Cornelis Vreeswijks största låtar och visorna som lever kvar

Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna, kom till Sverige som tolvåring och blev ändå landets nationaltrubadur. Hans största låtar låter i dag som om de alltid funnits: Felicia adjö, Somliga går med trasiga skor, Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Här går vi igenom Cornelis Vreeswijks största låtar, vägen från IJmuiden till folkparkerna och de sista åren före sjukdomen och döden 1987.

Minns du första gången du hörde honom? För många var det vid ett köksbord, i en bil på väg till sommarstället eller kring en gitarr vid lägerelden. Cornelis skrev visor som gick att sjunga med i och som ändå hade något vasst under ytan. Därför spelas de fortfarande flitigt, långt efter att rösten tystnade.

Från IJmuiden till Ekerö

Cornelis Vreeswijk föddes den 8 augusti 1937 i IJmuiden i Nederländerna. Familjen flyttade till Sverige när han var tolv år. Cornelis Vreeswijksällskapet anger 1949 och Ekerö väster om Stockholm, medan tidskriften Land skriver 1950. Oavsett vilket år det var började han skolan på ett språk han inte kunde. Enligt Land lärde han sig svenska med hjälp av serietidningen Fantomen, och han talade senare sju språk flytande.

Som tonåring läste han Ivar Lo-Johansson, Artur Lundkvist och Nils Ferlin och studerade Carl Michael Bellmans sånger. Ferlin hade skrivit om människor som hamnat vid sidan av, och Bellman hade gjort vardagens gestalter till visor. Båda traditionerna går att höra hos Cornelis.

Den första inspelningen gjorde han den 27 augusti 1959 i ett inspelningsbås på Gröna Lund, tillsammans med flickvännen Rigmor. Den direktgraverade skivan gick till henne. Första spelningen kom 1960, i Frälsningsarméns lokaler på Södermalm i Stockholm. 1962 publicerades en dikt av honom i Dagens Nyheter. Vägen till skivbolaget gick via Fred Åkerström, som han lärt känna och som var kontrakterad hos Metronome. Därifrån fick Cornelis sitt eget skivkontrakt.

Debuten 1964 och Brev från kolonien

Våren 1964 kom debutalbumet Ballader och oförskämdheter på Metronome. Första upplagan sålde slut och skivan belönades senare med en guldskiva. Samma år räknar Land som genombrottet, bland annat för att Fred Åkerström fick låtar av honom. Efter debuten stod det ”allt utsålt” på turnéaffischerna.

Två av låtarna från den här tiden blev snabbt älskade långt utanför viskretsarna: Ballad på en soptipp och Brev från kolonien. Titlarna säger en del om hans val av ämnen. Soptippen och kolonin är miljöer som sällan fick bli visor, och han gjorde dem till det. Redan albumtiteln, Ballader och oförskämdheter, antyder att det här var en trubadur som inte tänkte vara snäll mot sina ämnen.

Felicia adjö

Felicia adjö hör till de låtar från 1960-talet som Cornelis Vreeswijksällskapet pekar ut som klassiker. Låten kom på en singel tillsammans med Somliga går med trasiga skor, och de två hör ihop i många lyssnares minne. Titeln är ett avsked, och den som lyssnar på den ska inte vänta sig stora gester. Cornelis sjunger med den lugna, nästan samtalande tonen som gjorde hans visor lätta att ta till sig, och den går igen i hans bästa låtar.

Somliga går med trasiga skor

Somliga går med trasiga skor är den andra av 60-talsklassikerna som Cornelis Vreeswijksällskapet lyfter fram. Titeln känner många igen även om de inte kan hela texten. Titeln pekar på hur olika livet delar ut korten, och sången har fortsatt att spelas sedan 1960-talet.

Cornelis kom själv från en annan värld och hade lärt sig svenska på egen hand. Kanske är det därför han så ofta skrev om dem som står utanför. Texten har skrivits av någon som visste hur det är att inte höra till från början.

Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind

Visorna om Fredrik Åkare gjorde att folkparksturnéerna sålde slut. Land skriver att Cornelis fick sin succé just med dem. Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind är en berättande visa, nästan en liten roman på några minuter, med gestalter som man tycker sig känna igen från hembygden.

Berättarvisan har en lång tradition i Sverige, från Bellmans epistlar och framåt. Cornelis tog över den traditionen och gav den ett sextiotal. Folkparkerna var rätt scen. Där satt publiken nära, och en visa med många verser fungerar bäst när alla vill veta hur det går.

Skådespelaren och jazzsamarbetena

Under 1960-talet arbetade Cornelis också som teater- och filmskådespelare. Som trettioettåring spelade han Tevje i Spelman på taket, 1968. På 1970-talet gjorde han, enligt Cornelis Vreeswijksällskapet, några av sina starkaste skådespelarinsatser i filmen Rännstensungar.

På skivorna samarbetade han bland annat med pianisten Jan Johansson. Att en visartist med gitarr möter en av landets mest respekterade jazzpianister säger något om hur brett hans musikaliska intresse var. Kalle Lind beskriver honom i en essä som en blandning av många influenser, från Bob Dylan och Georges Brassens till Tom Lehrer och Lenny Bruce.

Han tolkade också andra poeter. På 1960-talet började han sjunga Taube och Bellman, och Land skriver att hans låtskatt är i Bellmanklass. Läs mer om den traditionen i vår guide till svenska visor från Bellman till Lars Winnerbäck.

Veronica och åren i Holland

Under 1970-talet bodde Cornelis långa perioder utomlands. Cornelis Vreeswijksällskapet berättar om problem, både privata och i relationen till polis och skattemyndigheter. I Nederländerna fick han under samma årtionde en stor hit med Veronica. Det är en av de låtar som visar att han aldrig helt lämnade sitt första språk bakom sig.

Han blev aldrig svensk medborgare, skriver Kalle Lind. Kanske var det en del av hans blick: han såg Sverige både inifrån och utifrån, och det gav visorna en distans som många svenska kollegor saknade.

Duetter och jazzscenen

Till katalogen hör också duetter, bland annat med Ann-Louise Hanson, som han sjunger Jag hade en gång en båt tillsammans med. På Spotify finns även samlingar där han delar utrymme med Fred Åkerström, vännen som en gång öppnade dörren till Metronome.

Kalle Lind nämner en skolkonsert 1965 där Cornelis uppträdde med Jan Johansson, Georg Riedel och Egil Johansen. Jazzmusiker tillsammans med en visartist inför en skolsal visar att han inte höll sig inom genregränserna.

De sista åren

I början av 1980-talet uppmärksammades Cornelis av nya artister, bland andra Ulf Lundell och Imperiet. 1985 fick han diagnosen diabetes. Samma år flyttade han hem till Stockholm och fick veta att levern var skadad. Land anger levercancer som dödsorsak.

1986 kom I elfte timmen, utgiven av vännen Silas Bäckström. Sommaren 1987 gjorde han ett uppskattat framträdande på Roskildefestivalen. Den sista spelningen ägde rum i Uppsala den 7 september 1987. I början av november reste han i rullstol till Nederländerna för att träffa sin mamma och sina systrar.

Cornelis Vreeswijk dog den 12 november 1987 på Södersjukhuset i Stockholm, 50 år gammal. Det sista albumet, Till Fatumeh, kom ut efter hans död. Begravningen direktsändes i TV, och han är begravd på Katarina kyrkogård, intill 1600-talsskalden Lars Wivallius. Hans testamente bestämde att det som blev kvar efter skulderna skulle gå till ett årligt stipendium i hans namn.

Arvet efter Cornelis

Cornelis Vreeswijksällskapet bildades redan 1987 och har över 500 medlemmar. 1988 kom hyllningsalbumet Den flygande holländaren, där svenska artister tolkar hans låtar. Land räknar med ett fyrtiotal lp-skivor och tre band Skrifter, sammanlagt 1 500 sidor sångtexter, dikter och noveller, som hans livsverk.

Han fick Evert Taube-stipendiet 1969 och Nils Ferlin-sällskapets trubadurpris 1987. Han vann sex Grammisar, varav två postumt, och Svenska Fonogrampriset 1987. Sonen Jack föddes 1964, samma år som debuten.

Cornelis visor lever kvar i folkparker, på radio och i sällskapet som bär hans namn. Vill du fortsätta i samma spår kan du läsa om svenska allsånger genom tiderna eller gå tillbaka till svensk 60-talsmusik, där Cornelis första år på skiva hör hemma.

Så börjar du lyssna på Cornelis

Den som aldrig lyssnat på honom kan börja med singeln Felicia adjö och Somliga går med trasiga skor, som båda går att höra här ovan. Vill du ha berättelserna kommer Fredrik Åkare härnäst, och vill du höra hur han lät som debutant är Brev från kolonien en bra ingång till Ballader och oförskämdheter från 1964.

Därefter kan du gå vidare till de sena skivorna. I elfte timmen från 1986 och Till Fatumeh från 1987 är gjorda när Cornelis redan var sjuk, och de ger en annan bild än ungdomsvisorna. Hyllningsalbumet Den flygande holländaren från 1988 är ett sätt att höra hur andra artister tagit sig an hans låtar.

Den som vill läsa honom i stället för att lyssna har Skrifter III att gå till. Där finns sångtexter, dikter och noveller på 1 500 sidor.

Vanliga frågor

Vilka är Cornelis Vreeswijks största låtar?

Till de mest kända räknas Felicia adjö, Somliga går med trasiga skor, Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, Ballad på en soptipp och Brev från kolonien. I Nederländerna blev Veronica en stor hit på 1970-talet.

Var föddes Cornelis Vreeswijk?

Han föddes den 8 augusti 1937 i IJmuiden i Nederländerna och kom som tolvåring med familjen till Sverige.

Vilket var Cornelis Vreeswijks debutalbum?

Debuten hette Ballader och oförskämdheter och kom våren 1964 på Metronome. Den belönades senare med en guldskiva.

När dog Cornelis Vreeswijk?

Han dog den 12 november 1987 på Södersjukhuset i Stockholm, 50 år gammal.