Patrick Wolf – Sundark and Riverlight När Patrick Wolf spelade på Popaganda i augusti var jag inte där. Åtminstone inte på riktigt – snarare i en sluttning utanför inhägnaden för att bevittna en konsert som Festivalryktens Magnus Olsson skulle benämna som ”hans egen avrättning” i recensionen som följde. Själv tänkte jag inte fullt lika hårda ord men desto mer ambivalent svammel… av Nike Rydberg
Grizzly Bear – Shields Sleeping Ute och Yet Again. Två av årets bästa låtar. Och detta innan vi ens sett röken av efterlängtade Shields. Grizzly Bear trissade onekligen upp mina förväntningar. Förvisso är det farligt att at ut segern i förskott, men kändes det inte nästan givet att detta album skulle kröna 2012? På sina håll och kanter kommer… av Redaktionen @ Festivalrykten
Sic Alps – Sic Alps Sic Alps Sic Alps Betyg: 7 av 10 Garagerockbandet Sic Alps har sedan 2004 varit något av en oupptäckt skatt i den amerikanska garagerockvärlden; de har släppt flera mycket bra skivor och Ty Segall har exempelvis spelat trummor med bandet. Trots ett gäng gedigna släpp har bandet aldrig riktigt fått den uppmärksamhet de förtjänar även… av Johan Alm
Woods – Bend Beyond Brooklyn-bandet Woods och deras skivbolag Woodsist, som drivs av sångaren/gitarristen Jeremy Earl, har de senaste åren varit något av en ledare inom Brooklyns indiescen, och även den amerikanska i allmänhet. Woods själva har släppt ett flertal tongivande skivor och Woodsist har släppt material från bland andra Real Estate, Kurt Vile, Sun Araw och White Fence…. av Johan Alm
Band of Horses – Mirage Rock Under 90-talet var Seattle grungens moderjord. Det var band som Nirvana och Pearl Jam som byggde upp stadens fasad mot omvärlden. Men i samma andetag som Sleepless in Seattle gjorde succé på bioduken, 1993, såddes fröet till en ny era. Men det skulle dröja nästan ett decenium innan det gav sig tillkänna. Förvisso fortsatte Eddie… av Redaktionen @ Festivalrykten
Pet Shop Boys – Elysium Kanske är det dags att börja tacka för sig? Pet Shop Boys är inte vad de en gång var. De smittsamma melodierna som målade himlavalvet i alla dess färger börjar flagna. Elysium kommer inte ens i närheten av den färgsprakande show eller storslagna glitter och glamour-kick som den här brittiska duon alltid mödat med. Sedan… av Redaktionen @ Festivalrykten
Six Organs Of Admittance – Ascent Den så kallade “indierocken” har under de senaste åren blivit allt mer uppmärksammad, och många artister som tidigare antagligen hade harvat på som relativt okända är idag headlinermaterial på våra största festivaler. Trots detta finns det en otrolig mängd talangfulla artister och låtskrivare som går igenom karriären utan att bli mer än kultfavoriter, och många… av Johan Alm
Cat Power – Sun Singeln Ruin fick klockor att ringa. Ett efterlängtat ljud jag inte visste att jag saknat. Den dramatiska inledningen som ackompanjeras av ett eskalerande piano innan refrängen blåser mig av stolen. Redan där kunde man ana att Cat Power återigen skapat något utav ett mästerverk. Men hade vi egentligen förväntat oss något annat av Charlyn Marie Marshall?… av Redaktionen @ Festivalrykten
The Vaccines – Come of Age Debuten What Did You Expect From The Vaccines? var kanske precis exakt vad man förväntade sig av brittiska pojkspolingar med avklippta jeansjackor som drömmer om att pryda NME. Nu har man gjort det. Nästan tusenfalt. Uppföljaren Come Of Age är precis som sin föregångare osande 60-tal. De drivande gitarrerna som smattrar när de river upp… av Redaktionen @ Festivalrykten
The xx – Coexist När jag ligger bredvid någon jag älskar viskar jag inte att jag skulle korsa hav för den, jag pratar inte om smältande glaciärer eller hem som brinner upp i kärlekens namn. Vissa kanske gör det men förmodligen inte många. De flesta har fullt upp som det är med att knyta upp stämbanden och låta några… av David Winsnes
Wild Nothing – Nocturne Chinatown längs Järntorget i Göteborg när uret sedan en tid tillbaka passerat midnatt. Har musik någonsin varit bättre frågade jag mig 2010? Gemini berörde alla mina sinnen. Och gör så än idag. De där popslingorna som band ihop livets alla pusselbitar fortsätter vara kroppens skelett. Även när det var som mörkast kunde jag le. Det… av Redaktionen @ Festivalrykten
Bloc Party – Four Bloc Party är tillbaka. Jag önskar jag kunde skrika ut det, eller skriva det med versaler. Men riktigt än går det inte. Trots en evig väntan och en platta som bottnar i en gitarrorgie, efter de elektroniska utsvävningarna på Intimacy. Jag är tillfreds trots att Four lämnar de tematiska uppbyggnaderna som präglat de tidigare fullängdarna…. av Redaktionen @ Festivalrykten