Depeche Mode – Spirit Lika säkert som årstiderna skiftar släpper Depeche Mode ett album vart fjärde år. Nu har det hänt igen. Ursäkta om jag inte gör vågen, men 2013 års Delta Machine och föregående släppet Sounds of the Universe kan bäst beskrivas som albumen dit syntluggar går för att dö. Av uttråkning. De flesta har fortfarande viss vördnad… av Erik Blohmé
Drake – More Life Hur recenserar man en playlist? Drake är tillbaka för att ta över internet. Natten till söndag premiärspelades hans nya projekt More Life, som han valt att kategorisera som en playlist. Det är alltså inget album, det är inte ett mixtape utan Drake tillhandahåller numera ihopsnickrade playlists åt folket, innehållandes såväl nya som långtida samarbetspartners. Kungen… av Amel Suljevic
The Shins – Heartworms När The Shins musik fick spela en av huvudrollerna i Zach Braffs film Garden State år 2004 var det en riktig fullträff. Kärnan i hur bandet låter kom till liv i en film med den bitterljuva, spruckna skönheten fångad i den lite knasiga indiefilmen. 13 år senare, med sidoprojekt och diverse bandkonstellationer i bagaget, är… av Sofia Rönnkvist
Hater – You Tried Trots att Hater är relativt nystartade känns det som att bandet har fått ligga och gro ett tag. Utländska musikmedier har skrivit om Malmökvartetten och både EP:en Radius och singeln Mental Haven var med på våra årsbästalistor. Bandet själva tog till sig den här uppmärksamheten med ro, lät sitt sound puttra lite till och släppte sedan den 25 minuter långa You… av Freja Wehrling
Priests – Nothing Feels Natural Vi måste ta en stund och diskutera begreppet ”som en käftsmäll”. När vi använder det så antyder det att någonting knockar och sänker en – som ett slag ur en Rocky-film, ungefär. De flesta käftsmällar som delas ut här i livet är (av egen ofrivillig upplevelse) inte särskilt kraftfulla, eller ens pricksäkra. De tar inte… av John Jonsén
Thundercat – Drunk ”The laugh to keep from crying is a real thing” säger Thundercat, till vardags Stephen Bruner, i en intervju, och kokar med de orden ner själva essensen i Drunk. Verklighetsflykten balanserar hela tiden på gränsen till galenskap och genomsyrar albumet från början till slut. Fram och tillbaks skiftar illusionen och alkoholdimman mellan olika grader av… av Johanna Eliasson
Laura Marling – Semper Femina Folkmusiken har innan och sedan albumdebuten 2008 varit inspirationskälla för Laura Marling. Hur långt hon har befunnit sig från den klassiska folken har varierat genom åren – och även inom ramarna för enskilda album – men på det stora hela har hon sakta fört sitt sound längre och längre ifrån vad vi per definition förknippar… av Maja Björsne
Dirty Projectors – Dirty Projectors Dirty Projectors är inget band. Dave Longstreth har länge försökt skapa en slags illusion av en organisk musikgrupp, men egentligen har det bara handlat om honom själv och andra som spelar det han har skrivit åt dem. På pressbilderna till bandets nya tillika självbetitlade album syns för första gången sedan genombrottet också bara Longstreth själv…. av Filip Hiltmann
King Gizzard & the Lizard Wizard – Flying Microtonal Banana Det australienska sjumannabandet King Gizzard & the Lizard Wizard har sedan länge befäst sin roll som en grupp i ständig förändring. Frontmannen Stu Mackenzie får infall efter infall och som ett resultat av detta släpper bandet plattor, alla olika varandra, i en ohygglig takt. För året 2017 har bandet meddelat att de ska släppa fem skivor,… av Freja Wehrling
Temples – Volcano Temples, som 2012 uppstod som en månghövdad och elegantare Syd Barrett, är tillbaka med uppföljaren till den hyllade Sun Structures – och på sitt nya album är de mer bombastiska än någonsin. I pressbilden som gavs ut tillsammans med Certainty presenteras bandet inslagna i gult silkespapper som en övertydlig homage till den berömda bilden på Pink Floyd i… av Freja Wehrling
Talaboman – The Night Land Talaboman har länge varit ett namn som dykt upp på klubbspelningar men det är först nu som vi faktiskt får ett skivsläpp ifrån duon. Axel Boman från svenska Studio Barnhus har tillsammans med spanjoren John Talabot slagit ihop så väl efternamn som kloka huvuden för att skapa albumet The Night Land. 2014 släppte de singeln… av Sofia Rönnkvist
Stormzy – Gang Signs & Prayer Lugnet före Stormzy föregicks visserligen av Skepta, som med hjälp av svarta skaljackor och stenhårda beats tog sig an både catwalken och hitlistorna, men grimen har aldrig riktigt hittat sin plats i centrum. Nära mitten, men ändå utanför mainstreampublikens öga. I stället har musiksajter som The FADER och FACT Magazine försökt föra genrens talan (medan… av Martin Kørra