Ty Segall – Twins I en jakt på årets artist 2012 skulle Ty Segall utan tvekan vara en bra kandidat. Titeln kommer till slut självklart att gå till Frank Ocean eller någon annan med större genomslag, men det finns utan tvekan starka argument för att Ty Segall förtjänar titeln. Under året har Segall släppt en samarbetsskiva med en av… av Johan Alm
Chad Valley – Young Hunger Ibland hittar man artister på oväntade sätt. Själv upptäckte jag Chad Valley under Way Out West förra året. Arg och uppgiven efter att inte ha kommit in på Okkervil River och Destroyer på Storan gick jag till ett i närmast tomt Park Lane där jag inte ens visste vilka som spelade. Det visade sig att… av Johan Alm
Urban Cone – Our Youth Urban Cone, Jag har inget problem med att ni vill bli världens största band. Shit, tänk om man kunde få vara med i ett sånt, då skulle jag casha in, bättra på min karma, resa till det där Mangroveträsket som ser så fint ut i ett Planet Earth-avsnitt och köpa ett undervattenshotell i Dubai. Ett… av David Winsnes
Mando Diao – Infruset De har har själva sagt att Infruset är ett album att sjunka in i. Efter bara några låtar är jag fastklistrad i ett Mando Diao jag bara kunde fantisera om tidigare. De kom i kontakt med Gustaf Fröding, blev trollbundna och bestämde sig för att tolka och sätta toner till författarens och poetens texter. Resultatet… av Filip Beijer
Jake Bugg – Jake Bugg Den här 18-åriga britten kommer pryda väggarna hemma i Storbritannien innan nästa sommar står i blom. Det går inte att blunda för att Jake Bugg precis sått fröet för något som kan bli så ofantligt mycket större. Den självbetitlade debuten forsar fram i rask takt, och jag är beredd att hoppa på det tåget. Med… av Redaktionen @ Festivalrykten
Kendrick Lamar – good kid, m.A.A.d city Compton, en stad placerad sydöst om Downtown Los Angeles, har ungefär 100 000 invånare. På 40- och 50-talet blev området en populär destination i södra Karlifornien för afroamerikaner som bytte hemstad i samband med vad som brukar kallas The Second Great Migration. Man flyttade från södern till vad som helst som inte var södern. Sedan… av David Winsnes
Bat For Lashes – The Haunted Man En av höstens mest efterlängtade skivor gör ingen besviken. Natasha Khan lyckas genom The Haunted Man tonsätta vad hon under sin musikaliska karriär hela tiden suktat efter. Det är som att hon hittat hem – i ett hav av dynamiska ljudbilder. Elektronisk avagansa, en gnutta kosmiskt och astronimiska vindar på det. Bat For Lashes är 00-talets… av Redaktionen @ Festivalrykten
Godspeed You! Black Emperor – ’Allelujah! Don’t Bend! Ascend! “With his arms outstretched. Can you get him? Can you see him? Nope. Shoot.” Med de orden slår Godspeed You! Black Emperor ned de sista spikarna i ordet återkomst. Det går att röra vid det nu, utan att det fladdrar iväg. Det finns inspelat, fysiskt material som vittnar om det. Montrealkollektivet återvände i slutet av… av David Winsnes
Flying Lotus – Until the Quiet Comes The complicity… Vi kanske kan enas om att Cosmogramma var ett gigantiskt klusterknull? Håll i era hästar nu, ett knull är ju inte ett knull utan stunder av ren briljans. Men gillar man när det är full fräs hela tiden, verkligen? SAKTA I BACKARNA! Ta det lite lugnt. Det behöver inte hända saker hela jävla… av Tobias Jakobsson
Dum Dum Girls – End of Daze Under den skramlande popens stora år 1989 släppte The Vaselines sitt debutalbum Dum-Dum. Attityden hade de i rakt nedstigande led ärvt av Jesus And Mary Chain men den ackompanjerades nu av naivistiska melodier och låttitlar av typen The Day I Was A Horse och Sex Sux (Amen). Bandet skulle under det nästkommande decenniet bli livsviktigt… av Nike Rydberg
Levek – Look A Little Closer Floridabandet Levek, som leds av frontmannen och låtskrivaren David Levesque, gjorde först nys av sig under 2009 med sitt demoband men det har tagit tre år för den efterlängtade debuten Look A Little Closer att släppas. Look A Little Closer är ett kärleksbrev till sextio- och sjuttiotalen där det mesta kan spåras tillbaka till vissa… av Johan Alm
Mumford & Sons – Babel 1958 spelade folkbandet The Kingston Trio in Tom Dooley. Det dröjde inte länge förrän låten blev en enorm hit som toppade de allra flesta listor, inklusive både Billboard R&B och den allmänna Billboardlistan. Tom Dooley sålde över tre miljoner kopior som singel och den amerikanska trion red vidare på den våg de nyss framkallat med… av David Winsnes