5 guldkorn på Intonal

När amerikanska, numera Berlinbaserade, DJ:n och producenten Avalon Emerson fick sitt genombrott beskrevs hennes stil som färggrann och djupt personlig. Karriären har sedan dess mer eller mindre gått spikrakt uppåt med spelningar på namnkunniga klubbar och festivaler, däribland sitt kosmiska set på fjolårets upplaga av Sónar tillsammans med grundaren till skivbolaget Ectotherm tillika DJ:n Courtesy (ytterligare en av megabokningarna till finalfesten på Inkonst). För förstagångslyssnaren rekommenderas Emersons The Frontier, en stegrande lika delar solig som besinningsfull technoresa genom den nordamerikanska öknen.

Gerald Donald har varit en del av Detroits elektroniska musikscen sedan den dök upp. Under 90-talet och tidiga 00-talet var det i princip omöjligt att inte stöta på honom i någon form på dansgolven. Ena halvan av technoduon Drexciya och den drivande medlemmen i Dopplereffekt, men spelningen på Intonal gör han som Arpanet. Namnet är hyllning till Internets föregångare med samma namn samt den tidiga synttillverkaren ARP. Att förvänta sig är därför en hypermodern electro, som kommunicerar lika väl med dåtiden som den datordominerade framtid den verkar komma i från.

Tunisien är inte direkt kända för sin output av elektronisk musik. Deena Abdelwahed berättar i en intervju med Resident Advisor om hur hon anpassade sina DJ-set till den lokala publiken, för att minimera risken för gatuslagsmål. Hennes inkorporation av arabisk musik tillsammans med house och techno är inte ny (se: Acid Arab, Morphosis m.fl.), men ger ändå hennes musik ett omisskännligt sound. Efter flytten till Frankrike har Europa successivt fått upp ögonen för hennes kreationer, något som spelningar på Sónar och Berghain samt hennes purfärska Boiler Room-set är ordentliga kvitton på. Vi förväntar oss en unik resa genom techno, electronica och avant-garde – allt med en arabisk touch.

“It’s a mind game. You don’t have to touch this person and you can make them feel like they’re going to die” säger Berlinbaserade Pan Daijing i en intervju om hur filosofin kring BDSM inspirerar hennes konstnärskap. Hon skapar ljudrum för att exponera såväl sin sårbarhet som kontroll. Förra året släpptes debutalbumet Lack 惊蛰, en psykisk katharsis i noiseformat med sin blottade hals på omslaget. Där blandas drone med opera, techno och fältinspelningar från tempel och resultatet är lika intimt som ilande obehagligt. På lördagen under Intonal får vi förhoppningsvis bevittna den ytterligare dimensionen i hennes artisteri: den vibrerande, utlämnande performancekonsten som i ett töcken av ljud och oljud utforskar ämnen som rädsla, behärskning, kön och sensitivitet. Allt noga dirigerat och detaljstyrt till ett mässande för det innersta.

Med ett album per år de senaste tre åren och ett fjärde som släpps denna vecka är det svårt att anklaga Elysia Crampton för att vara oproduktiv. Hennes unika arv som en del av ursprungsbefolkningen Aymara i nuvarande Bolivia genomsyrar mycket av hennes artistiska gärning. Hon kombinerar det med blues, hip-hop, Latinamerikansk metal och avant-garde som på debutalbumet American Drift. På följande Demon City vävs det in i den poesi hon läser över kaosartad elektronisk musik och på kommande skivan är det jazz, metal och psykedeliska ljud som blandas med traditionell musik från Anderna. Oavsett var hon hittar sina influenser tenderar resultatet att bli unikt, utmanande och alldeles extraordinärt. Spelningen på Intonal lär bli densamma.