Perfume Genius – No Shape Med titeln No Shape sätter Perfume Genius fingret på vad som är viktigt med sitt nya album. Å ena sidan handlar det om att slå sig loss från sin kropps gränser och inta en lösare skepnad – själen, om man vill kalla det så. Å andra sidan handlar det om att låta sin kropp smälta… av Rikard Berg
Blondie – Pollinator Comebackalbum har alltid en speciell aura kring sig, helt formad utifrån hur artisterna vill iscensätta sin återuppståndelse. Vissa veteraner väljer att glida fram på gamla meriter, andra protesterar mot den moderna musikscenen och några förändrar sitt sound helt. Blondie hamnar med sin Pollinator precis någonstans mitt emellan. De har elegant undvikit alla utslitna charader och känns lika nyfikna… av Freja Wehrling
Future Islands – The Far Field För många var det i och med ett Letterman-framträdande som Future Islands klev raka vägen genom rutan och fick en given plats i folks hjärtan. För mig var det en kväll på Hultsfredsfestivalen, där Samuel T. Herring fick alla närvarande att infinna sig i ett tillstånd så nära extas det bara går. Bankandes mot sitt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Katohjärta – Inget kommer ordna sig Katohjärta kan skriva enkelt och avskalat, effektivt och bultande, de kan bygga en eld och få lågorna att växa till stora träd. De hann visa mycket på tio minuter med debut-EP:n Förlåt för igår det var kaos och på Inget kommer ordna sig vecklar de ut manifestet i sin helhet. Ett par gånger har de lyckats skriva… av David Winsnes
Henrik Berggren – Wolf’s Heart Den svenska popen befinner just nu i ett enormt välmående. Ända från Norrland till Skåne kryllar det av rampljushungriga band som skämmer bort oss med framtida klassiker, och även om vissa popveteraner tagit några steg bort från dess kärna har de lyckats prestera på toppnivå oavsett. De poppare som vill höra musik om att slå… av John Jonsén
Mwuana – Triller Det var 2015 och en svensk rappare i paketeringen av tre EP:s lapade upp både publik och kritikerkår i brygga. Sedan dess har hans sporadiska släpp teasat oss till bristningsgränsen. Förra årets starka dubbelsinglar Olika / Allting samt Yeah Right / Tillgångar xoxo gav ytterligare smakprov på vad som komma skulle och när Mwuana nu äntligen släpper sitt debutalbum är… av Stina Vickhoff
Feist – Pleasure Leslie Feist har tagit sin tid till att skapa sitt nya album Pleasure. Det var sex år sedan hon senast släppte en skiva och den trallvänliga tonen har hon lämnat i 2011. Pleasure är inte ett album som hastar sig fram varken i tempo eller låtlängd, och de nya sidorna av Feist skapar rum för… av Sofia Rönnkvist
Slowdive – Slowdive 1993 recenserade det brittiska musikmagasinet Melody Maker skivan Souvlaki med de infamösa orden ”I would rather drown choking in a bath full of porridge than ever listen to it again”. Just då var det nog svårt för Slowdive att föreställa sig hur deras nysågade album så småningom skulle få samma klassikerstatus som My Bloody Valentines Loveless. Lika svårt är det… av Erik Blohmé
Mac DeMarco – This Old Dog Mac DeMarco är lite av en särart. Inte nödvändigtvis musikaliskt, men hans samlade artisteri har få moderna motstycken – ingen är lika publikt smågalen som Mac DeMarco. Att han nyligen meddelade sina fans att han söker en assistent med sinne för memes och att han avslutade senaste minialbumet Another One med att ange sin adress och bjuda… av Maja Björsne
Cashmere Cat – 9 Det har alltid funnits något unikt i Cashmere Cats ljudbild som gjort det enkelt att sätta fingret på när det är han som skapat något. Det har gått att urskilja i uppbyggandet av tempo i hans låtar som alltid hållit sig borta ifrån de massiva drop som varit så vanliga annars i EDM, i hans… av Sofia Rönnkvist
Gorillaz – Humanz Föreställ dig ditt absolut värsta mardrömsscenario för nästa riksdagsval. När rösterna har räknats, siffrorna sakta börjar trilla in och talar för förlust. När ett parti som bryter mot precis allting du står för kommer ta makten. När det inte finns någonting kvar än början på alltings slut. Vad gör du då? Sörjer du, eller går… av John Jonsén
Dolce – Av liv och grönska En ensam metronom tickar varsamt men visst in Dolces Av liv och grönska. Rigid till sin form, men när den tickar framåt in i tiden i sitt förutbestämda mönster känns den som någon slags drivkraft. Ett piano fyller strax i och skickar mig tillbaks till ett minne från min barndoms pianolektioner. Dacka byggs upp med stråkar… av Johanna Eliasson