Album

Alvvays – Antisocialites

Som en midsommarnattsdröm känns Alvvays nya album både reellt och utomjordiskt på samma gång. Det flimrar förbi i ett svep av krångliga förhållanden och fundersamma skymningar och behandlar verkligheten på samma gång som det är en lätt tvistad version som presenteras. I teorin är Alvvays en grupp med fötterna på jorden. De har sedan debutens…

av Freja Wehrling

LCD Soundsystem – American Dream

Mer tid har gått. James Murphy, som alltid varit fixerad vid sitt eget åldrande, är tillbaka – äldre, och kanske visare. Redan på debutskivan avhandlade han sin begynnande irrelevans med Losing My Edge. ”The kids are coming up from behind”, sjöng han då, men fann samtidigt tröst i de självupplevda minnena ur musikhistorien och sin…

av Martin Kørra

Guggi Data – Pop/Rock

I nästan alla sammanhang är genretermen ”pop/rock” helt värdelös. Från att den myntades för ett halvt sekel sedan har den gett liv åt tusentals subgenrer som ersatt den helt. Ur en modern syn – var The Beatles ens helt och hållet pop/rock? Är något band över huvud taget pop/rock? Det är förmodligen inte på grund…

av John Jonsén

Grizzly Bear – Painted Ruins

Grizzly Bear har alltid varit fantastiska på att måla upp vackra landskap. På 2012 års fantastiska Shields frammanade de vandringar genom skogslandskap med Sleeping Ute, den annalkande höstkylan med Yet Again och solens egna strålar med Sun in Your Eyes. Albumet var en naturlig utveckling från genombrottsalbumet Veckitamest, som i sin helhet kändes som en…

av Nikolas Berndt

Broken Social Scene – Hug of Thunder

År 2017 är inte den bästa av tider att vara Broken Social Scene. Indiesupergruppen – med medlemmar utspridda i projekt som Metric, Stars och Feist – var en vital del av den kanadensiska 00-talsvåg som med tiden mest kom att handla om Arcade Fire. Sedan dess verkar de sistnämnda ha utvecklat ett större intresse av…

av Nike Rydberg

Arcade Fire – Everything Now

Det är det här med att göra en klassiker – att ta tillvara på all sin förmåga och erfarenhet som band och skapa något definierande. Få är lika rustade för den uppgiften som Arcade Fire, indierockarna som liveshow efter liveshow visar att de är världsbäst på popmusik. Som egentligen aldrig släppt en dålig skiva och…

av Erik Blohmé

Tyler, the Creator – Flower Boy

Mycket har hunnit sägas om Tyler, the Creator de senaste veckorna. Han har gratulerats för att ha kommit ut likväl anklagats för att kapitalisera på queerkulturen. Hur det här än förhåller sig, så verkar han när han hade fått slut på kontroversiella ämnen att omkullkasta världen med, i stället tagit tematiken till (av honom) betydligt…

av Johanna Eliasson

Lana Del Rey – Lust for Life

Lana Del Rey fortsätter suga in oss i ett drömskt universum.

av Redaktionen @ Festivalrykten

Foster the People – Sacred Hearts Club

Foster the People är mest kända för sin superhit Pumped Up Kicks anno 2011, och för de allra flesta är det kanske där kopplingarna till bandet tar slut. Trots att hypen svalnat för bandet, vars debutalbum Torches fick sin beskärda del uppmärksamhet medan uppföljaren Supermodel hamnade mer i skymundan, så fortsätter de producera musik –…

av Sofia Rönnkvist

Nine Inch Nails – ADD VIOLENCE

Nine Inch Nails och Twin Peaks gjorde varandra äran att sammanstråla i säsongens kanske mest polariserande avsnitt – dunklet i She’s Gone Away från bandets förra EP Not the Actual Events lät lika olycksbådande som seriens helvetiskt mörka undertoner och resultatet var smickrande både för bandet och serien. På sätt och vis arbetar Nine Inch Nails, precis som…

av Erik Blohmé

Haim – Something to Tell You

När ett band väntar ett bra antal år med att följa upp en hyllad debut kan det lätt hända att de faller i glömska, eller så känns det som om deras bäst före-datum passerat. Deras musik etsar sig liksom fast i den tidpunkt den släpptes, och den känslan kan vara svår att skaka av sig….

av Sofia Rönnkvist

Japanese Breakfast – Soft Sounds from Another Planet

Japanese Breakfast var tänkt att vara en one hit wonder, ett snabbt förbiflimrande av Little Big Leagues Michelle Zauner som soloartist. Så blev det inte. Ett års tystnad, sedan ny platta. Soft Sounds from Another Planet är uppföljare till ett av förra årets bästa album, Psychopomp, bäst sammanfattad som en konceptuell popplatta om en död…

av Maja Björsne

← Föregående 1 … 13 14 15 16 17 … 71 Nästa →