10 höjdpunkter från Coachella

Efter fjolårets överdos av gästande världstjärnor – mycket tack vare Pharrells framträdande på festivalen – höjdes förväntningarna från många håll även på årets upplaga. Men redan på förhand såg möjligheterna betydligt färre ut bara genom att ögna igenom affischen. När The Weeknd fick äran att avsluta festivalens andra dag kändes Ariana Grande och Drake som självklara gäster, men vi fick nöja oss med den kärlek som kom från Abel Tesfayes läppar. Efter två dagar utan några större gästinhopp höjdes förväntningarna på Drake – skulle han plocka fram ett äss som Rihanna ur rockärmen? En aning omtumlade blev vi när Madonna dök upp, lite halvt sjöng på Hung Up och sedan hånglade upp Drake innan hon gick av scenen med orden ”Bitch, I’m Madonna”. Det här är årets mest oklara musikhändelse och framförallt festivalens stelaste kyss. Men en sak är säker, Madonna har konserverat sin ungdom ytterligare ett par år.

Återförenade shoegazebandet Ride fick inte något varmt mottagande förutom vädret på Coachella. Ride hade för några år sedan varit en självklar huvudakt för den kräsna publiken, men den musikaliska kartan har målats om och gamla nostalgiska gitarrband från Storbritannien står inte längre högst i kurs hos Coachella och dess besökare. Lite i det tysta fick de som väl var på plats en resa till 90-talet, höga volymer och malande gitarrer. Albumet Nowhere låter lika majestätiskt live som på skiva.

Det blir mycket vatten på en festival som Coachella, men om man ska passa på att läska sig med stil är festivalens margaritas för 11 dollar en jackpot. Har man dollarkursen på sin sida blir det nästan som ett reafynd, en kurs på 8,5 svenska kronor gör att det åtminstone blir billigare än svenska utekrogar. Att sedan slå sig ned vid en av festivalens få skuggpartier med ett band på håll är inte fy skam och oerhört Instagram-vänligt.

Coachella är så mycket mer än musik – festivalen har utvecklat modevärldens bredaste catwalk i det enorma gräsfält som utgör festivalområdet. Men den här gången var det inte de välklädda besökarna som en efter en försöker överträffa varandra som stod för den mest uppseendeväckande detaljen. The Weeknd tog det stora klivet ut på festivalens största scen, men även hans redan omtalade frisyr tog nya kliv. Vi har aldrig sett något liknande – den är lika delar beundransvärd som oklar.

Förra året släppte The War on Drugs albumet Lost in the Dream, ett album som blev deras stora genombrott och som innehöll Bruce Springsteen-doftande singeln Red Eyes. Det var med den här alternativa rockmusiken i öronen som vi bjöds in till årets första ligga-i-gräset-konsert. Bra konsertuplevelser behöver nämligen inte vara synonymt med interaktivitet, förra året fungerade exempelvis Blood Oranges behagliga produktioner perfekt som botemedel mot baksmällan liggandes i gräset. I år blev det vackra gitarrslingor.

När Norges stora nya musikexport – discokungen Todd Terje – albumdebuterade under förra året så gjorde han det med en utsökt cover av tidlösa Johnny and Mary. Och det är inte vem som helst som gästar på sång, musikvärldens stiligaste i Bryan Ferry. Att Todd Terje plockar upp Roxy Music-ikonen på scen under Coachella förblir ett av festivalens mest känslosamma ögonblick.

För oss svenskar som inte är bortskämda med varken värme eller soltimmar är det här rena paradiset. När Stockholm skyltar med dryga 6 soltimmar under en månad som februari får kroppen nästan en chock av alla D-vitaminer som per automatik injiceras oavsett om solfaktor 50 används. Det låter nästan absurt, men 35 grader och sol är på gott och ont i festivalsammanhang, humöret pendlar mellan outhärdligt och underbart. Men det bästa med värmen är alla behagliga sommarkvällar som innebär shorts redan i april.

Jamie xx har under sin tid som resident hos BBC Radio 1 guidat lyssnarna genom musikhistorien. En och annan bortglömd housepärla, egna låtar och andra favoriter har vaskats fram. I sommar kommer hans efterlängtade debutalbum In Colours, men istället för att enbart fokusera på de tio guldkorn som släpps 10 juni fortsätter Jamie xx bjuda på nymodigheter, den här gången i form av en egen tappning på Tame Impalas senaste singel Let It Happen. Skruva upp volymen och låt basen penetrera allt.

Den här gången var det inte festivalens huvudperson – Drake – som gjorde den bästa versionen av monstersingeln Hold On, We’re Going Home. Två dagar innan Drake konstaterade att han skulle ”kill this motherfucker” gick Lykke Li upp på scen och framförde en tillbakadragen och mer timid version som skapade rysningar längs ryggraden och en fantastisk allsång. Lykke Li är i sitt livs form och med Hold On, We’re Going Home under sina vingar var det hon som ”killed this motherfucker”.

San Francisco-bördiga fotografen och grafikern Scott Hansen stod troligen för festivalens bästa framträdande när han på sämsta möjliga speltid – läs monsterkrocken Jack White, Tyler, the Creator och FKA twigs – fängslade ett fullsatt Mojave-tält. Hans atmosfäriska pop som på skiva kan bli en aning monotont fick ny energi när hans porösa gitarrslingor fick sväva till hans vintage-tvättade projektioner.