Jonathan Johansson – Love & Devotion Jonathan Johansson har börjat prata om sin musik på ett helt nytt sätt. ”Ett gäng goa låtar” heter det kort och gott i de intervjuer som tillhört släppet av Love & Devotion. De mångbottnade konceptalbum han tidigare värkt fram är långt borta. Också arbetsprocessen har den här gången varit mindre ängslig, vilket märks i den… av Noa Söderberg
Erik Lundin – Välkommen hem Suedi var inte bara en EP. Det var en rörelse. Erik Lundin tog med oss på en samhällsresa där han blottlade det fulaste Sverige har av rasism, segregation och utanförskap. Han förändrade hiphop-Sverige och vad det är att ha en nationell tillhörighet i ett land du inte förväntas känna dig hemma i. På Suedi spottade… av Stina Vickhoff
Dungen – Häxan För tillfället känns det som att tankar och insikter, åsikter och kommentarer flyger omkring i vår oroliga värld och sällan hamnar rätt. En slags domedagskänsla hänger över jorden och svärtar ner. Nu mer än någonsin behövs en paus från detta, en andhämtning för att känna sig normal. Musik blir till en oas där du kan… av Freja Wehrling
Ştiu Nu Ştiu – Fake End En av de märkligare filosofierna i dag lär vara nihilism. I sin ursprungsform är den kanske endimensionell i bemärkelsen att vår existens inte betyder något, men det är själva utövandet som förbryllar mig. Under slutet av maj 2014 bildades Facebook-sidan Nihilist Memes, medan Ştiu Nu Ştiu släppte det förkrossande debutalbumet Ultra Silvam två veckor därefter…. av John Jonsén
Iiris Viljanen – Mercedes Tio år har gått sedan Iiris Viljanen lämnade österbottniska Vasa för Stockholm. Sedan dess har hon agerat bifigur i Vasas flora och fauna, så småningom lämnat gruppen bakom sig och på egen hand gett ut den instrumentala solodebuten Kiss Me, Stupid & 7 More Solo Piano Pieces. Det är först nu som allt annat som hänt… av Nike Rydberg
Sleigh Bells – Jessica Rabbit Arga och högljudda Sleigh Bells är inne på album nummer fyra med Jessica Rabbit. De flörtar direkt med lyssnaren med sin anspelning på sex i titeln, men tyvärr finns inte den sexiga noisepopen vi fick ta del av på debutalbumet Treats kvar i bandets repertoar. Med en spretig skiva har duon, bestående av Derek Miller och… av Sofia Rönnkvist
The Men – Devil Music I en samtid där vi mer än någonsin hyllar artister som utforskar olika genrer kan det vara svårt att veta när det har gått för långt. Ofta kan det vara ett karriärdefinierande steg att pusha sig bortom redan etablerade gränser – dels för att utmana sig själv som musiker men också för att utveckla konsten…. av Nikolas Berndt
A Tribe Called Quest – We Got It from Here… Thank You 4 Your Service I dokumentären Beats, Rhymes & Life: The Travels of a Tribe Called Quest beskriver Questlove datumet 9 november 1993 som ett av hiphopens allra viktigaste. Det var nämligen då, på samma dag, som A Tribe Called Quest släppte Midnight Marauders och Wu-Tang Clan släppte Enter the Wu-Tang (36 Chambers) – två av hiphopens absoluta milstolpar…. av Filip Hiltmann
Lady Gaga – Joanne I Liv Strömquists senaste seriebok Uppgång och fall dyker Nietzsche upp för att ge osäkra poststrukturalister ett levnadsråd: ”våga vara vad du är”. Det är ett tips som även Lady Gaga skulle behöva att ta till sig. Men vem är hon egentligen? Born this way visserligen, men what way? Är hon Madonna reinkarnerad? Är hon… av Erik Blohmé
Bam Spacey – Eden Bam Spacey startade som Magnus Johanssons elektroniska enmansprojekt men har under åren successivt utvecklats. Sedan additionerna av Vanja Hultberg och Mattias Wallenius är gruppen nu en ljusskygg trio. På Eden står de fortfarande stabilt kvar i den elektroniska sfären även om det är tydligt att gruppen har vidgat sina inspirationskällor denna gång. På andraspåret Långsamma… av Hugo Gerlach
Sabina Ddumba – Homeward Bound I en samtid där vi är välsignade med en ansenlig mängd bra popmusik har Sabina Ddumba utkristalliserats till att vara något utöver det vanliga – hennes röst har varit något mer och hennes uttryck något unikt. Kvittot på det bör kanske inte mätas i priser och utmärkelser, men att bli grammisnominerad för Årets soul/hiphop och… av Stina Vickhoff
Agnes Obel – Citizen of Glass Det är inte längre bara Agnes Obel och hennes piano på nya skivan Citizen of Glass. Nästan på ett filmiskt vis förmedlar albumet en ödesdiger och effektfull stämning genom stråkar som fioler och cellos som tidigare varit komplement till pianot i hennes musik. Här används de i större utsträckning och skapar bredare uttrycksmöjligheter för att… av Sofia Rönnkvist