10 måsten på Bråvalla 2015

En av festivalens fixstjärnor stavas hiphopens nya tungviktare, Rakim Meyers. De flesta känner igen Harlem-rapparens giftiga verser under namnet A$AP Rocky. Det är med dollartecken i ögonen och en guldkedja runt halsen som Rakim Meyers kommer få Bråvalla att explodera för första gången det här året. I bagaget finns tillräckligt med hits och möjligen kan vi få festivalens första gästinhopp om Joey Bada$$ dyker upp på spåret 1Train.

Har man sett Refused vill man se det igen. Förvänta er inga nymodigheter, även om albumet Freedom, det första på 17 år, kommer ha en tongivande roll i spelningens setlist. Som alltid är det en frenesi från helvetet när de intensiva ljudbilderna sparkar mot trumhinnorna. Och visst, en stor festivalscen känns inte lika sexigt som en svettig källare, men Dennis Lyxzén har lyckats acklimatisera sig till de stora scenerna på senare år. Det gör att Refused blir nästintill ostoppbara.

Fredagen är nästintill världsklass på årets Bråvalla. Wu-Tang Clan tar nämligen över stafettpinnen från Refused och under en timme råder nostalgisk hiphop-historia. Det är precis vad ungdomen behöver, en lektion med fokus på det förflutna, och vad passar då bättre än pionjärer tillika huvudpersoner i genren. Det enda som kan hindra festivalens mest självklara weed-moln är svensk tull, låt oss hoppas att så inte blir fallet, för annars är det som bäddat för en storslagen hiphop-fest.

Årets gigant heter inte Iron Maiden, inte heller är det Kanye West. Dragplåstret är ingen mindre än Robbie Williams och mitt 12-åriga jag skriker av lycka (på en semesterresa i Thailand köpte jag en gång ett Greatest Hits-album av Let Me Entertain You-stjärnan). Det är efter ett utsålt Ullevi, rehab-incheckningar och som nybliven pappa som vi slutligen möts för att sjunga Feel och Angels i mörkret. Det blir jag, Norrköpings alla mammor och alla guilty pleasure-besökare (vilka jag gissar är ganska många) som kommer att underhållas.

De brittiska alternativrockarna må ha tappat förmågan att revolutionera musiken. Men på scen tillhör de fortsatt ett av de mest spaceade band vi har att räkna med. Ett framträdande med Muse kan bli lika majestätiskt som Coldplays utstuderade arrangemang, men också snarare liknas vid att träda in i en LSD-kapsel. Oavsett väntar en efterlängtad afton, inte minst efter otaliga inställda spelningar.

”Jag är skyldigt att vara oskyldig” sjöng Joy bara ett par veckor innan hon tillsammans med Far & Son invaderade en lägenhetsvisning på Östermalm genom att dricka öl och laga mat. Det hela ter sig nästan som en långdragen PR-kupp och skulle förmodligen ha varit extra passande som medföljande musikvideo till singeln Jag har änte gjort nåt. ”Vi står över lagen” sa förvisso Far & Son i samband med händelsen, men det talar även för Joy. Sveriges kaxigaste artist gör dock själ för sina rubriker, Glädjeflickan är precis den injektion av fest, attityd och hiphop som Sverige behöver.

Little Jinder släppte förra året ett av de bättre svenska popalbumen, bara det är skäl nog att låta glitter och hennes sockersöta universum förgylla dig under en timme. Men det stannar inte där, för bara ett par veckor sedan debuterade hon singeln Sommarnatt. Precis det titeln viskar om uppfylls, en låt att skråla med i sena sommarnätter. På sätt och vis är det här ultimat fyllepop.

På årets festival duggar stora svenska namn tätt, många med exklusivitetsstämpeln i pannan. Men det blir inte mycket mer exklusivt än att låta ett av Sveriges främsta punkband återförenas, endast för en spelning på Bråvalla. I slutet av mars gick medlemmen  Lars ”Guldlars” Jonson tragiskt nog bort, spelningen på Bråvalla blir närmast en hyllning till honom.

Av den enorma flora av amerikansk indie som penetrerade våra trumhinnor strax efter milleniumskiftet är det endast en handfull skara som känns relevant när vi skriver 2015. Modest Mouse befinner sig långtifrån sina glansdagar, vilket bekräftades med albumet Strangers to Ourselves. Men bandet sitter trots allt inne på ett gäng odödliga klassiker som äntligen ska få upplevas på svensk mark. Att få dem över Atlanten har nämligen visat sig vara nästintill omöjligt, när chansen ges måste man därför ta den.

Sveriges största rockband ger sin enda spelning i Sverige på Bråvalla. Det kommer med andra ord vallfärdas Kentfans till Norrköping under lördagen, därför känns 75 minuter lite väl snålt. Men det kanske resulterar i en fullspäckad hitkavalkad, avslutar gör givetvis ett konfettiregn och Mannen i den vita hatten (16 år senare). Ett bättre avslut på en festival får man förmodligen leta efter.