första Sverigespelningen.

Vissa hiphopgrupper titulerar sig som band, medan vissa titulerar sig som kollektiv. Det är däremot ingenting för 14-mannabandet Brockhampton. I ren nonchalans för stilistiska stereotyper inom genren vänder de sig till det mindre charmerande titeln som ”pojkband”, och ger den ett nytt positivt ansikte. Under förra året var de namnet på alla läppar efter att de släppte tre fullängdsalbum under loppet av sex månader, där varje släpp höll skyhög standard. Saturation III, som var förra årets sista trilogisläpp, avslutade pojkbandets segertåg med några av sina absolut bästa ögonblick. Blåsinstrumenten som river igång Boogie, de personliga texterna under Alaska och den politiskt laddade Sister/Nation bevisar att Brockhampton är så mycket mer än sin hype – någonting som Way Out West-publiken tveklöst kommer att få uppleva.

År 2003 möts Ariel Pink och bandet Animal Collective under en spelning, där de får en kopia av hans album Worn Copy. Det hamnar sedan på golvet bland skräp och smulor i bandets turnébuss, men hittas sedan upp veckor senare och blåser bort dem fullkomligt. År 2018 är Ariel Pink sedd som en pionjär inom lo-fi- och psykedelisk pop, med en diskografi av biblioteksklass. Oavsett hur smalt och obskyrt du gräver bland genrer som chillwave, vaporwave och hypnagogisk pop kommer det alltid finnas små glimtar av inspiration hämtad från någon av Ariel Pinks verk. På senare år fortsätter han att pumpa ut trippiga och vrickade album, där både pom pom och Dedicated to Bobby Jameson är bland hans bästa verk hittills. I stället för att framträda på festivalområdet så spelar Ariel Pink på Stay Out West, och det kommer bli en färgglad och svettig explosion utan dess like.

Från ingenstans var det plötsligt mot Norge som alla blickar riktades. Det blev lite av en EDM-export i efterdyningarna av Kygo, kort därefter en liknande popexplosion. Till den senare hör BBC Sound of 2018-vinnaren Sigrid. Enligt brittiska experter är norskans furiösa listpop vad man kallar ”the next big thing”. De pulserande singlarna Strangers och Plot Twist har redan hunnit charma den svenska publiken, tidigare i år fylldes Debaser Strand till brädden. Lagom till sommaren kommer betydligt fler ha fått upp ögonen för ett popnamn som just nu är i färd med att ta över världen.

Amerikanska DJ:n och producenten Maya Bouldry-Morrison, känd som Octo Octa, väckte stor internationell uppmärksamhet med sin debut-EP Let Me See You 2011. Karriären har sedan dess kantats av hyllade albumsläpp, spelningar och samarbeten, mestadels via skivbolaget 100% Silk. Med stråk av IDM, dansgolvsorienterad deep house, djuplodande techno och levande pianospår har Octo Octas produktioner genom åren utformat en unik plattform för känsla, tanke och rörelse. Fjolårets släpp, albumet Where Are We Going? (HNYTRX), lovordades av såväl kritiker som publik för sina skarpa korsningar mellan sökandet efter identitet, ångest och förlösande dans.

Det finns få kombinationer som på förhand får munnen att vattnas lika mycket som det strålande väder vi har just nu och Moodymann i den oas som på Way Out West kallas Dungen. Detroit-pionjären har byggt upp ett groove som både är dansant, avslappnat och drömliknande. På senare tid har många även hört hans stämma samplats i Drakes enorma Passionfruit, men det är kronjuveler som Lyk U Use 2 och Desire som kommer få oss att dregla i sommar. Gör dig redo för en livslevande houselegendar på Way Out West i sommar!

Förra året släppte Charlotte Gainsbourg (yes, dotter till denne Gainsbourg) ett album delvis producerat av Guy-Manuel de Homem-Christo, ena halvan av Daft Punk. Det låter därefter, som ett bättre franskt vin från Provence. Drömska Deadly Valentine kommer brusa ut genom högtalarna samtidigt som vi lutar oss tillbaka i den lummiga park som är Slottsskogen. Hennes ofta förföriska och nakna stämma är det perfekta soundtracket för parkhäng. Det visades inte minst upp när hon på en fransk TV-show valde att tolka Kanye West gamla klassiker Runaway på ett nästintill majestätiskt sätt.