De mest spelade låtarna på Bråvallas camping

Det finns ingen chans att Günther faktiskt lyssnat på Zara Larsson när han kaxigt hävdade att hon bara var ”en av många fjortisbrudar” och ”inte kommer med hits utan endast en massa tjafs” – ord från en man som byggt sin musikaliska karriär på en porrmustasch, peniseufemismer och ett Melodifestivalen-fiasko, samtidigt som han dessutom är hela 30 år äldre än 17-åringen. Långt innan diskussionen ens startat så debuterade hon Lush Life, en solklar sommarhit som får Ding dong song att blekna i jämförelse.

Hennes mognad som artist får henne att låta som en popdrottning i klass med Rihanna – och tillsammans med låtens utsökta och beroendeframkallande refränger formar den ett utmärkt soundtrack för valfri samling av människor som uppskattar festivalsommarens värme och dans. Att texten dessutom handlar om lättsam kärlek och noll bekymmer inför morgondagen känns det som om låten är skriven specifikt för Bråvallas besökare som inte verkade ha några problem med att ha låten på replay – även om festivallivet kanske inte är så värst lush.

Det finns inga som är så synonymt med fest som Frej Larsson och Simon Gärdenfors. Under namnet Far & Son har de ständigt skapat kaos, tidigare i år invaderade de en lägenhetsvisning med sin dekadenta tillvaro – öl och chips. Men redan förra året introducerade de hitsingeln Dubbel Margarita som etsat sig kvar ytterligare en sommar. Med en flört till Macarena, är den här lättillgängliga sommarkicken en given festinjektion. Bara det att singeln marknadsförs med pizzaslice-crew och en flygande pizza som störde Jimmie Åkessons invasion i Blekinge – visar på hur mycket tokigheter som finns i deras universum och framförallt hör tokigheter hemma på en festivalcamping.

Jag är ursprungligen född i Norge och ska väl kanske inte hymla med att jag på fyllan gillar att snacka skit med mina landsmän, ifall någon mot förmodan skulle finnas till hands. Trots det har jag ganska medvetet lyckats undvika DJ Broilers låtskatt, så när Afterski dundrar igång på campingen med orden ”fy faen, dette her er bare helt magisk” så händer det något väldigt kemiskt i hjärnan på mig. Det finns ännu ingen musik i det här stadiet i låten så det kopplar aldrig att det inte skulle vara en fysisk människa som uttalar dem. Men sen kommer de där jävla tre noterna som är allt annat än gjorda för varandra som ett Una-bombarbrev på posten och påminner om att det bara är en låt. Även då sker något väldigt kemiskt i hjärnan på mig. Det är alltså någon form av dopamintortyr jag utsätts för nästan dygnet runt under hela campingvistelsen (vårt granncamp gillade verkligen øl øl øl på afterski). Glädje, sen besvikelse. Glädje, sen besvikelse. För att inte tala om det bisarra i att om och om igen tvingas lyssna på en norsk snowboardlåt om öl på afterski mitt i den brinnande Bråvalla-solen. Jag hoppas att den är död och begraven till nästa år. Det skulle kännas rimligt.

https://www.youtube.com/watch?v=czAtGfZuCFY

Senast Norlie & KKV var tapeten var 2012 då breakup-dängan Tröjan du hatar gick varm på festivalcampingar landet över. Förra månaden kom duon tillbaka med en liknande relationslåt till synes helt fri från metaforer i form av sommarplågan Ingen annan rör mig som du. I jämförelse med all konventionell festmusik på den här listan blir Norlie & KKV lite av en doldis i sammanhanget. Hur kan en låt som handlar om två personer som kanske inte borde träffas men gör det ändå vara given på en festivalcamping? Orimliga textrader som ”Jag vill inte ta på dig, va med dig/ Jag vill bara ta på dig, va med mig” beblandas en seriös underton och en trallvänlig melodi som i värsta fall – och i undertecknads fall efter att ha skrivit denna text – aldrig lämnar hjärnan. Svaret på den tidigare ställda frågan är i alla fall enkelt. Norlie & KKV spelas på festivalcampingar just för att de spelas överallt och hela tiden – i butiker, på studentfester, på RixFM – och blir därför given även på Bråvallas festivalcamping.

E d fest är så under isen att den sommaren 2015 skriver historia. Medan band i stil med De Vet du och Albatraoz kompromissar fram lagom töntiga festhits år efter år lyckas Anna Untz debutsingel röra vid en känsla som bara kan liknas vid stunden då hjärnan frånkopplar och instinkten kickar igång, och samtidigt kombinera det med vuxet ansvar (hur många får man egentligen ta med sig till festen?). Oroliga föräldrar över hela landet borde släppa metal- och hardcoremusiken från sin radar och börja fundera över att det är det här ungdomarna faktiskt dricker alkohol till: en låt som symboliserar det totala förfallet, med ett tematiskt uttryck lika rått som Norges läskigaste black metal-band. Vita stränder har sällan uppfattats som mörkare och festen där det händer aldrig känts mindre lockande.

På Bråvalla festade människor mest av allt till en låt som efter två och tjugofem innehåller (den oöverträffbart trött levererade) raden ”Kom allihopa på en gång och kom igen allihopa och sjung min sång”. Inget krångel men definitivt lite sinnessjukt. Om E d fest fortsätter hänga med kommande år skulle den potentiellt kunna driva ut nästan alla äldre campingbesökare och orsaka den slutgiltiga festivaldöden.