8 guldkorn ur Way Out Wests filmprogram

Kritikerna är eniga: Richard Linklaters episka uppväxtsskildring är den bästa film vi fått ta del av på många, många år. Efter att ha spelats in under en elvaårsperiod för att göra karaktärernas åldrande autentiskt fungerar inte Boyhood bara som en inblick i en barndom och ett tonårsskap. Här finner vi också en krönika över Linklaters egen utveckling som filmskapare och auteur, men också filmen som medium. Den första bildrutan filmades sommaren 2002, den sista i oktober 2013, och Sverigepremiären, den sker här, på Way Out West 2014.

The National-frontmannen Matt Berninger ber sin bror, Tom Berninger, att följa med på turné som roadie. Tom tar chansen i akt och förvandlar det hela till en film om att ta sig ur sin brors skugga. Det som sedan följer är en musikdokumentär präglad av de båda brödernas psykologiska bagage, deras kärlek till varandra, och, så klart, The Nationals musik.

Att göra en dokumentär om shoegaze låter till en början som galenskap. Att intervjua och samtala med människor inom en genre där människor är notoriskt presskygga och inåtriktade måste vara en slitsam uppgift. Beautiful Noise-skaparen Eric Green har åtminstone försökt och resultatet inkluderar intervjuer med bl.a. My Bloody Valentine, Cocteau Twins och The Jesus and Mary Chain. Om du är det minsta intresserad av shoegaze som musikgenre är det här din dokumentär.

Madlib, MF DOOM, J Dilla. Tillsammans bildar de en helig treenighet i Stones Throw Records releasekatalog. I Our Vinyl Weighs a Ton tas vi med på en djupdykning i skivbolagets historia, får möta deras artister och bjuds på hemvideomaterial som bara de mest initierade haft tillgång till. Grundaren DJ Peanut Butter Wolf ger samtidigt djuplodande intervjuer och närmre än så här kommer vi nog inte underground-hiphopens allra mest kultförklarade skivbolag.

I indianreservatet Pine Ridge är självmordsstatistiken dubbelt så hög som i resten av USA. Svenskfödde Anna Eborn har skapat en dokumentärfilm som fångar den vardagliga tristessen, misären och rasismen i ett område med 85% arbetslöshet. Tillsammans med en cinematografi värdig Terrence Malick porträtteras det rastlösa småstadslivet på ett ljuvligt – om än tragiskt – vis.

Nick Cave har länge varit en av de mer fascinerande individerna inom musik. I 20,000 Days on Earth förstärks myten kring honom när vi genom två parallella narrativ (ett fiktivt och ett verkligt) får följa hans 20000:e dag på jorden och ges ett närmre synande av hans kreativa process. Låtskrivande, studiotid och artisteri avhandlas för att i slutändan bilda ett kristallklart, men fortfarande lika mystiskt, personporträtt av en av de mest framstående musikerna i vår tid.

Han kom till England urfattig och med en gitarr som enda ägodel. Fyra år senare var han död. 12 Years a Slaves manusförfattare, John Ridley, tycks ha en fäbless för tragiska livsöden. Här (nu också i regissörsstolen) tar han sig an Jimi Hendrix första tid i London, innan kändisskapet och debutalbumet Are You Experienced. Vid sin sida har han ena halvan av OutKast, André Benjamin, som på ett elektriskt sätt fångar världens kanske bäste gitarrist genom tiderna.

Göran Hugo Olsson har grävt djupare än någonsin i arkiven. I Concerning Violence ställer han arkivmaterial från kolonialismens efterdyningar mot stycken ur Frantz Fanons anti-koloniala Jordens fördömda för att blottlägga kolonialismens förödande effekt på individ och nation. Lauryn Hill läser Fanons texter med en röst som åminner sig all smärta kolonialism gett upphov till, men där finns också ett skimrande hopp inför framtiden, och med den – en bättre värld.