7 guldkorn på Way Out West 2015

Släng dig i väggen Dr Dre: årets hiphop-album är fortfarande signerat Vince Staples. Att vi har förmånen att se den kalifornienbördige 22-åringen innan han blivit för stor för en klubbspelning är en extremt tidsbegränsad lyx. Inramningen på Bananpiren 01:00 känns dessutom klippt och skuren för urtalangens iskalla men samtidigt betongtunga beats. Hans konfrontativa rapverser lär höras långt ut i Göteborgsnatten, men allra helst borde du stå några meter framför scen och känna basen fladdra i bröstkorgen.

En av de mest intressanta bokningarna till årets Stay Out West är fransk-kubanska syskonduon Ibeyi. Med sin originella blandning mellan fransk klubbmusik och traditionella kubanska folkvisor på språket yoruba har systrarna Diaz vunnit omvärldens gunst: både kritiker och fans har hyllat det självbetitlade debutalbumet som släpptes tidigare i år. Musiken är dansant, medryckande och ofta nästintill hypnotisk, hymnlik. Att det bakom namnet Ibeyi dessutom står två rasifierade kvinnor gör det hela ännu mer nämnvärt i detta sammanhang. Missa inte!

20-årige Shamir Bailey har med debuten Ratchet inte bara slängt en slängkyss mot gammal disco och house, han ger genren efterlängtad och nytt syre. Det neonlandskap som Hot Chip och LCD Soundsystem på senare år fått oss att dansa oss ivriga till, brinner återigen. I grund och botten är Ratchet ett festalbum där fantasi och verklighet möts, vilket känns som ett av de bättre sätten att avrunda en kväll på. Om inte annat får man väl dregla lite över hans karisma och epicness.

Två tredjedelar av Studio Barnhus-gänget, Axel Boman och Kornél Kovács kör varsitt DJ-set på Dungen-scenen under fredagseftermiddagen. Studio Barnhus står för några av de senaste årens mest intressanta svenska utgivningar i housesvängen och misslyckas aldrig med att få fötter i rörelse när de drar igång musiken. Båda två har en slags lekfullhet när de spelar skivor som gör att det dels framstår som världens lättaste grej att vara DJ, men också att det finns en livfullhet som inte är självklar i sammanhangen. Så, om konserterna på de stora scenerna inte fångar ditt intresse mellan 16.30 och 19.30 på fredag så finns det en dansinjektion att skjuta upp i en närbelägen dunge.

Way Out Wests förmåga att boka band inom specifika genrer med fingertoppskänsla är det som gör festivalen så fantastisk, men det som sällan uppmärksammas är de punk- och hardcoreakterna som finns med årligen i festivalprogrammet. Tidigare har de kunnat skryta med större namn som Adolescents och 7 Seconds, men även små guldkorn som Fucked Up och Trash Talk. I år är det ett betydligt glesare utbud av genrerna, där det brittiska Bad Breeding står ensamma i punkfacket. Hittills har bandet bara släppt tre singlar och en Wire-cover, men har trots det lyckats charma världen med sin Pissed Jeans och Ceremony-doftande noisepunk. Perfekt för de som har pepp över från Iceage och Viet Cong dagen innan.

Ur askorna av Women steg Viet Cong upp likt en fågel Fenix. Men ändå inte, ty Viet Cong var något helt nytt. Någonting självsäkrare och mer förfinat. Att på så kort tid hitta ett så utvecklat och eget sound är ett smärre mirakel och att de i ett så stenhårt musikklimat släppt ett av årets skivor med sin debut är bara det värt en applåd. De industriellt malande gitarrerna vävs ihop med poppiga melodier i vad som kanske är veckans tyngsta klubbkväll. Att danska punkarna i Iceage kliver på samma scen två timmar senare är nämligen bara bonus.

När man bankar ihop tre av Köpenhamns främsta producenter – Eloq, Unknwn och  DJ E.D.D.E.H – är det svårt att inte förvänta sig stordåd. Projektet Av Av Av är som en smältdegel av deras olika musikaliska inriktningar. Resultatet är en klubbigare tappning av chillwave med inslag från trap-genren. Med den somriga singeln All Good har de redan hunnit vända upp och ned på Köpenhamn och Roskilde. Nu är det dags för panelkepsarna i Göteborg att flyga upp i luften.