Fishbach – À ta merci Dagens franska musik har främst presenterats för omvärlden som briljant elektromusik, men inte så mycket mer än så. Daft Punk, Justice, M83 och David Guetta har varit landets huvudsakliga musikexporter och länge visat en rätt ensidig genrebild av den franska verkligheten. Lyckligtvis är detta i förändring, för låtarna som numera sipprar ut ur landet kommer… av Freja Wehrling
Mr. Tophat & Robyn – Trust Me Mr. Tophat har i flera år varit ett av Stockholms hetaste housenamn och tillsammans med Art Alfie har han brett ut sig på undergroundscenen med det egna skivbolaget Karlovak. Att nya EP:n Trust Me tar honom på helt nya vägar är rimligt på flera sätt, inte minst för att den är plattformen för ett nytt… av Rikard Berg
Cloud Nothings – Life Without Sound “Every record is just learning to be better at everything I do”, skulle kunna vara öppningsrepliken i en tonårsbok likaväl som första voice over-repliken till en quirky indiefilm. Citatet härstammar dock från en intervju med Dylan Baldi – grundaren, sångaren och gitarristen i Cloud Nothings – inför bandets senaste album Life Without Sound. Och ändå… av Nikolas Berndt
Foxygen – Hang Foxygen är ett band som inte direkt drar sig från att skapa lite udda musik, något som de valt att verkligen dra upp till max på sin nya skiva Hang. Det är ett mellanting av studioalbum och en storslagen Broadway-show när bandet släpper sitt fjärde album, som är det mest ohämmade de någonsin skapat. Är… av Sofia Rönnkvist
Austra – Future Politics Rösten hos Katie Stelmanis, dragloket i Austra, är det första som slår en när man trycker på Future Politics play-knapp. Hennes sång har samma effekt på ens sinne som svalt vatten har på ett brännsår. Det vibrerande röstspektrat bryter sig ut genom högtalarna och tar sig direkt in i hjärtat – hon spänner sina stämband… av Johanna Eliasson
Gidge – LNLNN Förra året släppte Umeåduon Gidge albumet Lulin. Två spår på cirka 20 minuter vardera med mörk skogsambient där ångesten alltid låg som ett dis över produktionerna. Med den tillhörande kortfilmen och dess bakomliggande historia blev känslan av isolation intensivare, den spöklika stämningen än mer skrämmande. Nästan helt borta var de pulserande produktionerna från debuten Autumn… av Hugo Gerlach
The Flaming Lips – Oczy Mlody ”I walked towards the wizard’s cave shooting to Shoot out his wizard brains With a wave of his hand he created a force field My bullets, all ricocheting, bouncing around his old cave” Versen är tagen ur One Night While Hunting for Faeries and Witches and Wizards to Kill, en text bland många andra på… av Erik Blohmé
Run the Jewels – Run the Jewels 3 Att alla goda ting skulle vara tre är en förljugen plattityd. Inom populärkulturen är det en sanning mer i teorin än i praktiken – trilogin är en eftersträvansvärd bedrift, men få klarar egentligen att göra hattrick. För varje Sagan om ringen finns två usla Matrix-uppföljare. Alien 3 är betraktad som en katastrof för sin franchise,… av Erik Blohmé
Brian Eno – Reflection Utanför fönstret breder morgonens kalla ljus ut sig över den vita marken. Himlen är så klar att den nästan tycks pulsera i sin briljans. Snön runt fönsterkarmen gnistrar, glänser som skiftande kristaller och smälter till droppar som reflekterar solljuset medan de faller. En fågel svävar fram över skyarna för att för en stund landa mjukt… av Nikolas Berndt
The xx – I See You Redan för fem år sedan sa The xx att de börjat inspireras av klubbmusik. Det är ett citat som glömdes bort av de flesta – andra given Coexist lät nästan exakt som 2009 års debutalbum och deras öde som evigt stillsamma olyckskorpar verkade vara orubbligt utstakat. I viss mån kunde man se uppföljaren som ett klubbinspirerat… av Rikard Berg
The Weeknd – Starboy Hur länge kan någon vara i ett blivandestadium utan att bli någonting? Möt Abel Tesfaye, den eviga ”lovande” artisten. Detta är bara sant ur ett artistiskt perspektiv förstås – kommersiellt sett är The Weeknd en fullfjädrad succé. Har du ett par starka singlar så spelar resten av ditt 564 minuter långa album inte någon större… av Erik Blohmé
Justice – Woman Woman är det senaste albumet från fransoserna Gaspard Augé och Xavier de Rosnay som tillsammans utgör Justice. De har alltid förenat disco med electronica, men den här gången märks det att duon kört på säkra kort. Det är poppigt och progressivt som de levererat förut, fast med rundare kanter och mindre rock. Deras tredje korsprydda album… av Sofia Rönnkvist