10 troligaste bokningarna till Emmaboda 2016

År 2000 slog Bomfunk MC’s och låten Freestyler ned på listorna som en blixt från klar himmel, och var det coolaste finska bandet innan The Rasmus tog över tronen tre år senare. Särskilt fett var refrängen i låten, där ingen människa kunde gissa att de faktiskt sjöng ”rock the microphone”, och inte ”rakkamakkafo”. Någonstans då, år 2000, så var drum & bass-rap det coolaste som fanns och var givet på varenda skoldisco i vårt avlånga land. Med bakgrund i Emmabodas senare bokningar så är faktumet att den funkade på skoldiscot 2000 ett tydligt tecken på att Freestyler även skulle bli succé på Emmaboda 2016. Huruvida bandet fortfarande är aktivt eller inte förtäljer inte historien, ett par av medlemmarna har åtminstone inte lämnat musiken, men får de bara frågan gör de säkert gladeligen en återföreningsspelning. Att inte låta B.O. Dubb och de andra rocka mikrofonen som om det vore dags för milleniumskifte på Emmaboda vore tjänstefel.

Crazy Frog står sig kanske än idag som det absolut konstigaste giftermålet mellan kommersiella intressen och musik. Historien om den galna grodan började 1997 när Daniel Malmedahl spelade in sin något konstnärliga tolkning av en tvåtaktsmotor och lade upp den på internet. Ljudklippet spreds snabbt (jag minns själv att jag hade mp3-filen på min dator!) och blommade sedan ut när Erik Wernquist skapade en tillhörande animation på en galen groda. Ringsignalsföretaget Jamba! såg potentialen i detta helt oförståeliga verk och helt plöstligt var Crazy Frog en världskändis som släppte hitsingeln Axel F och två studioalbum. Självklart arrangerades också livespelningar – kanske kan Crazy Frog inleda sin comebackturné på Emmaboda nästa sommar. Annars borde kostymen som användes i livespelningarna ställas ut på ett museum så att alla kan beskåda denna extrema underlighet, och besökarna fråga sig själva ”hur kunde detta hända?”.

Gentemot Vengaboys eller Günther & the Sunshine Girls, som gjort cirka två halvroliga låtar vardera under sina karriärer, vore det genuint intressant att se Aqua på Emmaboda. Till skillnad från de andra eurodancebanden de ofta buntas ihop med har partydanskarna en hel diskografi fylld till brädden med roliga och festliga hits – långt bortom Barbie Girl. Det skulle garanterat bli en hitkavalkad av samma rang som E-Types framträdande förra året, där bara tanken av allsången till Lollipop (Candyman), Roses Are Red eller Doctor Jones är euforiframkallande. Även om bandets försök att förnya sig själva kanske inte var så lyckat, förstår ändå Aqua hur en har kul – precis den typen av kul som skulle sätta guldkant på tillvaron under Emmaboda 2016.

”Jag diggar den saxofonlåten”, skrev Ernst Kirchsteiger på Instagram för några veckor sedan och syftade såklart på den senaste carpe diem-bangern från Samir & Viktor – två människor som är kända på det där sinnessjuka viset att man tänker att de är kända för att de är… kända. Även om jag gissar att Ernst hellre hade sett att Saxofuckingfon kort och gott hette Saxofon är det inte så förvånande att han studsar upp och ner i sommarstugan till låten. Samir & Viktor levererar ju liknande livsråd som Ernst, fast via sociala medier istället för TV4 och genom en alkoholromantik snarare än naturvurmande. ”Nu lever vi, sol igen, den bästa fucking feelingen”, en av Saxofuckingfons första rader, skulle kunna vara en kommentar av Ernst om han i bästa sändningstid äntligen fick en smärre psykos mitt i sin mjuka vältalighet.

Den vitala skillnaden mellan Samir & Viktor och Ernst är dock följande: medan alla ungdomar gränslöst älskar Ernst utan att ge honom tittarsiffror (Lajkat kommer ändå basera en artikel på hans senaste tokiga citat) ogillar de flesta Samir & Viktor men lyckas ändå med konststycket att lyssna på deras tre singlar över 50 miljoner gånger på Spotify.

Det öppnar för en dynamisk spelning där allsång existerar sida vid sida med glåpord och sådant brukar inte Emmabodafestivalen säga nej till. Tänk dig att i ena stunden flaxa runt till Groupie och därefter sömlöst glida över i ett oväntat påskägg från Samir i form av balladen Saknar dig – en text Samir skrev som 15-åring och som lika gärna hade kunnat handla om de åldrande indiepoparnas känslor när de numera ögnar igenom Emmabodas kaosartade artistuppställningar.

Kristian Nairn, mer känd som karaktären Hodor i Game of Thrones, släppte tidigare i år sin debutsingel Up – som bestod av studsande deep house med en urstark hook som suddade ut gränsen mellan verklighet och Westeros. Sedan dess har han gett sig ifrån sig ett antal mixar, men också house-bangern 4Love som med sina kyliga beats tillsammans med Salt Ashes varma och lena röst är ytterligare ett styrkebesked från irländaren. A Song of Ice and Fire, om en så vill. På Emmaboda känns ett kortare Kojan-set mitt i natten inte helt omöjligt, där Nairn får kickstarta en dödstrött rave-publik och bära dem på sin rygg genom småtimmarna, innan hårdare techno tar över.

Soundtracket till årets festivalcampingar dominerades fullständigt av Anna Untz, vars bästa och enda låt E d fest nyligen passerade tre miljoner lyssningar på Spotify. Vi på redaktionen var i allra högsta grad involverade i Untz-sommaren 2015: festen avslutades kvällen innan Way Out West när jag och min kollega Rikard gjorde det enormt ouppskattade tilltaget att önska låten inne på Jazzhuset. Den gången möttes vi av bekymrade huvudskakningar, trots att en tredje redaktionsmedlem samtidigt satt hukad vid toaletten i ett förkroppsligande av strofen ”Jag ska käka / Vissa spyr”. Men med en ny festivalsäsong kommer nya möjligheter att gå på fest, ta med sig nån, hångla, köra på till imorgon bitti tills man blir ganska busy, och uppleva dekadensens språkrör Anna Untz i hennes naturliga habitat – på Emmabodafestivalen. Inte ens det småskaliga låtmaterialet skulle vara ett problem här (samma festival har liksom sett Basshunter spela Boten Anna tre gånger), så nu är det dags att sluta krångla.

Vad kommer efter Dr. Bombay, Günther och E-Type? Jo, det är Markoolio. Där har vi stora delar av soundtracket till mer eller mindre allas uppväxt under 90-talet. Kalla det buskis eller nostalgi men barndomen har visat sig vara den största festingrediensen, inte minst på Emmaboda.”Dricka hemkört och cola i en uppblåsbar pool” sjunger Markoolio, ett koncept som redan tycks vara obligatoriskt på festivalens camping. Och med klassiker som Sommar och sol och Vi drar till fjällen borde de flesta vilja rocka på, hur vilse de än är i skogen. För alla orkar lite mer när det kommer till Markoolio.

I den här sjuka samlingen av låtar och artister skiljer sig Mange Schmidt, eller mangeschmiiidt som min gamla last.fm-profil hette, sig avsevärt. Där de flesta har haft en ganska plojig inställning till musik får Mange Schmidt ändå ses som en respektabel artist. Sommaren 2006 och 2007 erövrade han förvisso festerna med sina sommarplågor och det var den här typen av Snook-rip-offs som då fick folk att gå man ur huse, till skillnad från diverse dokusåpastjärnor som nu gör karriär som one-hit-wonders. Men Glassigt och Giftig har tillräckligt med underhållningsvärde och nostalgivibbar för att bli en perfekt start på Kir-fyllan. Och om det är någonstans som Mange Schmidt samlar folk framför scen 2016 så är det på Emmaboda.

De senaste årens startfält till Emmaboda har alltid kryddats med Spotifyplågor tillika one hit wonders: 2014 var det The Chainsmokers bakom #SELFIE som dök upp, 2015 var det både Shots & Squats–Vigiland och Ganjaman–Alfons. 2016 är bandbokarna rent skogstokiga om de inte bokar Emil Berg till skogen, pojken bakom Du swipa höger. Med sin teknikbesjungande superhit har han tagit Sverige med storm och berör temat “den moderna kärleken” med generationsfördummande rader som “jag swipar höger för du är så jävla vacker” och “vi kan göra vad du vill i flera timmar till eller så stannar vi tiden baby!”. Som en blandning av Foals My Number och Martin Svenssons (Du är så) yeah yeah wow wow är han utöver Emmaboda dessutom ett perfekt indie-alibi till kommande upplaga av Melodifestivalen. Låt honom kvida fram “you got a match girl” så det ekar över Ängen.

Påven kan vid en första analys verka som det minst troliga och mest oseriösa av förslagen i den här listan, men vid en närmare anblick kommer man enkelt fram till att Franciskus måste ha besökt Emmabodafestivalen ett antal gånger under sitt långa liv. Det cirkulerar bland annat ett rykte om att Franciskus 1992 satte sig på ett flyg mot Skandinavien i samma ögonblick som han fick höra att de dåvarande indiestorheterna This Perfect Day och Popsicle fanns med på affischen – fascinerande information i synnerhet eftersom han under samma sommar hade fullt upp med sin nya roll som titulärbiskop.

Skrönan har inte kunnat bekräftas men det finns även annat som binder honom till Emmaboda. Påven är liksom festivalens grundare och bokare, Håkan Karlsson, inte alltid jätteintresserad av att använda sin position till att ifrågasätta samhällsnormer. Dessutom har han nyligen släppt en singel som handlar om att festa och ta ecstasy. ”I don’t like to see young people who are sleeping”, mässar påven och utvecklar menande att ingen som sover kan sjunga eller dansa. För att slå fast budskapet ytterligare strösslar påven aggressiva interjektioner omkring sig.

Skildrar övriga låtar på påvens kommande debutalbum den småländska festen lika väl som Wake Up! Go! Go! Forward! känns påven som en drömbokning… tänkte jag avsluta den här texten med, sen kom jag på att det alltså även kan räcka att ha en sinnessjuk låt och sen spela den rövmånga gånger (Franciskus kan som ett extra plus alternera mellan spanska, italienska, tyska och latinska versioner av samma stycken). Vakna, framåt, boka!