Vilka festivaler har bokat bäst 2017?

1. I sedvanlig ordning ligger Primavera Sound på förstaplatsen för mig, även om Frank ställde in. Mitski, Solange och Angel Olsen är ju mina största inspirationer i livet. Att få se dem alla under loppet av något dygn hade nästan varit mer än vad jag hade klarat av.

2. Tycker att Princess Nokia till Emmaboda, Department och Malmöfestivalen är en himla välbehövlig och uppfriskande bokning. Sedan går det inte att inte nämna Lana som ska till Way Out West. Är övertygad om att den konserten kommer bli en smått religiös upplevelse.

3. Ska på Roskilde för första gången och är mycket pepp på det. Kärade även ner mig i Emmaboda förra året, så måste svänga förbi där nu när det är finalen och allt. Ska också försöka förtränga fjolårets regn och ta mig till WOW, men avslutar möjligtvis festivalåret på Berlins Art Lake Festival.

4. Ljummen öl och bra musik.

1. Jag vill ge Bråvallas hiphop-program beröm – det är riktigt starkt med Skepta, Stormzy, Travis Scott, Yung Lean och Rae Sremmurd! I övrigt har Way Out West ett väldigt bra år med trion The xx, Frank Ocean och Lana Del Rey i spets.

2. Årets bästa i Skandinavien får bli Lorde, eftersom jag har hennes album i huvudet just nu och att det blir hennes första skandinaviska spelning på Roskilde. En favorit i Sverige är Phoenix på Popaganda, ett band som alltid är riktigt bra live.

3. Har planerat in dubbeln Bråvalla och Roskilde, sen blir det Way Out West och Popaganda!

4. Brukar svara Gringo Bar på Roskilde – det är en klassiker sedan gammalt. I övrigt vill jag hugga tänderna i en langos på Bråvalla och testa finkrogen på Way Out West. Det är med andra ord mat och dryck som är min huvudattraktion.

1. Det känns som att jag begår tjänstefel genom att inte svara Roskilde, men jag är riktigt imponerad av de svenska festivalerna i år. Way Out West har en ofantlig mängd ”just ja, de lirar i år, fan vad fett!”-bokningar, typ LVL UP, Let’s Eat Grandma och Sunflower Bean. Saknas bara Priests så sätter jag mig på Bananpiren en vecka i förväg. Glad att klubbprogrammet verkar bli riktigt kul detta år! Sedan ska Popaganda ha en eloge för den bästa band-per-capita-ration på en festival i år. Makalöst hur så många guldnamn kan få plats på en affisch med 19 artister.

2. The Killers på Bråvalla, utan någon som helst tvekan. Kan knäppt föreställa mig publikstämningen när de river av When You Were Young och Mr. Brightside utan att snegla på en endagsbiljett. Annars går resten av pallplatserna till The Vaccines på Popaganda och Vince Staples på Way Out West.

3. Tänker knappt lämna Göteborg under sommaren, så det blir Let’s Spend the Night Together, Festival del Mar Asperö och Way Out West.

4. Att inte behöva bo i ett tält en enda gång. Jag älskar festivaler, men jag älskar inte att vakna med en miljon småkryp som sällskapsdjur och behöva somna till ljudet av människor som kollar på porr i campet bredvid.

1. I Sverige: Way out West. Ingen artist eller band som får mig att känna WOW!!! men jävligt många som jag skulle betala rätt mycket för att se. Imponerande bredd, helt enkelt. Utanför Sverige: Field Day och NorthSide hade rätt galna bokningar och Into the Valley i Estland imponerar med Villalobos, Kraviz, Marcel Dettmann, bland andra.

2. Jon Hopkins, hands down. Väntat länge på att se honom, så – applåder Way out West. Sen måste jag fan också säga Bråvalla, som har bokat System of a Down. Mitt högstadiehjärta skriker åt mig att åka. Vi får se.

3. Dessvärre blir det nog bara Way Out West i år, eventuellt Popaganda. Andra planer under sommaren krockar med vad jag hoppats hade blivit mitt första Roskilde-besök. Men det gör mig ändå inte så mycket i och med line-upen som är förvånansvärt svag.

4. Hetsa runt mellan spelningar på Way Out West och i slutändan klaga över hur ovärd festivalen är. Negativity brings people together.

1. Way Out West.

2. Frank Ocean. För att jag åt, sov och sket Blonde när det kom och jag vill bara se honom stå där och höra honom sjunga Self Control. Har på känn att han flippar ut snart och tar jobb som brevbärare eller nåt så vill ju passa på.

3. Primavera, Bråvalla (tror jag), Gagnef, Way Out West, Popaganda.

4. Att stänga mina ögon när det är ljummet ute och höra musiken från alla amazing artister som uppträder under sommarens festivaler. Och att tälta för första gången.

1. Rumänska Sunwaves. Minimal, minimal, minimal. Nästa år!

2. DJ Nobu på Into the Factory är onekligen en sinnessjukt intressant bokning. Samma med rumänen Barac på samma festival. Slår också ett slag för fantastiska Sonja Moonear både där och på intima Backyard Sessions XL i Malmö.

3. Den Bästa Sommaren, Roskilde och Into the Factory är spikade. Hoppas att jag hinner åtminstone en av Gagnef, Emmaboda, Off Radar och Backyard Sessions XL också. Så länge jag får dansa in på småtimmarna är jag nöjd.

4. Att skita i alla Roskildes tråkiga headlinespelningar på Orange för att i stället stå och stampa sönder skorna framför Apollo. Umfang, Bicep, Kink, Bjarki och Fatima Yamaha är alla otroliga fingertoppsbokningar i den elektroniska sfären för en såpass bred och mångfacetterad festival.

1. I vanlig ordning är det flera stora festivaler runt om i Norden som stoltserar med liknande bokningar, så att välja den allra bästa är svårt. Way Out West och Øya toppar ändå min lista över bästa bokningar, med namn som Frank Ocean på Wow och BadBadNotGood på Øya.

2. Popagandas bokande av Phoenix! Otroligt festivalvänlig och somrig akt som säkert kommer ta publiken med storm.

3. Har betat av gratisakterna på Distortion i Köpenhamn redan, och planerar att besöka fib i Barcelona samt Way Out West denna sommar. Lite gatufest, lite camping lite och city-festival.

4. Ser fram emot att böla likt ett spädbarn till Frank Ocean på WOW med en smålandsrulle i ena handen och en överprisad öl i den andra. Ni kommer hitta mig längst fram på den spelningen!

1. Min instinktiva tanke var Way Out West, men fan… det är något med den linan som också känns riktigt förutsägbar och trist. Trodde inte detta men när jag nu tog mig en titt på Bråvallas line-up så känns den jätterolig – från Yung Lean, Travis Scott och Rae Sremmurd till Die Antwoord och Bamse och hans vänner. Och Scooter!?!? Man kanske skulle till Bråvalla ändå.

2. The Blaze (Way Out West) måste det vara. Och Scooter.

3. Har redan besökt Primavera Sound i Barcelona och tanken är att även köra Way Out West, några dagar på Roskilde och förmodligen titta förbi på Malmöfestivalen om det nu räknas.

4. När jag står i publikhavet av Frank Ocean i Slottsskogen och tänker ”fan, man skulle ha gått på Scooter ändå”.

1. Jag är inte särskilt imponerad av någon lineup i år. Men det kan vara så att jag är antingen svårimponerad eller ur fas med ungdomen.

2. Frank Ocean till Way Out West, om han dyker upp det vill säga. Men jag hoppas fortfarande att ryktena stämmer och Death Grips kommer. Då är det sommarens bästa bokning.

3. Roskilde är min enda planerade festival än så länge, men som alla stockholmare hamnar jag säkert på Popaganda och Stockholm Music & Arts sommarspelningar av bara farten.

4. Att än en gång lämna festivalområdet och hänga i Roskilde stad. Det är så himla trevligt – får se om jag lyckas pricka in en guidad visning av katedralen denna gång.

1. Ingen svensk festival försöker ju ens konkurrera med Way Out West längre i termer av bredd och sammanlagd kvalitet, så de vinner väl som vanligt. Gagnef och Into the Factory imponerar också – den första med en lineup som skriker spets, den andra med en otrolig samling house och techno.

2. Om man är ett genomsnittligt fan av Frank Ocean (det vill säga älskar honom, vilket jag gör) är det väl omöjligt att svara något annat. Way Out West har dessutom många fler kandidater: Sampha är en fantastisk liveartist, Perfume Genius har ett av årets bästa album i ryggen och Danny Brown utan spärrar blir galet. Utöver Göteborg vill jag också göra en shoutout till Gagnef som bokat Jenny Hval – bra!

3. Har redan varit på Primavera Sound och åker snart på Roskilde. Hamnar kanske på Emmabodas begravning och garanterat på både Way Out West och Popaganda. Inga överraskningar denna sommar.

4. Att slira runt på mytomspunna Dream City på Roskilde – ett campingmecka utan motstycke.

1. Way Out West i år igen, helt enkelt för att deras lineup är så välavvägd – svenskt och internationellt, välkänt och mindre välkänt, kvinnor, män. Det enda som fattas är väl något riktigt dåligt. Det får de jobba på.

2. Frank Ocean – det vore ju succé om han faktiskt skulle spela. Kan i och för sig också vara sommarens sämsta bokning med tanke på att han kanske ställer in. Isåfall säger jag Henrik Berggren till Bråvalla, för att det baserat på min bild av Bråvalla (daterad år 2014) känns så omotiverat. Vad ska han bland ciderfulla tonåringar och göra?

3. Har redan varit på Northside i Danmark och ska försöka gå på Way Out West också.

4. Att köpa stövlar. Efter Northside har jag förstått att det är fullkomligt orimligt att jag inte äger ett par stövlar. 15,4 mm regn på 30 minuter (översättning från meteorologspråk: jättemycket regn) gjorde sitt. Fyfan.

1. Into the Factory och Norberg är två av få festivaler som verkar boka utifrån sin vision och enbart för den. Det finns förstås andra kompromisslösa arrangörer också, men som ändå inte lyckas lika bra. Jag har på senare år blivit helt ointresserad av de stora bjässarna i Sverige. Way Out West och Bråvalla är numera ungefär lika progressiva inom sina områden som Sweden Rock. Till och med Roskilde har en tunn uppställning i år. Det kan förstås också vara så att jag försvunnit upp i mitt eget rövhål där jag inte längre ser lineups för vad de är längre. Jag inser också att vi lever i ett ekonomiskt system som möjligen kan påverka bolag till att inte vara det jag personligen önskar att de vore.

2. Malmöfestivalen Intonals introspektiva bokningar av William Basinski och Grouper var fantastiska. Den festivalen har ju dock redan ägt rum. Midsommar Weekenders oväntade bokning av Floating Points är ett annat alternativ. Den festivalen har ju dock redan ställt in(-isch). Jag säger Blanck Mass till Gagnef. Hans köttsliga noise kommer vara en fantastiskt välkommen urkraft i det sammanhanget.

3. Roskilde och Way Out West. Jag kommer ägna tre av artistdagarna på den förstnämnda till att köa till Lorde. Hon har precis släppt en skiva som verkar vara mitt första steg in i någon slags One Direction-fandom. Way Out West missade jag i fjol, och jag tror det behövdes efter nio raka besöksår. Trots att evenemanget på vissa sätt blivit en parodi av sig självt känns det nästan spännande att återvända.

4. Pig Destroyers rens. Biceps bastunga nedstigning på Apollo-scenen. Den totala allsången till Perfect Places under Lorde. Tuborg som kostar så lite att det känns som att du får betalt. Fri tillgång till Red Bull på pressområdet (inte så himla gott, men gratis; jag drack en gång nio stycken under en kväll). Att låna Festivalpodden-Linus bandana. Att kissa ner mina egna skor. Att gå och kolla på kyrkor med Erik ’Det gamla testamentet’ Blohmé. Allt det här på Roskilde, som är min favoritplats på jorden år efter år.

1. Field Day Field Day Field Day Field Day.

2. Jag har inte stenkoll på de svenska festivalerna i år, men om Way Out West lyckas ro Death Grips i hamn vore det rätt sick.

3. Besökte nyligen en liten campingfestvial bland bergen på en koreansk insjö-ö, där alla gick och la sig klockan tolv och de enda dansvänliga gigen blev bemötta med tomma ögon och halvhjärtade applåder medan jag och mina pals skapade en 4-personers moshpit för att höja stämningen lite. Festivalabstinensen är därför skyhög, så jag håller tummarna för att hitta mig fram till i alla fall två andra festivaler av något slag i sommar.

4. Vill mest få själva helhetsupplevelsen av festivaler som jag blev bestulen på under ovan nämnd festival. Och gärna ett gig eller två bra nog att ha en en utomkroppslig upplevelse till exempel, no biggie.

1. Way Out West har lyft sig från förra årets ganska förutsägbara lineup och bokat roligt åt alla håll – Actress, Migos, Lana Del Rey och Eva Dahlgren på samma festival. Jag har vänner med vitt skild musiksmak som alla enas om att det är oväntat bra i år. Det måste ju ses som ett gott betyg.

2. Rae Sremmurd på Bråvalla. Det spelar ingen roll att de är världens största one hit wonder och att spelningen lär bli därefter. Att se hela festivalen samlas i ett gemensamt försök att stå blick stilla blir oslagbart. Och låten ÄR ju jättebra.

3. Utöver besöket på Danmarks lerigaste gräsåker någonsin – Northside – härom veckan så blir det nog bara Way Out West.

4. Att vara med när Vince Staples river ned Slottsskogen.

1. Fick se typ alla mina gymnasieälsklingar (The Magnetic Fields, Arab Strap, Broken Social Scene) för första gången under Primavera Sound. Inte ens Way Out West har brytt sig om att boka lika spetsigt här hemma.

2. Way Out West har många favoriter, men alla blir i repris för min del (Angel Olsen, Jens Lekman, Perfume Genius). För att citera of Montreal: ”IT’S SUCH A TORTUROUS THING THAT I AM NOT EXCITED BY ANYONE :(”. För att citera min redaktionskollega David Winsnes: ”SNART E MAN DÖD.”

3. Primavera Sound, Roskilde, Way Out West, förmodligen Popaganda.

4. Arcade Fire på Roskilde! För att det är världens bästa nuvarande band och för att jag (bortsett från på årets Primavera) inte har sett dem sedan 2011. Den gången skrev jag en riktig skitrecension till skoltidningen som tyvärr blev mitt arbetsprov till Festivalrykten. Undrar vad som kommer hända i år!