10 höjdpunkter på Where’s the Music?

En norsk hiphopvåg är på väg. Och det är Unge Ferrari som befinner sig  i täten tillsammans med bolagskompanjonen Arif. Någonstans i gränslandet mellan Sad Boys, RMH och Loso hittar vi de här atmosfäriska beatsen som träffar otroligt rätt med Unge Ferraris medryckande verser och refränger. Bombastiska Lianer är kanske den bästa låten du kommer höra under hela festivalen. Var redo på att bli golvad och skrika med i ”meg og mine boys”.

Det ska ges en eloge till festivalen för planeringen av spelschemat. Inte bara är varje lokal noggrant anpassad för vardera band, men har dessutom gjort den obligatoriska krocken oerhört smärtsam för den optimala festivalkänslan. Medan Erik Lundin och Michel Dida demolerar hela staden med rader som rivningskulor kommer landets främsta psychrockband Sudakistan att leverera en fullkomligt realistisk och ljudmässig ljuv drogtripp under samma tid – och de har Caballo Negro som bevismaterial. Oavsett om ditt humör är på den dansanta fronten eller om du är ute efter ett band som förstår innebörden av vara samspelta är Stockholmskvintetten det solklara valet. Även det enda bandet på festivalen som kommer få dig att skrika textrader på spanska helt oprovocerat flera dagar efteråt.

Umeås musikscen tycks aldrig ta en paus. Det är som en ständig källa för ny svensk musik, och har på senare år blivit allt tydligare och viktigare. Det allra senaste fyndet stavas Katohjärta som med EP:n Förlåt för igår det var kaos – gav svensk indie lite ljus i mörkret. Det är randiga tröjor, brustna hjärtan och gitarrpop på svenska. Och Brooke ståtar som något av det finaste vi hört på väldigt länge.

Respect My Hustle Management har lagt vantarna på vad som mer eller mindre utgör svensk hiphop numer. Åtminstone det som definierat genren det senaste året. Fjolårets giganter – Erik Lundin och Michel Dida gör gemensam sak. Turnén E du dum Suedi? är inte bara en fusion av koncept, visioner och idéer. Det är en smältdegel med explosiv hiphop som kommer få Norrköping att fullkomligen koka.

Bland festivalens svenskdominerade och unga line-up finns det ett par internationella namn som börjar etablera sig inom respektive genre, till exempel danska Blaue Blume eller brittiska Viola Beach. Någonstans där gömmer sig festivalens mest otippade bokning – det nordirländska postpunkbandet Girls Names, som är allt förutom en ny akt. Med två fullängdare i ryggen och den nysläppta Arms Around a Vision är de inte bara väletablerade sedan innan, men kommer ge Where’s the Music-akterna en ordentlig inblick hur livet efter genombrottet ser ut. Doften av svett och unken turnébuss gentemot nysabrerad champagne och naivt hopp kommer definitivt bli polariserande inne på Arbis, men deras Gang of Four-influerade depprock kommer göra vistelsen totalt värd.

Somrig och trallvänlig pop är precis det som är kärnan i En drös poeter – deras handklappspop känns nästan som hämtad ur en PSL-session från mitten av 00-talet på en bakgata på Södermalm. Nu på fredag släpper de en EP som förhoppningsvis kommer vidga deras universum, och musikaliskt tycks det av smakprovet Luna bli delvis nya musikaliska inriktningar. Vi väntar med spänning, det här kommer antagligen bli årets första vårtecken.

På kort tid har Viagra Boys blivit ett av det här landets stora framtidshopp – i sann Manchester-anda gör de punk i Adidas-tröjor. Och musikaliskt är groove och psykdelia lika viktigt som huligan-vibben. Ryktet säger dessutom att deras konserter är som att befinna sig i en moshpit. Senast var det inför ett fullsatt Riche, dessförinnan som support till ho99o9, men oavsett plats, tid och datum så kommer de garantera total hängivenhet och kaos.

Innan Mwuana droppade tre blytunga EP:s under förra året hade han valt att skrota ett helt fullängdsalbum – bara för att det var för likt Drake. Robin Nyström (som hans egentliga namn lyder) totalt vägrar att vara en kopia av någon annan och märks väl på den enorma personliga vikt som hans rader bär. Oavsett som det är kusliga och hemsöka beats på Parranoia, dansgolvsfeelingen på Natural Born Killers eller THC-infuserad R&B på Ensam framstår han konstant som härdad, instängd och svår, men är precis lika rädd för nederlag och för att bli sårad precis som oss andra. Mwuana jagar drömmen – och vi har fått en chans att bevittna honom när han snart har fångat den.

Göteborg fortsätter att pumpa ur sig gnisslande gitarrer, Manchester-drömmar och Broder Daniels arvtagare. Skivbolaget Luxury är kanske allra bäst i Sverige på att plocka fram russinen ur kakan när det kommer till svensk gitarrindie. Efter hyllade akter som Makthaverskan och Westkust är det hög tid att introduceras för Agent blå. Strand är en låt som redan välter Jazzhuset, och om vi ska tro Luxury är det bara en tidsfråga innan den välter indieklubbar runt om i landet. Till att börja med kommer de åtminstone välta Where’s the Music?.

Festivalens självklara stjärna. Little Jinder har precis släppt albumet Allting suger och har mer eller mindre lamslagit allt mellan P3 och hipstertäta fik. Hennes sockersöta produktioner varvas med textrader som skulle kunna utgöra utdrag från sms-konservationer. Det är direkt, det är rakt och det är nu. Och det är antagligen därför vi älskar Little Jinder. Vågar vi hoppas på festivalens första gästspel? Vi hoppas åtminstone att Norrköpingssonen Krunegård dyker upp för sina verser i Ligger med en ful.