St. Vincent – MASSEDUCTION St. Vincent har gått från kultfenomen till kultledare. Hennes femte album är det femte steget i samma riktning – mot att bli större, utommänsklig, onåbar på sin tron. Åtminstone är det skenet som ges från MASSEDUCTION, där hon med versaler stavar ut hur det är att äntligen stå på toppen. Det må vara allt hon… av Rikard Berg
Alex Cameron – Forced Witness Omslaget till Forced Witness blir märkligare ju längre man tittar på det. Smartphone-fotografer som klöser sig fram genom persiennerna för att ta en bild på en kille i hopplöst daterade solbrillor, illa sittande turtleneck och axellång backslickfrisyr. En omslagsidé som hämtad ur den stilbildande mockumentaryn Spinal Tap – om filmen istället handlat om en avdankad new wave-one hit wonder som… av Erik Blohmé
Lorentz – Lycka till Med Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast etablerade sig syskonparet Lorentz & Sakarias på allvar som hipstervärldens nya älsklingspojkar. Albumet reflekterade återblickar till barndomen – när Lorentz rymde hemifrån och hans mamma sa ”Lorre kom tillbaka” men han ville inte komma tillbaka när han hade Nike-loggan snaggad i nacken, boy – och… av Jon Egerlid
Kele Okereke – Fatherland Alltsedan Kele Okereke först testade vingarna som soloartist har de elektroniska elementen legat i fokus. När debutalbumet The Boxer släpptes 2010 framgick det mer än tydligt vem som varit den drivande kraften bakom Bloc Partys elektroniska experimenterande, först i mindre skala på 2007 års A Weekend in the City, och därefter fullt ut 2009, på… av Jonathan Bonn
Anna of the North – Lovers I tre års tid har Anna of the North omskrivits som ett framtidsnamn att man nästan gått och väntat på att det ska hända. Rubriken ”nästa norska superexport” har man kunnat föreställa sig på norska löpsedlar vid det här laget. Under tiden har vi serverats Cashmere Cat, Astrid S, Aurora och Lido, några av de… av Redaktionen @ Festivalrykten
Protomartyr – Relatives in Descent Medan postpunk-revival-vågen sköljde över världen under 2000-talets början var Joe Casey en monotont arbetande 20-plussare i hemstaden Detroit. Sisådär 15 år senare frontar 39-årige Casey Protomartyr, som tillsammans med band som Iceage och Preoccupations sällar sig till den skara band som kan sägas utgöra den efterföljande vågen av postpunk. “Våg” är dock kanske att ta… av Jonathan Bonn
Benjamin Clementine – I Tell a Fly Många har antagit utmaningen att försöka förstå poesi. Kanske i en skolmiljö, kanske på ett bibliotek eller kanske bara av eget intresse. Genom att först stycka dikten i sitt eget huvud, ord för ord och mening för mening, växer ofta irritation fram när meningen med orden vid första anblick verkar helt skilda från varandra, som… av Sofia Rönnkvist
HNNY – Ta paus HNNY har legat i ide. Efter att abrupt ha dragit sig tillbaka från DJ-scenen och ställt in samtliga spelningar var det länge oklart om vi någonsin skulle få ny musik från svensken. Ett år av tystnad senare har han nu vaknat upp och återvänder med sin mest lågmälda giv hittills. Tidigare släpp på Let’s Play House,… av Hugo Gerlach
Godspeed You! Black Emperor – Luciferian Towers Hur ska vi förhålla oss till politisk konst? Ska den mätas efter hur väl den belyser ett specifikt ämne eller en situation? Räcker det att peka på sprickorna i samhället? Att kritisera det rådande systemet? Att tonsätta en kommande undergång? Eller bör konsten, som dramatikern Bertolt Brecht strävade att göra med sin episka teater, inte… av Nikolas Berndt
Wolf Alice – Visions of a Life Wolf Alice har alltid varit ett svårdefinierbart rockband. Just etiketten tycks de inte ha något speciellt emot, men att precisera exakt vad kvartetten gör för musik verkar vara musikmedias akilleshäl. På sitt nya album använder de just den här ambivalensen till sin styrka och bygger samman ett väl ihoplappat mästerverk med den. Skivomslaget till Visions of a Life är en bild… av Freja Wehrling
Chelsea Wolfe – Hiss Spun När Chelsea Wolfe äntrar scenen år 2011 med Apokalypsis möter vi en artist som lider av extrem scenskräck. Hon uppträder beslöjad och hävdar att denna skräck hindrat henne från att våga vara en musiker under en lång period av hennes liv. Samtidigt är hennes musik långt ifrån dold eller tillbakadragen – om något är den… av Nikolas Berndt
The National – Sleep Well Beast Om den här recensionen vore en unboxing-video skulle förloppet se ut som följer: vi öppnar Sleep Well Beast och finner The Postal Services mästerverk Give Up tillsammans med The Nationals förra album Trouble Will Find Me. Vi hittar även (i vanlig ordning) taxikvitton, dyrt rödvin, manschettknappar som doftar herrparfym, antidepressiva läkemedel, inträdesbiljetter till Museum of Modern Art och den senaste… av Erik Blohmé