5 anledningar att gå på Department

Det är svårt att förringa Jon Hopkins betydelse för dansmusiken. I hans cementblandare häller han i ambient, electronica och IDM. Han krossar techno och tech house till smulor, toppar med microhouse och kastar i en gnutta klassiska influenser. Immunity var hans MDMA-album, nya Singularity är mer rotat i psykedeliska upplevelser från naturligt förekommande växter. Här blir hans framåtblickande och experimentella anda syns extra tydlig på t.ex. Feel First Life. Här växer en syntslinga, vrider sig och bubblar ut till en 15-manna stark kör. Övergången är så subtil och smekande att är svårt att sätta på fingret på när den faktiskt sker. Det här med att spränga gränser och göra det oväntade med otrolig precision är något av hans signum. När han nu tar plats bakom skivspelarna för ett DJ-set är det omöjligt att förutsäga vad som kommer hända. Bara blotta tanken på att Hopkins kommer gräva i sina guldgruvsdjupa skivbackar och blanda det med egna produktioner borde få även den mest rutinerade rejvaren att bli knäsvag.

Maya Lourenço har studsat omkring i den svenska underground-scenen ett tag nu, och sen hon adopterade sitt nya alias Parallax Deep har mixarna blivit mer minimala och produktionerna allt mer avskalade. “On point” är en fras som sällan känns så passande som för Lourenço. För är det något hon kan är det just minimal: oavsett om den kommer i formen av ettrig tech house, bombastiskt rullande house eller klickig Villalobos-techno är den alltid pricksäker och dansant. Med färska släpp på kompisbolaget 10YEARS som hon driver tillsammans med Per Hammar samt på Stockholmsbaserade Maraton är hon nu mer på gång än någonsin.

Med fjolårets kritikerrosade album SoMe i ryggen äntrade mångsysslaren Anja Schneider ännu ett år av sin karriär som ser ut att blomstra. Bakom sig lämnade hon därtill sitt epokgörande radioprogram, Dance Under the Blue Moon, och skivbolaget Mobilee, en tungviktare inom house och techno sedan starten 2005, för att utforska ny mark. Präglad av en målmedvetenhet och karaktär som ständigt både breddar och ter sig skarpare, har Schneider under drygt två årtionden influerat undergroundscenen och dess frontfigurer – och arbetet fortsätter. Via egenstartade Sous Music släpptes tvåspåriga EP:n Prosperity i mars där hon tillkännagav ett renare technosound än föregående verk, som presenterats bland annat med inslag trankil deep house. En DJ och producent som trots otaliga nyskapande idéer bara tycks ha börjat.

Det skulle vara en underdrift att beskriva DJ Cleas kommande debut-EP som efterlängtat. Som resident på Under Bron och med spelningar av varierat slag på klubbar och festivaler runt om i världen, både solo och i sällskap av householdnamn som Nadja Chatti, har Clea kommit att etablera sig som ett av våra starkaste löften på technohimlen. Det är i allra högsta grad en konst att balansera mellan tillgänglighet och innovation – ett område stockholmaren och forna RBMA radio Up North-profilen behärskar till sin yttersta spets. Genom lena discovibes och böljande deep house, visar DJ Clea gång på gång prov på den mäktiga korsningen mellan att luta sig tillbaka och att gå all in på samma gång.

House -och discokreatören Kornél Kovács har, liksom sitt ständigt aktuella skivbolag Studio Barnhus, på många sätt bidragit till genrens stegrande betydelse för den allmänna publiken. Med sitt nyanserade sinne för lek och en omåttlig säkerhet, har den numera närmast folkliga producenten och DJ:n fått sina åhörare att skria efter flitigt spelade låtar som Pantalón på stränder, klubbar, i industrilokaler och större sammanhang. Debutalbumet The Bells som kom 2016, efter ett antal mindre släpp sedan första egna EP:n 2012, blev ytterligare ett bevis på den känsla av befriande enkelhet Kovács produktioner skapar hos lyssnarna. Lyckopillret House Is OK från februari i år cementerade hans identitet som musikskapare: betryggande konsekvent och full av färgsprakande överraskningar.