Musikåret 2015: Skribenternas egna favoriter

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Började lyssna lite på jazz/vismusik – i synnerhet på söndagar. Räknar in allt från Monica Zetterlund, Dolce till finlandssvenska Vasas flora och fauna.

4. Att spendera x antal timmar inuti gigantiska skivbutiken Ameoba i San Francisco – kom ut med 13 vinyler. Ett helt okej facit.

3. Lykke Li gjorde antagligen årets bästa spelning när hon fullkomligen ägde Coachella. Antagligen det närmaste perfektion jag sett i konsertväg på länge – inräknat Damon Albarn på Roskilde 2014.

2. Shoreline-timmen på Emmaboda står för årets mest hysteriska ögonblick. Att vi lockade så många till Kojan för ett dj-set fyllt med Shoreline och svenska indiehits blev en större succé än vi vågat hoppas på.

1. Allt med Roskilde är fantastiskt. Vet inte vilken spelning eller urartad händelse jag ska nämna i år, därför nämner jag upptäckten av deras gigantiska Pina Colada i en annans med tomtebloss.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Festen för vår fysiska tidning Rumours som spårade ur på ett tomt kontor. 1200 ölburkar försvann inom loppet av ett par timmar när närmre 400 personer gästade en lokal som är fullsmockad när 200 personer vistas inuti lokalen. Att jag sedan ljög om att Tilde De Paula gästade festen eftersom hon var på Marc Jacobs utförsäljning en trappa ned behöver vi kanske inte skriva med versaler.

Vad ser du fram emot under 2016?

Ser mest fram emot att LCD Soundsystem återförenas. Jag hade på förhand bestämt mig för att fyra år på Coachella fick räcka, är inte lika säker nu. Såg dem där 2010 när James Murphy tvingades bryta innan extranumret – så känns som en rättvis revansch både för honom och för mig att mötas i ökensolen igen.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Amasons spelning på Mejeriet i Lund här om veckan. Första gången jag såg dem live. Inte sista.

4. Att jag numera innehar en signerad Jaakko Eino Kalevi-LP. Ska bara fixa så att spelaren funkar också.

3. Livefotograferandet har varit så himla roligt, faktiskt, alla dessa feta bilder på supercoola människor som annars är så väldans långt bort.

2. All ny svensk musik som liksom poppat upp från ingenstans, eller i alla fall har fått debutera på riktigt. Madi Banja, Erik Lundin, Seinabo Sey… Renässans!

1. Mac DeMarcos massiva crowdsurf på Field Day, otroligt mäktigt – hela spelningen var mäktig. Och flippad. Mäktigt flippad.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Inte roligt, tragiskt (men med viss komisk touch): hade sett fram emot Hey Elbows spelning på Stay Out West i en halv evighet, lagt ner enorm kraft på att övertala mina vänner att dra dit, betalat orimligt mycket för en öl och till sist, med mycket möda, knött mig längst fram, nära kanten. Sätter mig ner för att vänta. Lutar huvudet mot väggen. Somnar. Missar hela spelningen.

Vad ser du fram emot under 2016?

Roskilde, Way Out Wests lineup, Red Hot Chili Peppers nya. Är omåttligt nyfiken på vad som blir 2016 års sommarplåga också, även om inget kommer kunna toppa Lush Life.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Könsförrädare i största allmänhet har varit otroliga under 2015. Både genom att släppa en skiva, som dessutom växt mer och mer hos mig sedan den släpptes, men de frälste mig live också. Tveklöst det mest inflytelserika bandet för mig i år.

4. Girl Bands musikvideor till Pears for Lunch och Paul var ju ett ljus i det annars mörka musikvideoåret. Har förmodligen kollat på videorna fler gånger än vad jag lyssnat på själva låten.

3. Way Out West överlag var hur kul som helst i år. Bananpiren var en succé, festerna omkring var fantastiska och bandbokningarna var lätt landets bästa.

2. Så mycket spännande band ifrån Göteborgsområdet som börjat florera inom postpunk- och popscenen, som Trampstamp, Del III, Agent blå och Silverkulten!

1. Att få bevittna Iceage live inte bara en, men två gånger under året. Den konstanta mörbultningen ifrån publiken under Way Out West och att få uppleva White Rune innan de med största sannolikhet lägger punken på hyllan var helt underbart.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Kanske inte det roligaste, men oavsett en av mina bästa: Min 14-timmarssömn på Bråvalla. Hade precis kollat på Millencolin när jag bestämde mig för en liten tupplur innan Maskinen senare på kvällen, men trots att jag låg på ojämn campingyta bland stenar och gropar vaknade jag mitt på natten och insåg att jag sovit bort hela kvällen men kände mest ’äh, fuck it’ och sov klart. Helt värt det.

Vad ser du fram emot under 2016?

Albumåret 2016 tror jag blir oerhört starkt. White Lungs kommande platta står högst upp på önskelistan, men Perfect Pussy, Västerbron, Bad Breeding och Savages har potentialen att bli fantastiska album allihopa. Sedan vore en Roskilde-visit fantastiskt, eftersom resten av redaktionen målade upp det som en musikutopi från förra årets upplevelse.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Oljudet lever

Swans turnerade flitigt med sin öronbedövande och existentiella rockmusik, A Place To Bury Strangers likaså, båda med ett starkt album i ryggen. Och Death Grips existerar fortfarande, tror vi. Förmodligen. Death Grips är notoriskt opålitliga, men säkert är i alla fall att Jenny Death var ett av gruppens starkaste släpp och att de fortfarande är mer ur gängarna än vad vi kan föreställa oss. We stay noided. 2015 var ett utmärkt år att förlora hörseln.

4. Roskildefestivalen

Det var fantastiskt att äntligen få uppleva festivalen många benämner som världens bästa, och erfara att den lever upp till de högt ställda förväntningarna. En festival som fortfarande är till för besökarna mer än för sponsorerna, och som görs levande både tack vare eldsjälarna som driver hela arrangemanget och av de engagerade besökarna som förvandlar hela campingen till en dygnet runt-öppen hemmafest. Jag kommer definitivt tillbaka.

3. De storslagna konceptalbumens återkomst

Det är lätt att låta tjatig, men det är svårt att överskatta To Pimp a Butterfly och Kendrick Lamar som en av vår tids största hiphop-under. En stor anledning till dess slagkraft är det vattentäta konceptet som håller ihop albumet och gör det till en enhet, bland annat med hjälp av den dikt som Lamar läser upp under skivans gång. Joanna Newsoms Divers fick likaså sin huvudsakliga styrka från de idéer musiken baserades på, genom att skriva om kvantfysik och kärlek i den oändliga tidsrymden. Dessa var mina två personliga favoritsläpp från i år, verk som visar att albumet som konstform alltid triumferar över den enskilda låten och spellistan.

2. New Orders comeback

När ryktena om det avdankade Manchesterbandets comeback började uppdagas suckade de flesta, även undertecknad, med rätta åt att bandet som vägrar inse när det är dags att kasta in handduken. Det har dock aldrig varit så roligt att ha fel då New Orders nya album och livespelning på Annexet i Stockholm bevisade att de mot alla odds fortfarande är bäst på den musikstil de hjälpte till att skapa. Gubbsynten lever och frodas.

1. Nick Cave på Stockholm Waterfront

Nick Caves intima spelning på Waterfronthotellet krossade förväntningarna om en helt okej myskväll med pianoballader genom att Cave bokstavligen tog publiken i hand, ledde oss fram till scenen och likt en sektledare hypnotiserade alla närvarande med sin intensiva blick, varma karisma och apokalyptiska lyrik. Jag kan inte tänka mig någon bättre konsertupplevelse än att känna salivstänken i ansiktet när Cave vrålar refrängen till From Her to Eternity.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Drakes helt vansinniga dans i musikvideon till Hotline Bling och de memes som sagda dans producerade.

Vad ser du fram emot under 2016?

All ny musik som är i görningen såklart! Vi kommer helt säkert få se nya album från Swans, Kanye West, Radiohead, PJ Harvey och David Bowie samtidigt som Nine Inch Nails och Neurosis också är på väg in i studion. Death Grips, världens mest produktiva splittrade musikgrupp, kommer förhoppningsvis att göra en del oväsen ifrån sig innan nyårsklockorna ringer in 2017.

Jag hyser även en liten naiv förhoppning om att Tool ska genomföra sin efterlängtade comeback i år, men risken är stor att jag får bita i besvikelsens sura äpple och lägga Undertow på skivspelaren istället.

Vad gäller livemusik så är Behemoths Sverigebesök något jag tror kommer bli fantastiskt, så även Deafheaven och Myrkurs gemensamma kväll i Stockholm i mars. Att A Place to Bury Strangers kommer till Sverige är inte direkt någon ovanlighet, men inte heller något som får missas.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. The First Collection of Criticism By a Living Female Rock Critic, essäsamlingen av Jessica Hopper! Så viktig och inspirerande för alla som följt musiken under 2000-talet, som lyssnat på den med feministiskt filter (eller vill lära sig att göra det), eller som kan relatera det minsta till inledningskapitlet I Have a Strange Relationship With Music: ”I want it. I need it. Because all these records, they give me a language to decipher just how fucked I am. Because there is a void in my guts which can only be filled by songs.”

4. Att efter många om och men och transportmedel ta sig till Roskilde för första gången! Så många bra spelningar, så mycket tokigt som hände, så lovande bokningar inför nästa sommar.

3. All jättebra, jätteledsen amerikansk sovrumsindie! Tack Adult Mom, Car Seat Headrest, Elvis Depressedly, Girlpool, Frankie Cosmos, Eskimeaux, Diet Cig etc etc etc. Hoppas 2016 är snällare mot er.

2. Sleater-Kinneys första europeiska reunionspelning i Berlin! Märktes på publiken att det gått nio år, märktes absolut inte på bandet att det gått nio år.

1. Courtney Barnett! Hennes debutalbum, hennes spelning under Way Out West, att få intervjua henne i 15 minuter innan den spelningen. Har nog aldrig förknippat ett år så otroligt mycket med en enskild artist.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Indiepionjären Calvin Johnson (Beat Happening, The Halo Benders) kom till Sverige på en jättekonstig, kommersiellt katastrofal Europaturné i oktober. Han reste runt ensam med en akustisk gitarr och spelade låtar från sitt senaste soloalbum som typ ingen hört, inför personer som helst hade velat höra något från 1982. Spelningen på Moriskan i Malmö var som en scen ur Twin Peaks – tänk Jens Lekmans quirkiness vriden 500 varv. Efteråt köpte jag en t-shirt med potatistryck av honom och visade årets svenska sommarplåga, E d fest av Anna Untz. Han tyckte att den var catchy. Allt ovanstående är något att stryka från sin bucket list, av olika anledningar.

Vad ser du fram emot under 2016?

Det nya PJ Harvey-albumet, förhoppningsvis ett återförenat LCD Soundsystem på svensk mark, att åka till London och se världens bästa album – Belle and Sebastians Tigermilk – fylla 20 år och framföras i sin helhet.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

När vi sammanfattar året på Festivalrykten i gemensamma listor så är det alltid några personliga favoriter som inte kommer med. 2015 var vi 17 personer, fler än någonsin, som slogs om placeringarna. Min följande topp 5 är således tillägnad de låtar som inte kom med på vår gemensamma lista, men som fått mig personligen att gå upp i högvarv.

Topp 5 låtar som inte kom med på vår gemensamma lista

5. Disclosure – Holding On: På ett album som inte levde upp till förväntningarna stod förstasingeln ut som en diamant. Gregory Porters jazziga soulröst är dansvänlig som om han vore Marvin Gaye och Disclosures beat smäller till sången så att den skakar.

4. Giorgio Moroder – Déjà vu: Med hjälp av Sias enorma röst blir denna moderna upp-putsning av klassisk feel good-disco en låt som vid rätt tillfälle känns så där töntigt större än livet. Min röst har inte misslyckats så fatalt med att sätta rätt toner på refrängen sedan Take on Me.

3. Jessy Lanza – You Never Show Your Love: Jag är ett stort frågetecken inför varför Jessy Lanza inte är hundra gånger större än hon är. Hennes synt-r&b är iskallt snygg och singeln You Never Show Your Love lämnar en bedövande stark mersmak.

2. Fetty Wap – Trap Queen: Nykomlingen Fetty Wap skriver melodier som om han jobbade på ett jingelföretag och rappar som om han skiter i om någon utanför närmaste hemmafest någonsin hör texten. Men “I’ll be in the kitchen cookin’ pies with my baby” är ändå en av de finaste kärleksförklaringarna 2015, trots allt.

1. Tami Tamaki – I Never Loved This Hard This Fast Before: “You make my heart beat steady as a clock” hade varit en mycket medioker textrad om den inte följts upp av att rimma det med “cock”. För Tami Tamaki vore alla andra alternativ otänkbara. Hon sjunger om sex som en tweepopare sjunger om att hålla handen. Den skimrande synten och den spöklika autotunen lyfter sedan vidare låten från att bara vara kul könsrock till att bli änglalikt vacker.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Att få krama en idol är ju aldrig fel, så när jag sprang in i en nervös Shamir som panikrökte cigaretter efter hans spelning på Stay Out West var jag inte sen att be om en omfamning. Jag somnade den natten som en tonåring som fått sin första kyss.

Vad ser du fram emot under 2016?

Hoppas på att Drake släpper ett album som går i samma stil som Hotline Bling, hoppas på att Frank Ocean menar allvar med sina Beach Boys-influenser och gör något psykedeliskt på Boys Don’t Cry och hoppas på att Beyoncé har samma ambitionsnivå på nya plattan som på den senaste. Sedan ser jag fram emot att höra Little Jinders Ligger med en ful och inte veta om jag ska relatera till objekt eller subjekt.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Ellie Gouldings Delirium – årets bästa popplatta som blivit förbisedd. Möjligtvis är 22 spår ett par stycken för många men fortfarande bästa samlingen poplåtar från i år (sorry Biebz & Carly).

4. Beatles-katalogens ankomst till Spotify, möjligtvis världens bästa låtskatt nu tillgänglig för alla.

3. Julia Holters fullständigt lysande nya album Have You in My Wilderness och hennes livespelning i Brighton månaden efter.

2. XL Recordings och Young Turks showcase i maj, där framtidslöftena Shamir, Låpsley och Ibeyi spelade och ”efterfest” med intimt Jamie xx-gig.

1. Kanye Wests surprise-gig på KOKO i mars, efter 2 timmar lång försening vänder Yeezy upp och ner på lokalen som når sitt slut klockan tre på morgonen, med gästrappare från Boy Better Know-kollektivet samt hans egna protégés, Vic Mensa och Big Sean och Wu-Tang Clan-medlemmen Raekwon. Magiskt och oförglömligt.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

2015 nådde oanade höjder med roligheter men Festivalryktens 3-dagarsfest i somras, dela hotellrum med Mac DeMarco och kärleksförklara Morning Phase till Beck själv på en efterfest hör till de skevaste och roligaste händelserna.

Vad ser du fram emot under 2016?

Kanye West och PJ Harveys kommande album + förhoppningsvis lite nya festivaler jag inte hunnit besöka än i sommar.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Hot Chips Need You Now har varit min räddning många gånger under året som gått.

4. Efter att ha missat dem vid flera tillfällen tidigare var det verkligen befriande att bli av med frustrationen och äntligen få se Amason på riktigt!

3. Att cirka alla lyssnar på Justin Bieber nu.

2. Jag och en vän hade tråkigt i somras och spontanåkte till Festival Del Mar, en liten festival på en ö i Göteborgs skärgård. Det hade varit stormvarning samma dag, vilket verkade ha skrämt bort många besökare – när vi kom fram var det vi och kanske 30 personer till kring den regnhala dansbanan som utgjorde scenen. Vi drack billig öl och dansade till Manganas Garden (som var helt sjuka) tills sista färjan lämnade ön.

1. Jonathan Johansson. En fantastisk konsert på Katalin i Uppsala frälste mig. Lebensraum! är mitt mest spelade album i år och Stromboli Brinner var det enda jag kunde lyssna på ett bra tag.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Jag var på besök i mitt gamla hus och hittade en liten tidskapsel, liten nog att rymmas i min handflata: min gamla iPod shuffle. Den som förr var ett oumbärlig behov hade nu legat där på en dammig hylla och blivit en del av inredningen. Det lilla gigabytet var sprängfyllt demos jag hade glömt fanns och en massa indie som blev utbytt senast 2010. Silverklimpen fick en självklar plats i min ficka igen. Fastän den återupptäckta romansen endast varade i ett par veckor när jag återigen tröttnade på låtarna jag hört en miljon gånger förut var det en riktigt fin tid vi hade tillsammans, jag och iPoden.

Vad ser du fram emot under 2016?

Jag har jättehöga förväntningar på Wild Nothings Life of Pause, The xx och hoppas dessutom på att Liss släpper mer material snart, för nu har jag snart lyssnat sönder det de har släppt på Spotify. I övrigt ser jag mest fram emot mer av allt! Fler favoritlåtar, fler festivalupplevelser och fler omvälvande spelningar.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. När Axel Boman förvandlade dungen i Slottskogen till ett tropiskt paradis.

4. Stormzy på Pumpehuset i Köpenhamn skojar man inte bort #merky #problem

3. Detta moment har funkat bra som en glädjeboost i deppiga tider.

2. Svensk R&B. Leslie Tay, Cherrie, Julia Adams. Hey, till och med Mwuana & Jonathan Johansson har stundtals kommit ut som skönsjungande R&B-rävar.

1. Festivalrykten som fr.o.m. 2015 låtit mig få skriva massa musikrelaterat strunt.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

När (enligt min vän som uppmärksammade detta) superduon Danny Saucedo & Björn Gustafsson gled förbi mig i en lång efterfestkö på Way Out West. Har inte riktigt kunnat smälta detta än. Vad är det för superpar liksom!?

Vad ser du fram emot under 2016?

Frank Ocean. Alltid Frank Ocean.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Att Godspeed You! Black Emperor fortsätter finnas och frodas, fortsätter fylla ens liv med ny musik och nya konserter. Och att Karl Lemieuxs oförglömliga bilder fortfarande omskapas och projiceras ’live’ via 16mm under spelningarna.

4. Cat’s Eyes (Faris Badwan från The Horrors och multi-instrumentalisten Rachel Zeffira) perfekt kompletterande soundtrack till en av förra årets mest säregna brittiska filmer, The Duke of Burgundy.

3. Att den kommersiella popmusiken verkar ha fattat att det går utmärkt att hämta inspiration från mindre akter och subgenrer för att sedan klippa in det i sin mer bombastiskt siktande vision. Justin och Carly, Lean On och Where Are Ü Now. Radiohitsen blir allt bättre, helt enkelt.

2. Vår bästa nya indierock, Bromma Disco, låter som att slå följe med sin bästa vän efter skolan i högstadiet. De senaste årens finaste poetiska uppväxtskildring på svenska. Jag fattar inte att december hann tåga in innan de nästlade sig in i mitt liv.

1. Precis som 2014: Roskilde. Åk om du aldrig gjort. Jag har både skrivit och pratat exempel på varför halva året, så låt oss sätta punkt där.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

För alla västkustbor kommer 2015 alltid vara året där Uddevalla Solid Sound panikbokade ersättningsakten Dizzee Rascal ett par dagar innan festivalstart. Det spelar ingen roll hur många bättre konserter och underhållande anekdoter jag samlade på mig under de här tolv månaderna – när Bonkers dundrade ut över Sveriges kanske minst bonkersiga festivalområde var det bara att buga inför de hysteriska kontrasterna.

Vad ser du fram emot under 2016?

Att sätta våra tält på rätt del av Roskildes område i år – inte där det är reserverat för handikappade – så man slipper kravla ur öppningen på vistelsens andra dag och inse att man behöver transportera hela campet ett antal kilometer bort. Ser även fram emot att Roskildes funktionärer drar sitt strå till stacken och kikar på ens festivalband något noggrannare i sådana här sammanhang.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Benjamin Booker på Stay Out West var inte nödvändigtvis fantastisk, men det fanns en råhet i uppträdandet som återupplivade min tro på elgitarrer och på rock.

4. Att Haim gjorde en remix på Tame Impalas Cause I’m a Man gjorde mitt år. Låten är utomjordiskt bra redan med Kevin Parker, men med systrarna Haim lyckades den på något sätt bli ännu bättre.

3. Beatles släpptes på Spotify! Jag vet att jag borde ha alla deras album på LP, men eftersom att jag nu inte har det gjorde detta mitt liv så oändligt mycket lättare.

2. När Grimes tog över musikvärlden för ett tag med Art Angels blev jag lycklig, för hon förtjänar det och behövs där.

1. Först på min lista måste ändå få vara att psykedelia verkar ha befäst sin, sedan 70-talet stagnerande, position för gott under 2015. Tame Impala, Pond och Unknown Mortal Orchestra är bara några av banden som under året har släppt fantastiska skivor i sann psykedelisk anda.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

När jag, gråtmild och alldeles för full gick fram till Ratatats Mike Stroud efter spelningen på Way Out West i somras och stammade ur mig ”You guys were great!”. Han svarade med en lätt tryckning på min arm och det vackraste samt mest genuina leende jag någonsin sett. Jag gick därifrån fortfarande gråtmild, men också väldigt, väldigt lycklig.

Vad ser du fram emot under 2016?

Jag citerar från MGMTs twitter ”… Happy birthday, everyone: 2016 is the year MGMT re-dominates your mind hole , see you then” Jag är såååå redo för deras comeback.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Förutom all grym techno och house som släpptes (Cryptik! Frankey & Sandrino! Bicep!) så är det extra kul att svenska arrangörer nu börjat satsa på dessa, något bortglömda genrer. Bortsett från Into the Valley och Emmabodas Kojan-bokningar så satsade också Way Out West mer i och med sin Dungen-scen. 2016 ser ut att bjuda på mer av samma.

4. Att jag egentligen inte är upprörd över att jag missade Father John Misty på Roskilde. Ölandet och det sedvanliga campinghänget med redaktionsmedlemmar och vänner var förmodligen både roligare och bättre. 2015 blev jag generellt bättre på att strunta i spelningar – kanske inget att vara stolt över men till slut kommer en punkt då det helt enkelt är mer värt att ha det trevligt på området istället för att stressa sig runt och se halva spelningar här och där.

3. Med vår egna Shoreline-timme fick vi bekräftat att pandorna och popen fortfarande lever och frodas på Emmabodafestivalen, även om inte i samma utsträckning som för tio år sedan.

2. När alla mina vänner och typ hela redaktionen var på Way Out West åkte jag istället till London för att se Scuba och Marcel Dettmann hålla låda på fabric i sju timmar. Hade stället inte stängt hade jag kunnat gå mellan Scubas atmosfäriska techno till Dettmanns mer industriella och molande dito tills jag stupade. 

1. Det hände så mycket bra grejer under Into the Valley: när Adam Beyer och Ida Engberg spelade Tiger Stripes under sitt b2b-set, Axel Bomans italo disco-flörtar och det avslutande morgonstampandet till Joel Mull djupt inne i skogen. 

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Att Mums-Måns under hösten dök upp på ett brytrave i Malmö vid 5-snåret och snabbt omringades av påverkade människor som turades om att röra vid honom, allt samtidigt som mördande house dundrade ut i lokalen.

Vad ser du fram emot under 2016?

Är 2016 året Way Out West äntligen fattar PC Music och bjuder in Hannah Diamond, A.G. Cook och GFOTY till att hålla låda på Pustervik? Antagligen inte, men drömma går ju alltid. 

Annars: Att Radiohead ska både släppa skiva och åka på turné. Sedan är min högsta prioritering att jag vill se Floating Points live med 11-manna orkester. Och dansa till techno i Marrakech.

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

6. Måste lägga in en extra plats åt Robyn. Fortsätt vara fantastisk. Bombombombombombombom chica bom!

5. Godspeed You! Black Emperor är tillbaka. Inte riktigt i högform, men ändå. Att få stå på Debaser och höra ny musik av en grupp som jag fortfarande inte riktigt fattar finns på riktigt.

4. Att jag hittat min väg till Grimes via hennes senaste skiva. Som för övrigt också den är en av årets bästa. Spikrak pop men ändå omöjlig att ringa in.

3. Alla kritikers snuttefiltar: Kendrick Lamar och Jamie xx. Det finns en anledning till att de är universellt omfamnade. Två album som definierar vår tid.

2. Skivbolaget Respect My Hustle. Vilket rekordår: Michel Dida, Erik Lundin och Silvana Imam har släppt helt omvälvande musik. Adam Tensta och Cherrie ligger inte långt efter. Här och nu sätter de agendan för framtida svensk hip-hop.

1. Florence + The Machine på Flow Festival i Helsingfors. En magisk avslutning på en turné som vi kommer titta tillbaka på i framtiden. Florence Welch är en av vår tids största frontpersoner; mjuk som silke och samtidigt en obeskrivlig auktoritet.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne från året?

Geniet som gjorde en mashup mellan Radioheads låt My Iron Lung och Seinfeld-introt. Tyvärr finns den inte kvar någonstans längre.

Vad ser du fram emot under 2016?

Många spännande albumsläpp: Kanye West, ANOHNI, Cherrie, M.I.A., Radiohead, The xx, Sarah Neufeld, med flera. Deafheaven på svensk mark och Jonathan Johanssons trilogi-gig. Och Refused i min hemstads lilla folkpark!

Vad är dina topp 5 favoriter från 2015?

5. Carrie & Lowell. Ett album jag kommer att återkomma till så länge jag lever.

4. Att få se The Replacements för första och (antagligen) sista gången.

3. Kung Kendricks återkomst.

2. Att jag fick möjligheten att besöka Primavera, livslång dröm som gick i uppfyllelse

1. Sun Kil Moon på Way Out West. Personligt, oförutsägbart och slående vackert.

Vilket är ditt roligaste/bästa musikminne?

Inget slår Ebbot-incidenten, trots att jag inte var där.

Vad ser du fram emot under 2016?

Massor. Brukar hävda att vartannat år är ett live-år, och vartannat ett album-år. Efter ett år av starka album ser jag fram emot ett år fyllt av fina spelningar. Kanske främst Sigur Rós, var spelar ingen roll.