
Evert Taubes största visor och historien bakom klassikerna
Publicerad: 20 november 2026 av Redaktionen @ Festivalrykten
Evert Taubes största visor sjungs fortfarande på midsommarbryggor och allsångsscener, ett halvsekel efter hans död. Calle Schewens vals och Sjösala vals kan många svenskar nynna utan att någonsin ha lyssnat på en hel Taubeskiva. Mannen bakom dem växte upp på en fyrö utanför Göteborg och hann vara sjöman och kanalgrävare i Argentina innan han slog igenom som visdiktare.
Från fyren på Vinga till Argentina
Evert Taube föddes i Göteborg den 12 mars 1890. Pappan Carl Gunnar Taube var sjökapten och fyrmästare på Vinga, ön längst ut i Göteborgs skärgård, och det var där sonen växte upp.
Redan 1907 gick han till sjöss. Under två år seglade han kring Röda havet, Ceylon och Sydafrika, och på julafton 1908 sjöng han ”Turalleri, piken fra Hamburg” ombord på det norska fartyget S/S Bergen på väg mot Spanien. Sedan följde fem år i Argentina, från 1910 till 1915. Där arbetade han som förman för arbetslag som grävde kanaler.
Han började som författare. Den första visan trycktes 1917 och året efter kom debutboken Inte precis om kvinnorna, en novellsamling. Det var ändå visorna som gjorde honom känd i hela landet, och resorna i Sydamerika gav honom stoff till sånger om sjömän, tango och kärlek i främmande hamnar.
Calle Schewens vals och vännen i Roslagen
Den visa de flesta tänker på först är Calle Schewens vals. Taube skrev den 1931 och den kom ut på skiva året därpå. Calle Schewen fanns på riktigt. Han hette Carl von Schewen och var medlem i Pelarorden, ett hemligt sällskap som Taube själv ville bli invald i samma år.
Undertiteln är I Roslagens famn, och visan skildrar en sommarnatt med dans i skärgården. 1934 trycktes den i sångboken Den Gyldene Fredens folianter. Sedan dess har den hört till standardrepertoaren när svenskar sjunger tillsammans, och du hittar den i vår lista över svenska allsånger genom tiderna. Taubes egen inspelning från 1936 finns kvar och går att lyssna på här nedanför.
Sjösala vals och Rönnerdahl som skuttar ur sängen
Familjen Taubes sommarhus i Stavsnäs i Stockholms skärgård hette Sjösala. Själva valsen skrev han på annat håll, i Rejmyre i Östergötland, sommaren 1941. Sven-Olof Sandberg spelade in den samma år, och mitt under andra världskriget, 1942, gavs den ut i Sjösalaboken.
Huvudpersonen heter Rönnerdahl. Han skuttar skrattande ur sängen en sommarmorgon, och resten av visan följer hans lycka över att dagen har börjat. På 1940-talet blev Rönnerdahl ett nytt och mognare alter ego för Taube, en annan figur än sjömannen Fritiof Andersson som bär många av de tidiga visorna. Huset i Stavsnäs sattes i brand 1969 av Mona Wallén-Hjerpe.
Så skimrande var aldrig havet, kärleksvisan från 1948
Taube skrev Så skimrande var aldrig havet 1948. Det är en kärleksballad med havet som fond, skriven när han var 58 år och redan en av landets mest kända låtskrivare.
Många har spelat in den. Marie Fredriksson från Roxette gjorde en version till hyllningsalbumet Taube 1990 som kritikerna tog emot väl. Norska Elisabeth Andreassen döpte till och med sitt album från 1997 efter visan.
Flickan i Havanna och de andra sjömansvisorna
Närmast åren till sjöss ligger sjömansvisorna. Flickan i Havanna är den mest kända av dem och utspelar sig, som titeln säger, i Kubas huvudstad. Taube spelade in den själv, och hans version finns bland annat på samlingen Mästerverk från 2014 och på den äldre Evert Taube/Musik vi minns från 2003.
Till samma värld hör Så länge skutan kan gå och Fritiof och Carmencita, där Fritiof Andersson dyker upp igen, den här gången tillsammans med Carmencita. Brevet från Lillan är skrivet som ett barns brev till sin pappa.
Änglamark, visan som blev en miljösång
Änglamark hör till de sena visorna. Taube skrev den 1971 till filmen Äppelkriget, och i eftertexterna sjöngs den av sonen Sven-Bertil Taube. Den inspelningen låg 16 veckor på Svensktoppen 1972 och har getts ut igen flera gånger, bland annat som första spår på samlingen Big-5 från 2010.
Texten handlar om att vara rädd om naturen, och 1970-talets miljörörelse tog den till sig. Tjugo år senare spelade gruppen Artister för miljö in den på nytt. Med i gruppen fanns Anni-Frid Lyngstad, Marie Fredriksson, Tomas Ledin och Håkan Hagegård, och låten var sista numret på miljögalan Musik på Borggården den 14 augusti 1992.
Äppelkriget regisserades av Tage Danielsson, som skrev manus tillsammans med Hans Alfredson, och hade premiär den 18 december 1971. En schweizisk affärsman vill köpa mark i södra Sverige för en gigantisk nöjespark med namnet Deutschneyland. En del av ortsborna sätter sig emot planerna, bland dem den trollkunniga familjen Lindberg. Alla sånger i filmen är skrivna av Taube. Han syns också själv i en liten roll som den gamle mannen som dansar med Monica Zetterlund på festen i slutet, och där läser han en bit av Calle Schewens vals. På andra ställen i filmen nynnar en kvinna utanför bild på Sjösala vals, och Taube läser också sin Stockholmsmelodi.
Filmen fick tre Guldbaggar 1972, för bästa film, bästa regi och Monica Zetterlunds roll. Bland filmerna som gick upp på svenska biografer 1971 var det bara Emil i Lönneberga som drog mer publik.
Så känner du igen en Taubevisa
Flera av de mest kända sångerna är valser, vilket titlarna avslöjar. Calle Schewens vals, Sjösala vals och Havsörnsvalsen går alla i tretakt.
I visorna står verkliga orter med namn, från Roslagen och Stavsnäs till Bohuslän och Havanna. Ibland gäller det människorna också. Carl von Schewen fanns, och det gjorde huset Sjösala med. De figurer Taube hittade på, som Fritiof Andersson och Rönnerdahl, fick efternamn och vardagliga detaljer.
Text och musik skrev han själv. De återkommande figurerna gör att visorna hänger ihop nästan som kapitel i en längre berättelse, med Fritiof Andersson på haven under de tidiga åren och Rönnerdahl i skärgården på 1940-talet. Den som lyssnar igenom en samlingsskiva i kronologisk ordning hör hur sjömannen blir en medelålders man med sommarhus. Taube var 51 år när han skrev Sjösala vals.
Fler Taubevisor att lyssna på
Utöver valserna finns en rad visor som är värda att leta upp. Tre av dem hörs som instrumentala nummer i Äppelkriget, nämligen Byssan lull, Möte i monsunen och Fritiof Anderssons paradmarsch.
- Byssan lull, vaggvisan som gav namn åt samlingen Sju sjömansvisor och Byssan lull.
- Balladen om briggen Blue Bird av Hull är en lång berättande sjömansvisa.
- Möte i monsunen hör till de sjömansvisor som utspelar sig långt från Sverige.
- För den som hellre stannar på västkusten finns Inbjudan till Bohuslän.
- Fritiof Anderssons paradmarsch ger sjömannen en egen marsch.
- Dans på Sunnanö och Min älskling (du är som en ros) brukar också räknas till hans mest kända sånger.
Taube på scen och i dag
Som artist var han aktiv från 1918 ända till 1974, alltså i över femtio år. Mellan 1961 och 1973 uppträdde han på ett nöjesfält i Stockholm. Då var han mellan 71 och 83 år gammal.
På Liseberg i Göteborg finns Taubescenen, och där öppnade paviljongen Evert Taubes värld 2008. Varje år delas Taubestipendiet ut till en visartist. Stefan Sundström och Annika Norlin är två av dem som fått det. När Taube skulle ha fyllt år den 12 mars 2013 hyllade Google honom med en egen startsidesbild, en så kallad doodle.
Familjen, utmärkelserna och femtiolappen
1925 gifte sig Taube med målaren och skulptören Astri Bergman Taube. De fick fyra barn. Per-Evert föddes 1926 och levde till 2009, och dottern Rose Marie dog samma år som hon föddes, 1928. Ellinor kom 1930. Sven-Bertil Taube, född 1934, blev skådespelare och sångare och tolkade faderns visor under större delen av sitt liv, fram till sin död 2022.
Svenska Akademien gav Taube Bellmanpriset. Göteborgs universitet utsåg honom till hedersdoktor 1960, och 1970 blev han ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Evert Taube dog i Stockholm den 31 januari 1976 och är begravd på Maria Magdalena kyrkogård på Södermalm.
I Swedish Music Hall of Fame var han en av de tolv första som valdes in, i samma omgång som ABBA, Roxette, Ebba Grön, Jan Johansson, Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk. Riksbanken meddelade 2011 att hans porträtt skulle pryda den nya 50-kronorssedeln.
Vanliga frågor
Vilken är Evert Taubes mest kända visa?
Calle Schewens vals från 1931 brukar nämnas först. Sjösala vals och Så skimrande var aldrig havet ligger nära.
Var växte Evert Taube upp?
På Vinga i Göteborgs skärgård, där pappan var fyrmästare. Själv föddes han i Göteborg 1890.
Vem var Calle Schewen?
Carl von Schewen var en verklig person och medlem i Pelarorden. Taube gjorde honom till huvudperson i valsen.
Är Sven-Bertil Taube son till Evert Taube?
Ja. Sven-Bertil Taube föddes 1934 och dog 2022. Han sjöng Änglamark i filmen Äppelkriget och spelade in många av faderns visor.
Var ska man börja lyssna?
Börja med Taubes egen inspelning av Calle Schewens vals från 1936 och fortsätt med Sjösala vals. Sven-Bertil Taubes Änglamark och Marie Fredrikssons Så skimrande var aldrig havet visar sedan hur visorna låter i andra röster. Den som vill se honom kan leta upp Äppelkriget och vänta in festen i slutet av filmen, där den åttioettårige Taube dansar med Monica Zetterlund. Vill du veta mer om traditionen han skrev i finns vår genomgång av svenska visor från Bellman till Lars Winnerbäck.