Vilka festivaler har bokat bäst?

1. Roskilde bokar som vanligt smått överlägset i Europa, trots att det är ett av deras sämre år det senaste decenniet. Man kan möjligen argumentera för att Primavera är lika sylvassa, men då tittar man inte på bredd. Extremmusik från akter som Tombs, Myrkur och OFF!, ett i vanlig ordning starkt hiphop-program, ett elektroniskt dito som kommer slå omkull det mesta och överraskningar som Africa Express och Einstürzende Neubauten. Disclosure-reprisen och Florence + The Machine på Orange blir rätt hyfsade headliner-spelningar också. Psykjunta känns annars som Sveriges mest intressanta arrangemang i sommar.

2. Den mest uppseendeväckande bokningen kommer väl från en av Europas billigaste och mest fingertoppskänsliga festivaler, polska OFF Festival, som ju fått Xiu Xiu att framföra soundtracket till Twin Peaks. Ur svensk synvinkel: suggestiva Sunn O))) på Way Out Wests klubbprogram.

3. Roskilde, belgiska Rock Werchter och Way Out West eller någon av dess skandinaviska systerfestivaler. Låter som pyttelite när man skriver ut det så här men har personligen svårt att få in mer på grund av jobb i år. Kanske Norbergsfestivalen eller någonting runt Medelhavet som innehåller mestadels dåliga akter så man hinner bada.

4. Vet inte, varje minne bleknar jämfört med när någon råkade dricka två klunkar av mitt urin ur en ölmugg jag kissat i och sedan ställt bort under Sverige-England-matchen vid Blue Stage på Hultsfred 2012. Ser väl fram emot att försöka komma i närheten av den världsrubbningen igen, i någon form.

1. Jag är ganska imponerad av Into the Valley som visar på en oerhörd fingertoppskänsla när det gäller elektronisk musik. Floating Points, Axel Boman, Four Tet och Nicolas Jaar… i Dalhalla!

2. Lee ”Scratch” Perry är en legendarisk bokning. Eller Sonic Boom till Psykjunta!

3. Som det ser ut nu: Uddevalla Solid Sound, Rock Werchter i Belgien, Emmaboda och Way Out West.

4. Att dricka alldeles för mycket Kir och låtsas att jag är 15 igen.

1. Det är galet många bra bokningar på många festivaler i år, speciellt i Sverige. Way Out West fortsätter att imponera med allt från Patti Smith till Beck till Florence + the Machine till Ibeyi till Tyler, the Creator till Iceage – kom igen. Jag måste ändå säga att Roskildes line-up som vanligt är otroligt stabil (läs: de har Fat White Family).

2. Det måste vara Courtney Barnett till WOW eftersom jag har övat på min australienska dialekt – så nu kan jag sjunga med helhjärtat!

3. För mig blir det antagligen bara Field Day och Roskilde i år, kanske Bestival med.

4. Jag ser fram emot att hänga med galna danskar och dricka iskall voucher-Tuborg (man förköper och hämtar ut när man vill) indränkt i ”the orange feeling”.

1. Way Out West måste jag faktiskt säga. Det är deras bästa lineup på åratal, med en galet bra mix av stora och små indieband, noise, elektroniskt, hiphop, och intressanta nykomlingar som Courtney Barnett. Att Roskilde bokat Kendrick Lamar och Mastodon är ju också beundransvärt.

2. Sommarens bästa bokning är Sunn O))) på Way Out West, herregud, jag kan knappt bärga mig tills jag får mina hörselorgan totalt utplånade av Stephen O’Malleys vackra och gotiska distortionsvägg. Iceage hamnar också på en hedervärd andraplats, att höra låtar från förra årets mästerverk Plowing Through the Field of Love live känns omistligt.

3. Way Out West, Roskilde och Storsjöyran. De första två för lineupen, Storsjöyran mest för den trevliga stämningen och inte så mycket för bokningarna: jag kan tyvärr inte påstå att jag ser fram emot vare sig Sting, Ledin eller oöverträffat skitkassa Hoffmaestro, bandet som bäst kan liknas vid en urspårad svensexa som ramlat in i en garderob fylld av bandanas, Åhlens-bling och “etnisk” percussion. Kommer att vandra långt ut i de jämtländska skogarna när dom spelar. Men jag frukar icke, för jag vet att Hello Saferide kommer rädda dagen.

4. Att frossa i bra musik och träffa massor av vänner. Att gråtdansa till Caribou med dyr festivalöl i kroppen. Ser märkligt nog också fram emot att åka massor av tåg, gillar att glo ut genom fönstret och lyssna på musik som jag missat eller inte hunnit med.

1. För att vara inne på sitt första år måste jag nog säga Into the Valley. I sommar slipper jag drömma mig bort framför Boiler Room-set på Youtube utan kan istället sticka till Dalhalla för att se storheter som Nicolas Jaar, John Talabot och Nina Kraviz. De har också ett av årets mest intressanta undercards i form av Kim Ann Foxman, Ida Engberg och Motor City Drum Ensemble.

2. Maya Jane Coles till Dans Dakar känns helt rätt – jag gillar att festivalen vågar boka något annat än stökig electro och namn som lever på gamla meriter. Hennes deep house gjorde att jag tippade henne till just Into the Valley, men Stockholmsfestivalen var steget före och knep en otroligt spännande bokning. Utöver det så Floating Points till Dalhallafestivalen: hans hit Nuits Sonores är fortfarande ett av de mest imponerande housebyggena de senaste åren.

3. På förhand lovade jag mig själv att det inte skulle bli lika många som de senaste åren men det verkar bli ett gäng ändå. Sommaren börjar med ett par dagar på Distortion i Köpenhamn, eventuellt en visit till Psykjunta innan det bär iväg till Best Kept Secret i Nederländerna. Därefter väntar Roskilde, Emmaboda, Into the Valley och Dans Dakar i vanlig ordning. På kanske-listan står Bråvalla, Way Out West och techno-festivalen Sonus i Kroatien.

4. Det blir mitt sjätte år på Emmaboda i sommar. Få saker skänker mig lika mycket inre frid som att på måndagen få öppna veckans första ljumna Smålands när tältet väl är uppsatt inne på rymdreservatet (tidigare år har lärt mig att vänta med alkoholen tills tältet är helt uppsatt..).

1. Primavera har ju både prickat in årets bästa återföreningar (Sleater-Kinney, Ride, American Football) och otroliga nya akter som Ought och Viet Cong. I augusti överlappar Way Out West med mycket därifrån – de två sistnämnda banden till exempel – så för mig vinner de SM som vanligt.

2. Har knappt kunnat tänka på något annat än Courtney Barnett sedan hennes album släpptes i mars, så det ska bli kul att se henne på Stay Out West och kanske kunna gå vidare lite med sitt liv.

3. Om allt går vägen kör jag mitt åttonde Way Out West och mitt första Roskilde. I augusti är jag som vanligt öppen för Popaganda om de släpper något intressant utanför den svenska pop-lineupen. Tips: Alvvays, The Pastels, Joanna Gruesome, Yumi Zouma.

4. Att bli starstruck-paralyserad inför världens två coolaste personer, det vill säga Kathleen Hanna och Perfect Pussys Meredith Graves. Att fila på gråtmilda fan-brev till Kathleen Hanna och Meredith Graves.

1. Precis som varje år dreglar jag över Primaveras lineup. Med lika många fantastiska band som hemska krockar är deras lineup, precis som varje år, svårslagen. Hemma i Sverige vill jag slå ett slag för nykomlingen Into The Valley som lyckats få några av den elektroniska musikens mest spännande namn till ett litet stenbrott i Dalarna. Hoppas att det blir en återkommande grej!

2. Modest Mouse på Bråvalla. Är fortfarande bitter över att de ställde in på Stoxa 2013 och med det nya albumet i bagaget känns det som att Bråvalla kommer att få känna av magi. Utöver det är det ju inte helt fel att Giorgio Moroder kommer hit och bevisar att 74 is the new 24.

3. Blir en del i år. Börjar med Primavera i nästa vecka, sedan blir det Best Kept Secret i Nederländerna, Bråvalla, Way out West och Popaganda!

4. Vegetariska tacobuffén på Way out West. Mhmmm.

1. Into the Valley – alla världens bästa DJs ute i svenska vildmarken. Nyfiken på hur det ska gå samt ifall alla får tillräckligt med speltid.

2. Way Out Wests bokning av Beck, hans första Sverigespelning på 14 år, och efter förra årets mästerverk Morning Phase och en fantastisk katalog så kan nog inget gå fel.

3. Bestival, Festival no.6, BST Summertime, turm und drang open air, Found Festival och kanske Roskilde och Electric Elephant… säkert någon mer.

4. Gött häng är det viktigaste, sen vore några najs spelningar kul.

1. Field Day tror jag. Chet Faker, Cashmere Cat, FKA Twigs, Patti Smith, Kindness, Jagaara. Jag gillar blandningen av stort och smått och fingertoppskänslan i bokningarna.

2. Interpol till Uddavalla Solid Sound. Sinnessjukt imponerad.

3. Oklart för tillfället, hoppas på Way Out West och Field Day. Definitivt Popaganda. Kanske Psykjunta också, det återstår att se.

4. Att inte bo på camping och vara tvungen att dricka pissljummet vin i ett stekhett tält till tonerna av Håkan från campet bredvid. Fast lovar att jag kommer sakna det när festivalsommaren väl är över.

1. Primavera har som vanligt fått till en perfekt balans mellan tunga legender och kittlande mindre namn, där jag framförallt skriker i falsett över att få se Sleater-Kinney. I Sverige sopar Way Out West som vanligt banan med övriga festivaler på den fronten, men jag vill också lyfta fram Psykjunta bland de mindre som har en spännande nisch och spännande artister.

2. Ett par släpp som fått mig att ramla av stolen var Lee ”Scratch” Perry till Emmaboda och Interpol + Azealia Banks till Uddevalla Solid Sound, men bäst fingertoppskänsla har nog Way Out West haft när de både bokat Courtney Barnett som ligger bakom ett av årets bästa album och Chic som ligger bakom en himla massa bra discoklassiker, en genre som ju verkligen är på tapeten nu.

3. Nästa vecka bär det av till Primavera i Spanien, sedan mellanlandar jag förmodligen på Psykjunta i Småland innan jag åker ut till Best Kept Secret i de nederländska skogarna. Sedan rundar jag av min första festivalrond med att äntligen bli av med Roskilde-oskulden. I augusti blir det antagligen Way Out West, och till sist avslutar jag som vanligt sommaren på bästa Popaganda.

4. Vi har haft någon slags märklig hajp kring Storbritanniens Eurovisionbidrag i redaktionen, så att festa till den när vi sammanstrålar på Roskildes camping lär bli euforiskt. Men ja: att få ta del av den beryktade ”orange feeling” är det jag mest ser fram emot.

1. Vanligtvis brukar det varje år komma en festival som slår omkull allt och alla. Riktigt så har det inte blivit i år. Men som alltid har Roskilde en av sommarens bästa uppställningar där nostalgibokningar som Paul McCartney får samsas med namn som Nils Frahm och Clark. Annars imponeras jag oerhört mycket av Los Angeles-baserade FYF Fest som har en line up där jag verkligen kan tänka mig att se allt. Från Frank Ocean till Morrissey. I Sverige är det svårt att inte imponeras av nykomlingen Into the Valley som samlar den absolut bästa kreddtechnon just nu med affischnamn som Nicolas Jaar, Richie Hawtin och Four Tet.

2. Beck är en personlig favorit som känns oerhört efterlängtat. Men jag kan inte heller blunda för storheten i en exklusiv Kent-spelning på Bråvalla eller festivalen som prickat in den bästa bokningen för sin målgrupp – Yung Lean och Emmaboda.

3. Jag har redan börjat med Coachella, närmast väntar Field Day, Bråvalla, Roskilde, Emmaboda, Sthlm Music & Arts, Dans Dakar och Popaganda.

4. Det första jag ska göra när jag kommer till Roskilde är att springa direkt till Gringos Bar. Det är strandbaren vid Pavilion-scenen som serverar nachos, chicken wings och sliskigt goda drinkar. Helt klart en av sommarens höjdpunkter – dock i hård konkurrens med de chili fries som numera serveras vid Apollo-scenen.

1. Beror på om man prioriterar mångfald eller kvalité! Enorma festivaler (Glastonbury och Roskilde, till exempel) bokar ju nästan allt som går att boka – och då är det klart att det blir bra. Det finns något för alla, ingen blir ledsen, blablabla. Men en bokningsbedrift, det är det nödvändigtvis inte. Jag tycker nog att Way Out West har bokat bäst i år, de har en bra blandning mellan svenskt och internationellt, gammalt och nytt, stort och litet, kvinnor och män, samtidigt som de håller en tydlig linje. Bra jobbat för en ändå så pass liten festival.

2. Jag är mäkta imponerad av att Uddevalla Solid Sound lyckades boka Azealia Banks, helt enkelt därför att Uddevalla är pyttelitet, och Azealia Banks är allt annat än just det. Bästa bokningen för mig personligen är dock Belle & Sebastian till Way Out West – jag ÄLSKAR Belle & Sebastian, och Way Out West råkar vara den enda svenska festivalen jag kan gå på. Kalasbra.

3. Det blir bara stadsfestivaler för mig i sommar, tyvärr: Way Out West och Field Day som det ser ut nu.

4. Att det troligtvis kommer regna tillräckligt mycket för att jag bara ska bli smått avundsjuk på dem som inte jobbar under Emmaboda.

1. All Tomorrow’s Parties Iceland, tack vare den klockrena kombinationen av Drive Like Jehu, Godspeed You! Black Emperor och Deafheaven.

2. Att Siesta lyckades kamma hem Foals, trots att de gör ytterst få festivalspelningar under sommaren, är inte bara imponerande men också den bästa inhemska bokningen.

3. Bråvalla, Siesta och Way Out West.

4.  Att bli spottad i ansiktet av Elias i Iceage under White Rune.

1. Är tråkig nu, men måste ändå säga Way Out West. Men en hedervärd andraplats till Siestafestivalen, som med tanke på sin storlek och biljettpris har bokat oväntat bra. Eller, det är en väldigt märklig blandning av ofattbart tråkiga och väldigt roliga bokningar. Vilket på något konstigt sätt känns lockande. Dessutom har de bokat Sveriges bästa metalband. Sedan har vi ju ATP Iceland med Godspeed You! Black Emperor också. En isländsk Nato-bas läggs ned och används istället till att låta en helt makalös niomannaorkester komma dit med sina stråkinstrument och videoprojektioner. Så borde man göra med alla militärbaser.

2. Pet Shop Boys på Way Out West. Jag har själv inte lyssnat på dem särskilt mycket, men det är ett roligt och lite oväntat band att headlina med. Ett band som jag däremot HAR lyssnat mycket på och hemskt gärna vill se är Ibeyi, och även de är ju bokade till Way Out West. Jag måste komma på ett sätt att klona mig själv, eftersom det är precis samtidigt som finska Flow Festival och där spelar Ride.

3. Siestafestivalen, Stockholm Music & Arts, eventuellt Flow Festival eller Way Out West.

4. Att jag ska gå på flera stadsfestivaler. Musiken gör sig så mycket bättre där. Camping är överskattat.

1. När giganterna bokningsmässigt gör ett av sina tråkigare år på länge kliver nykomlingen Into the Valley fram med smala men initierade akter som vittnar om en enorm och genuin kärlek till det elektroniska.

2. Telefaxen med sommarens bästa bokning kom aldrig. När Death Grips tidigare i år halvt leende utannonserade en turné var det kanske det enda jag såg fram emot, men så här någon månad innan festivalsommaren börjar på riktigt är de inte påtänkta någonstans nära Sveriges gränser.

3. Det blir nog minst ett par sista minuten-beslut men hittills är åtminstone Uddevalla Solid Sound, Way Out West, Bråvalla och Emmaboda planerade. Men det säger mer om min schemaläggning än kvalitén på respektive festival.

4. Resan till—i direkt motsats till resan från—festival är i retrospekt nästan alltid den del av festivalsommaren som hamnar mig närmast hjärtat. Förväntningarna har ännu inte hunnit underskrida den rätt modesta önskningen om att överleva, musiken är din egen (och därmed dräglig), och, kanske viktigast av allt, ölen är fortfarande kall.