Live
Miike Snow
Bråvalla, 1/7 – 2016
Publicerad: 2 juli 2016 av Klas Mattsson
Miike Snow har etablerat sig själva som en av de största mainstream-indieakterna, framför allt med sina två första skivor. Därför är det förvånande att de spelar på en av Bråvallas minsta scener – men vad som förväntades vara ett gigantiskt publikhav framför en alldeles för liten scen blev istället en någorlunda bra dimensionering. Det är uppenbart att Miike Snow har ramlat av den våg de tidigare surfade på.
Miike Snow har alltid varit mer av ett studioprojekt än ett liveband. Gruppen består av de två svenska producenterna Pontus Winnberg och Christian Karlsson (varav den sistnämnda också är ena halvan av EDM-duon Galantis, som spelar senare samma kväll, där han känns mer i sitt rätta element) och amerikanen, tillika vokalisten, Andrew Wyatt. Medan svenskarna bekvämt tar plats bakom en mur av syntar, lämnas Wyatt kvar mitt på scenen utan skydd mot den svårflirtade publiken. Wyatt är på skiva en kompetent musiker, men med kniven mot strupen svajar hans röst och det blir väldigt uppenbart att det är skillnad på att vara vokalist och att vara frontman. Han lyckas inte bära upp bandet.
När varken Wyatt eller publiken lyckas lyfta spelningen faller deras arenarockambition platt, och bandet är efter någon timme lika engagerade som på ett PR-gig eller firmafest. Temperaturen höjs några grader när de spelar Paddling Out, men efteråt blir det snabbt en oinspirerande transportsträcka igen. Wyatt fumlar efter något när han under en av de avslutande balladerna (!) får för sig att gå ner till publikkanten. Det är så fatalt feltajmat att ingen i publiken ens orkar reagera, och Wyatt vänder ganska snabbt upp på scenen igen med svansen mellan benen. När de sedan avslutar med kronjuvelen Animal lyckas de slarva bort den också – låten blir någon slags uppbyggnad för ett menlöst crescendo som hade behövt pyroteknik för att kännas relevant.
När de gick av scenen hade minst en tredjedel sedan länge lämnat spelningen. Wyatt har själv sagt i en intervju att iii var gjord utan initiala tankar på liveframträdanden. Det märktes. Kanske borde de i framtiden fokusera på vad de gör bäst.