Moon City Boys
Popaganda, 26/8 – 2016

Amason, Makthaverskan, Little Jinder och Nicole Sabouné är alla akter som någon gång i karriärens begynnelse haft en tidig speltid på Popaganda. En gemensam nämnare för alla fyra är att de är betydligt mycket större nu. Snart får vi, med största sannolikhet, även addera Moon City Boys till den listan, som visar att de är allt som rocken behöver under sin tidiga spelning på festivalen.

Efter att Vasas flora och fauna har avslutat sin fina vispop så stora scenen börjar fler och fler festivalbesökare vandra bort till lilla scen där ”Norra Europas bästa rockorkester”, Moon City Boys, ska inta scenen. Solen gassar över Eriksdalsbadet, och bandets stundtals rätt hårda postpunk får agera soundtrack till festivalens andra ligga i gräset-spelning. Moon City Boys är egentligen ett band som snarare hör hemma på en skitig rockklubb tidigt på småtimmarna, men lyckas ändå övervinna den problematiken och ge en aktningsvärd spelning.

Förutsättningarna och den korta speltiden (som blir ännu kortare efter att Vasas flora & fauna dragit över rejält) till trots är Moon City Boys spelning en av fredagseftermiddagens höjdpunkter. Den största anledningen till det ligger i låtmaterialet från debutalbumet som kom tidigare i år. Där får krautiga utsvävningar och mörk postpunk samsas med 60-talspop och mer regelrätt garagerock, allt i en salig blandning. Live är ljudbilden tung och travande, och grundas i trummisen Josefina Pukitis smattrande trumspel. Spelningens höjdpunkt sker i och med singeln Delta Love, vars mystikfyllda gitarrslinga ekar över hela Eriksdalsbadet när den rivs av.

Trots att vi inte får någon Rockets, som antagligen är det spår som bandet meddelar inte hinns med på grund av tidigare nämnda försening, gör Moon City Boys ett imponerande liveframträdande. Med det sagt skulle det med största sannolikhet vara ännu bättre inomhus, i mörkret, där bandets mörka ljudbilder egentligen hör hemma. Spelningen på Popaganda är bara en försmak på vad som komma skall. Det skulle inte förvåna mig om Moon City Boys, om ett par år, återvänder till festivalen – då med en betydligt mer åtråvärd speltid.