Opposite Sex
Publicerad: 29 mars 2012 av Jonas Larsson
Ibland har man tur och snubblar över ett band eller artist som man helt enkelt inte kan släppa. Opposite Sex är ett av dessa band, där man på grund av originalitet – häpnar och börjar lyssna på hela låtar, istället för att spola fram till bra partier. Bestående av Lucy Hunter, Fergus Taylor och Tim Player. Bandet beskriver sig själva som en blandning mellan euro-pop, beat poetry och underjordisk lo-fi. Inspirationskällorna är inte särskilt förvånansvärda: The Velvet Underground, Half Japanese och The Beatles. Man hör även klart och tydligt influenser från rockabilly och post-punk. Där man även lyckats med konststycket att ta tillvara på de bästa elementen – från det underjordiska fenomenet och musikstilen no-wave.
Vad som är ännu intressantare är att i princip alla i bandet är självlärda, på ett eller annat sätt. Med detta i åtanke, kan man helt klart förstå vikten av originalitet och vart den kommer ifrån, då detta utvecklades – när alla i trion försökte att lära sig sina respektive instrument. Från en väldigt spontan resa, där Lucy träffade Tim som hade ett trum-kit till försäljning och lärde honom att spela trummor. Nu var de två, men skulle bli tre. Fergus skulle utgöra den tredje och bandet skulle äntligen bli en trio – då den självlärda gitarrkillen fullföljde deras DIY-attityd och tillvägagångssätt. Imponerande nog har de blivit väl mottagna av allmänheten och kritiker på väldigt kort tid, sedan de påbörjat sin resa. Deras självbetitlade album släpptes på Fishrider Records på både CD och LP.
Med feel-good vibbar blandade med någorlunda sjuka låttexter, så charmar de åtminstone min snedvridna hjärna en sen vardagsnatt. Ett skratt eller två löper ut ur min mun, efter att ha hört (We Don’t need to) Listen. Mest på grund av att den är så härligt tonårsrebellisk, men samtidigt väldigt funkig av sig på ett improvisatoriskt sätt. Den återkommande alt-pop influenserna gör sig påminda på sitt sätt, då de även lyckats inkorporera detta på ett kreativt sätt. Allting flyter på bra och det är ingenting som stakar sig.
Härligheterna fylls på i och med låten Dada Creep, ”watch your shadow when you’re on the floor”, ackompanjerat av sångaren Lucys underbara nya zeeländska dialekt gör det hela mer njutbart – när improvisationsstuket blir för mycket. Med en oskuldsfull och uppriktig sång, så lyckas hon med konststycket att väva samman absurditeterna så att de förefaller mer logiska. Den 23:e April släpper de sin första CD i Storbritannien men även en 180grams-vinyl.
Ett mycket lovande band som har allt som krävs, originaliteten sprudlar från fingertopparna och deras första album är helt klart över alla förväntningar.
http://oppositesex.bandcamp.com/